Den ökade invandringen och läroplanens strävansmål gör att arbetet kring modersmålsutvecklingen kommer upp i diskussion allt mer. Fler barn med andra modersmål och fler språk i förskolan är en utmaning för pedagogerna. En del kommuner har erbjudit ett yttre stöd i form av modersmålspedagoger för att medverka till modersmålsutvecklingen. I studiens kommun har detta yttre stöd tagits bort och uppdraget ligger nu enbart på förskolans pedagoger. Denna förändring innebär att pedagogerna får bemöta sitt uppdrag med nya förutsättningar.Vårt syfte är att undersöka hur förskollärare upplever och bemöter sitt uppdrag att medverka till att utveckla barns modersmål utan utökat stöd från modersmålspedagoger.Vi använder en kvalitativ metod där vi med hjälp av semistrukturerade intervjuer, intervjuat sex förskollärare i en västsvensk kommun.Förskollärarna i studien upplever att de utan det yttre stödet saknar tillräcklig kompetens att utveckla andra modersmål än svenska. Förskollärarna anser inte att de har fått tillräckliga resurser för att axla uppdraget på egen hand. De resurser som finns i dag att tillgå är olika appar, bildstöd och böcker på olika språk. Däremot verkar det inte som att alla saknar det yttre stödet i form av modersmålspedagoger så som det såg ut innan det togs bort. Förskollärarna beskriver att samarbetet borde ha inneburit att modermålspedagogerna varit mer integrerade i verksamheten och dess planering. Istället kom modersmålspedagogerna ofta ut i en pågående verksamhet, utan gemensam planering. Samtliga förskollärare i studien har erfarenheter av att modersmålspedagogerna trots rekommendationer att de skall delta i verksamheten, valde att ta ut barnen från övriga barngruppen. Resultatet visar också att respondenterna har förändrat sitt arbetssätt genom att ta mer hjälp från föräldrar och i större utsträckning uppmärksammar de olika modersmålen i hela barngruppen.

I vår studie är syftet att undersöka förskollärares upplevelser samt attityder till uppdraget att arbeta med barns förstaspråksinlärning i förskolans verksamhet. Sverige är ett mångkulturellt samhälle med olika kulturella influenser. Det finns många barn som är födda och uppväxta i Sverige men som talar ett annat förstaspråk än det svenska språket. Det finns även nyanlända familjer som enbart behärskar sitt förstaspråk och som behöver stöd i andraspråket, det svenska språket. Här är förskolan en verksamhet där förskollärarna har en viktig uppgift att stimulera, utveckla och arbeta med barns förstaspråksinlärning. Metod I studien används kvantitativ metod med enkäter som redskap, då vi ville få fram förskollärares upplevelser samt attityder till att arbeta med barns förstaspråksutveckling i förskolans verksamhet. Sammanlagt deltog 56 stycken förskollärare i undersökningen. Resultat I studiens resultat framkommer de 56 deltagandes svar kring deras upplevelser och attityder rörande barns förstaspråksinlärning. Förskollärarna uppvisar positiva attityder till barns förstaspråksinlärning och majoriteten visar sig intresserade och nyfikna när det gäller barns kultur och språk. De uppger sig även ha kännedom om vad som står i förskolans styrdokument kring barns förstaspråksinlärning. Däremot framkommer det att man inte upplever sig få stöd i form av tips och idéer från modersmålslärare, förskolechefer eller kollegor i stor utsträckning. Vidare visar resultatet även att vårdnadshavare till barn med annat förstaspråk än det svenska språket i vår studie inte delger förskollärarna information som berör barnens kultur och språk. I resultatet visar det sig att hälften av förskollärarna inte upplever sig besitta en bra kompetens rörande barns förstaspråksinlärning, samt att majoriteten inte fått någon kompetensutveckling kring detta område. I studiens didaktiska konsekvenser, tar vi upp förslag på hur förskollärare skulle kunna förhålla sig samt arbeta med barns språkutveckling inom förstaspråket. Det tas även upp ett förslag på en arbetsmodell som skulle kunnas använda för att stimulera barns språkliga medvetenhet.