Med denna studie vill vi synliggöra vilka rutiner och arbetssätt som används på förskolan i arbete med barn i behov av särskilt stöd. Vidare tar vi reda på hur barns sociala och emotionella utveckling kan påverkas om de inte får det stöd de behöver. Vi har kombinerat semistrukturerade intervjuer med deltagande observationer. Teorierna vi har utgått från är Tomkins affektteori och Tillich ångestteori. Genom teorierna kan vi förstå att när barn ges delaktighet och inflytande stärks deras självkänsla. Studiens huvudsakliga slutsats är att samverkan mellan förskolepersonal, förskolechefer och specialpedagoger ska fungera för att öka möjligheterna till delaktighet och inflytande för barn som är i behov av särskilt stöd. Samarbetet mellan förskolepersonal, förskolechefer och specialpedagoger är förutsättningen för att skapa en förskola som präglas av positivitet som på sikt utvecklar barns sociala och emotionella utveckling.