Intresset för folkdräkter går ständigt upp och ned, men en dräkt som varit i bruk sedan 1600-talet och fortfarande används är Moradräkten. Syftet med denna studie är att undersöka vilken roll Moradräkten spelar i individuellt och kollektivt identitetsskapande. Undersökningens empiriska material består av transkriberingar av sju kvalitativa intervjuer med sju personer som är användare av Moradräkten. Till grund för analysen ligger Thomas Hylland Eriksens och Erving Goffmans teorier om identitetsskapande, samt betraktandet av dräkten som en materiell aktör och till sist begreppet topofili – människans känslomässiga band till en viss plats. Studien visar att dräkten används på olika sätt för att gestalta den individuella identiteten, samt att den både skapar gemenskap och avstånd till andra grupper. Dräkten kan både ses som en typ av rekvisita som används av dräktbäraren för att påverka dennes jag-framställning, men också som en aktör som i interaktionen med andra aktörer bidrar till identitetsskapandet. Bland annat visas med hjälp av Goffmans teori hur dräkten kan användas som rekvisita för att utöva intrycksstyrning och därmed påverka en människas jag-framställning så att omgivningen accepterar denne som någon med tillhörighet i Mora.