Detta arbete består av två delar. En del som resulterat i sömnaden av tre västar samt en del som består av en skriven rapport. Syftet med arbetet har varit att genomföra och dokumentera hur jag utifrån kulturarv och slöjdtradition har inspirerats till produktutveckling av plagget väst och i en vidare förlängning hoppas kunna förmedla detta till slöjdstuderande.  Jag arbetade kvalitativt i nära kontakt med skisser, material, redskap och plagg under observation av mitt eget arbete. Under tiden fördes dagboksanteckningar utifrån rubrikerna inspiration, genomförande, erfarenheter av material och teknik samt reflektion. Litteratur har studerats om personer som arbetat på ett likartat sätt den dräkthistoriska utvecklingen av plagget väst och till viss del livstycke. I resultatet presenteras hur produktutvecklingen växt fram utifrån den första skissen till det färdiga slutresultatet. Resultatet visar att det går att beskriva hur den skapande processen gått till genom att noga dokumentera genom skisser och anteckningar. I mitt arbete kom jag fram till att det är betydlig enklare att fokusera på arbetet om man har sammanhängande tid och att motivationen försämrades när tiden var lösryckt. Resultat av de färdiga västarna visar att det går att förena nutida behov med tradition som inspiration. I diskussionen nämns hur viktigt det kan vara med att någon annan får insyn i den egna processen om det känns trögt samt vikten av att skissa mycket. Jag tycker även att man inom skolslöjden behöver fundera kring målet att arbeta utifrån  kulturarv och ställer frågan varför man sällan utgår från tradition gällande klädsömnad men däremot när det gäller produkter till hemmet. Som lärare bör du ha reflekterat kring begreppet.

Denna uppsats är en kvalitativ fallstudie med fokus på dagens upplevda folkdräktsanvändning ur ett historiedidaktiskt perspektiv. Genom att applicera olika historiebruk på livsvärldsintervjuer med yrkesaktiva eller hobbyaktiva inom folkdräkternas gebit analyseras hur dessa grupper förhåller sig till folkdräkten, dess historia och dess samtida användning. Uppsatsen syftar till att undersöka hur olika aktörer som kommer i kontakt med folkdräkter i sitt yrkesliv eller hobbyverksamhet förhåller sig till relevansen av folkdräktens historia samt folkdräktens historia i relation till dagens användning. Uppsatsens använder en historiedidaktisk teori med historiebrukstermer för att förklara hur de olika aktörerna förhåller sig till folkdräktens historia i dagens användning av folkdräkten.  Uppsatsens resultat visar att det är det vetenskapliga, det moraliska och det existentiella historiebruket som är dominerande i det arbetet som aktörerna gör. Resultatet visar att möjligheten till att politisera folkdräkten är en ständig konstant och något som användarna aktivt förhåller sig till.

Most scientists believe that in the good times the peasant had the opportunity to follow fashion. Virestad parish does not follow fashion. My purpose is to try to understand something of the mechanism that made Virestad do so: that I will do by analyzing the results in relation to the concept of status. My main source is estate inventories. Here I examine the status markers and differences in what they invested in clothes and jewelry in relation to the estate's proceeds. The lower the balance, the more percentage they need to put on clothes. As for silver, it is not possible to draw these conclusions. Those who spent more than 100 daler also have a balance of 700 daler or more. Finer and more clothing also afford more jewelry. Men and women spends the same amount in clothing and jewelry. Several parameters measures the status in clothing. 1. Materials is important. 2. The amount of material is significant. 3. Some clothes are of high value. 4. The numbers of clothes have meaning. 5. Color has meaning. 6. Old clothes have a lower value. That Virestad parish would have stagnated in fashion because of bad times and lack of money is not true. I believe that most of the peasants had more than enough to afford to replace their clothes to the more modern. Here are other mechanisms that retain a more old-fashioned dress. Status is one. In the estate inventories you can clearly see the differents of status markers.

En studie av hur det traditionella dräktskicket i Leksand i Dalarna, förändras från mitten av 1800-talet till början av 1900-talet. Männens sätt att klä sig och förändringar i detta undersöks med hjälp av två dräktinventeringar som gjorts i Leksand 1923 och 1972. Hur sker dessa förändringar, när och på vilket sätt.

Intresset för folkdräkter går ständigt upp och ned, men en dräkt som varit i bruk sedan 1600-talet och fortfarande används är Moradräkten. Syftet med denna studie är att undersöka vilken roll Moradräkten spelar i individuellt och kollektivt identitetsskapande. Undersökningens empiriska material består av transkriberingar av sju kvalitativa intervjuer med sju personer som är användare av Moradräkten. Till grund för analysen ligger Thomas Hylland Eriksens och Erving Goffmans teorier om identitetsskapande, samt betraktandet av dräkten som en materiell aktör och till sist begreppet topofili – människans känslomässiga band till en viss plats. Studien visar att dräkten används på olika sätt för att gestalta den individuella identiteten, samt att den både skapar gemenskap och avstånd till andra grupper. Dräkten kan både ses som en typ av rekvisita som används av dräktbäraren för att påverka dennes jag-framställning, men också som en aktör som i interaktionen med andra aktörer bidrar till identitetsskapandet. Bland annat visas med hjälp av Goffmans teori hur dräkten kan användas som rekvisita för att utöva intrycksstyrning och därmed påverka en människas jag-framställning så att omgivningen accepterar denne som någon med tillhörighet i Mora.

I mötet mellan den traditionella delsbodräkten och vår samtid vill jag konkretisera en idé om att tradition är i ständig förändring och att denna förändring är en förutsättning för att folkkultur ska kunna leva vidare.

This study examines patterns of consumption during the 1780s in Öjaby and Virestad parishes. I have examined the clothes and jewelry in estate inventories using the concept of status. Then I have used Pierre Bourdieu's theories to understand fashion mechanisms. I have identified five different groups, each distinguished by their formal wear. Men have similar clothes but in Virestad they have more items and more silver. Four people were divergent, they choose other materials and models. The women in the various parishes had differed significantly. In Öjaby women had more modern clothing and less jewelry in comparison, with Virestad. It is clearly visible that the people in the probate area in Virestad were spending more money compared to what they owned to be able to maintain a certain level of status. Status indications in clothes and jewelry were important in Virestad. Here is a more peasant-dominated culture which apparently made clothing more conservative. In both parishes people with a smaller percentage of balance spend more to maintain a certain standard. In Virestad women spent more than men on clothes in Öjaby it is the opposite. Dressing nicely seems important, after first set of clothing more expensive were purchased. Silver, number of clothes, expensive clothes, different material and color are factors that are available when the people created their wardrobe. Those with a high balance had several expensive items to show off their status with. Interesting is also that people continued to renew their wardrobe throughout their working life.

This essay presents how a newly created non-binary folk costume named Bäckadräkten will  change and challenge traditions regarding Swedish folk costumes from the eighteenth century.  Bäckadräktens background as a tool to invent a new type of non-binary folk costume is presented. Different parts of Bäckadräktens clothing as a non-binary dress is compared to traditional folk costumes regarding male and female dressing as a mean of status concerning marriage and age.  Traditionally folk costumes usually derive from a specific region in contrast to Bäckadräkten with its background from the queer or non-binary community. Bäckadräkten can be used in different ways, colours and materials. It can be seen as a new type of folk costume for everyone who wants one and can be used in full scale or just as a part combined with other types of dresses. The founder of Bäckadräkten is the artist Fredy Clue and they want it to be a folk costume for everyone, not only non-binary or queer.       The analysis regarding Bäckadräkten is made by using ANT Action Network Theory and Queer Theory and focus on non-binary. The view of Bäckadräkten as a rhizome with a big and growing connected network is discussed. Seven people has been interviewed about their view regarding both folk costumes and Bäckadräkten.

This master's thesis explores the continuity and change of the men's folk costume in Leksand parish, Dalecarlia, between 1770–1870. It also investigates societal changes as a reason for these changes and uses the theory of local cultural identity and tradition as explanatory models for continuity and change. Primary sources include probate inventories, extant garments, depictions and written records from the time. The investigation reveals that the probate inventories show both continuity and change in the men's clothing possessions. New garments and materials appear during the latter period, 1850–1870, but the combined sources suggest a parallel usage with the more traditional garments and materials, for some time. The lack of dating of the extant garments made the use of depictions crucial, to be able to see the small changes the garments have gone through over the years. In general, the extant garments and depictions show continuity as well as small changes. The new garments and materials can be seen as the beginning of a transition into non-local, fashionable costumes. When comparing how this transition manifested in the neighbouring parish, Åhl, differences in time and process can be seen. Further comparisons are also made to other areas of Sweden, to highlight differences and similarities.