I detta arbete har forskaren undersökt möjligheterna att bevara en specifik vandringsled i Göteborgs omgivning och skriven på 1930-talet, genom att modernisera och digitalisera dess texthänvisningar och karta, för att se hur den nya texten tas emot av en moden publik. Vissa av de miljöer som beskrivits i originalet har de senaste 80 åren drastiskt förändrats. Denna undersökning är ett sorts adaptionsarbete menat att uppdatera promenaden. En kvalitativ trianguleringsstudie har utförts för att undersöka hur dagens vandrare upplever en uppdaterad version av en äldre vandring. Aspekter som undersökts är primärt deltagarnas upplevelse av kulturvandringen och om den kan ge en ny uppfattning om platserna och miljöerna genom såväl empirisk erfarenhet som att läsa den specifika texten. Resultatet visar att majoriteten av deltagarna lärt sig något nytt om platserna och att det finns ett intresse för denna typ av upplevelser. Den avslutande diskussionen tar upp hur adaptionen förde Hedlunds vandring in i 2010-talet samt föreslår ett framtida arbete där en hel smartphone applikation för fler adapterade vandringar skapas och testas.

Intresset för folkdräkter går ständigt upp och ned, men en dräkt som varit i bruk sedan 1600-talet och fortfarande används är Moradräkten. Syftet med denna studie är att undersöka vilken roll Moradräkten spelar i individuellt och kollektivt identitetsskapande. Undersökningens empiriska material består av transkriberingar av sju kvalitativa intervjuer med sju personer som är användare av Moradräkten. Till grund för analysen ligger Thomas Hylland Eriksens och Erving Goffmans teorier om identitetsskapande, samt betraktandet av dräkten som en materiell aktör och till sist begreppet topofili – människans känslomässiga band till en viss plats. Studien visar att dräkten används på olika sätt för att gestalta den individuella identiteten, samt att den både skapar gemenskap och avstånd till andra grupper. Dräkten kan både ses som en typ av rekvisita som används av dräktbäraren för att påverka dennes jag-framställning, men också som en aktör som i interaktionen med andra aktörer bidrar till identitetsskapandet. Bland annat visas med hjälp av Goffmans teori hur dräkten kan användas som rekvisita för att utöva intrycksstyrning och därmed påverka en människas jag-framställning så att omgivningen accepterar denne som någon med tillhörighet i Mora.

I den här uppsatsen undersöks Kirunas identitet och hur befolkningens känsla av kärlek till sin stad, topofili, påverkas av stadsomvandlingen. Begreppet topofili introduceras med hjälp av geografen Yi-Fu Tuans idéer (1990/1974) och analyseras och utvidgas genom tankegods av andra stadsplanerare, arkitekter, geografer och andra tänkare.   Kiruna är Sveriges största kommun till ytan, och förknippas ofta med de aktiviteter som sker utanför tätorten, såsom skidåkning, vandring, jakt och fiske (Nilsson 2009). I och med stadsomvandlingen har många aktiviteter försvunnit från tätorten innan de har hunnit ersättas på nya platser, vilket har kritiserats av invånare i staden (Norrländska Socialdemokraten 2023). De gestaltningsförslag som presenteras är ett försök att generera rekreationsbaserade aktiviteter inne i tätorten för att tillgängliggöra denna typ av aktiviteter för dem som inte har möjlighet att ta sig ut till fjäll och byar runt omkring i kommunen.  För att skapa gestaltningsförslagen har observationsstudier av Kiruna och några av dess platser utförts, men förslagen har även influerats av hur andra arkitekter, konstnärer och stadsplanerare har arbetat i snörika samhällen eller hur de har använt form och material. Gestaltningsförslagen knyter an till begreppet topofili genom erfarenhet, identitet, sinnliga upplevelser eller aktivitet.