No description available.

Syftet med den här uppsatsen är att analysera den gränsdragning som görs mellen människa och djur ifråga om hur man räknas moraliskt. Det finns en gemenskap som kallas "den moraliska gemenskapen" och som består av de individer man anser förtjänar moralisk hänsyn. Eftersom den vanligaste synen på den moraliska gemenskapen är att den består av människor, medan djur står utanför, vill jag undersöka anledningen till detta. Jag går därmed igenom hur man kan värdera liv och vad som förväntas av en individ för att hon ska få räknas in i den moraliska gemenskapen. Jag granskar särskilt förmågors betydelse och får fram att dessa inte räcker till som kriterium för att någon ska få räknas moraliskt. Istället kommer jag fram till att man måste respektera allt liv. Jag har också undersökt vem det är som ska ta denna moraliska hänsyn och funnit att det är den som har förmågan att skilja på rätt och fel, den moraliska agenten , som ska göra det. Jag går också igenom vad den moraliska agenten har för ansvar. Iden andra delen av uppsatsen tillämpar jag det jag kommit fram till på den svenska vargen och det aktuella problemet med licensjakt. Utifrån det jag kommit fram till i min tidigare analys av djurens moraliska ställning, menar jag att det inte finns någon godtagbar etisk grund för licensjakt på den svenska vargen. Jag tror heller inte att jakten får den avsedda effekten att öka viljan bland vargmotståndarna att leva sida vid sida med vargen.

Min slutsats vilken jag lägger fram i avsnitt 5 är att kollektiv mycket väl kan vara autonoma agenter. Jag kommer även kortfattat att utveckla ett resonemang kring skillnader i kollektivs och människors moral. Skillnaden kan anses vara en förutsättning för att kollektivet ska kunna uppnå fullständig autonomi eftersom antropocentrisk moral i ett kollektiv kräver mänsklig påverkan.