<p>Traditionellt har tempusböjning och person-/numeruskongruens på verb varit de starkaste kriterierna för finithet. Det har dock visat sig vara svårapplicerade kriterier för många språk och finithet på satsnivå – huruvida en sats är självständig eller ej – har blivit en viktig fråga för definitionen.</p><p>Uppsatsen syftar till att beskriva och analysera finithetsfenomenet utifrån språket trumaí.</p><p>Det tycks finnas flera fenomen som är tecken på en finithetsdistinktion i trumaí, framför allt -n/-e-klitikan som markerar 3Abs på verbet vid absolutivargumentets frånvaro, samt FT-partiklarna som har en tempusfunktion. För imperativ verkar det vara så att imperativpartiklarna har en intern distribution baserad på person och animathet hos absolutivargumentet, vilket kan tolkas som att det finns en argumentkongruens frikopplad från den semantiska inkorporeringen av andraperson som subjekt. Gällande finithet på satsnivå finns det i trumaí både finita och infinita satser som kan fungera som bisatser. I strukturer där verbet beter sig prototypiskt är satsen finit, medan andra strukturers verb tycks ha rört sig mot att bete sig nominellt, varpå satsen fungerar annorlunda och är infinit.</p>

This work deals with the variant of Spanish in Costa Rica and together with the phonological, morphosyntactical and lexical aspects examines languages in conctact and its influence on the lexical system. Apart from the data published in the Linguistic-enthnographic Atlas of Costa Rica the work presents also an investigation made by the author among the inhabitants of the central part of Costa Rica and compares it with other publications of the local lingüists who deal with the dialectal differences in the concrete area. At the same time its aim is to caracterize the Costa Rican variant in terms of the diversity related to the other types of Spanish and highlight the elements which appear exclusively in the speech of the inhabitants of Costa Rica. Key words: Costa Rican Spanish, phonetics, morfosyntax, vocabulary, languages in contact

Traditionellt har tempusböjning och person-/numeruskongruens på verb varit de starkaste kriterierna för finithet. Det har dock visat sig vara svårapplicerade kriterier för många språk och finithet på satsnivå – huruvida en sats är självständig eller ej – har blivit en viktig fråga för definitionen. Uppsatsen syftar till att beskriva och analysera finithetsfenomenet utifrån språket trumaí. Det tycks finnas flera fenomen som är tecken på en finithetsdistinktion i trumaí, framför allt -n/-e-klitikan som markerar 3Abs på verbet vid absolutivargumentets frånvaro, samt FT-partiklarna som har en tempusfunktion. För imperativ verkar det vara så att imperativpartiklarna har en intern distribution baserad på person och animathet hos absolutivargumentet, vilket kan tolkas som att det finns en argumentkongruens frikopplad från den semantiska inkorporeringen av andraperson som subjekt. Gällande finithet på satsnivå finns det i trumaí både finita och infinita satser som kan fungera som bisatser. I strukturer där verbet beter sig prototypiskt är satsen finit, medan andra strukturers verb tycks ha rört sig mot att bete sig nominellt, varpå satsen fungerar annorlunda och är infinit.

The thesis deals with the functions of the reflexive form sě in Old Czech. In Chapter 2, existing literature about the Old Czech sě is reviewed, in Chapter 3, I describe the method of my research, comment on the data used for the analysis and present the functions of sě that have been identified. In Chapters 4, 5 and 6 (the key part of the thesis), I describe three functions of the reflexive form, i.e., three types of constructions containing the form sě: accusative form of the reflexive pronoun, spontaneity and agent demotion. I focus on the most important syntactic and semantic characteristics of the constructions, then I analyse especially the animacy of the syntactic subject and the verbal aspect; both these criteria proved to be relevant for the constructions in question. The functions I describe are prototypes, therefore they have no clear boundaries. Hence, I also point out the ambiguous cases whose classification is not clear. In Chapter 7, I compare and contrast the three functions and show the most important differences between the use of the reflexive form in Old Czech and in Modern Czech.