Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2006.

Diss. Umeå : Umeå universitet, 2006.

No description available.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2007.

Lic.-avh. Stockholm : Stockholms universitet, 2005.

Syftet med studien är att undersöka den osignerade, kvinnliga popartistens spelplan för att konstruera sig själv som ett “personligt (pop)varumärke” via sociala medier. Med ansats i fem djupgående intervjuer har jag sökt besvara hur detta “varumärkesgörande” ser ut, samt vilka möjligheter och svårigheter diskursen för med sig. Genom att diskutera empirin mot ett brett teoretiskt spektra, som tar upp såväl identitetens påverkan av samtida medier, socialkonstruktivistiska perspektiv, traditionella- samt postmoderna perspektiv på varumärken, genussystematiker samt mediereception, har resultaten kommit utmynna i en rad dilemman. Resultaten visar att synlighet i sociala medier prioriteras före det faktiska musikskapandet; syns en inte där, kommer heller inte musiken uppmärksammas av betydande aktörer och större publiker. Således suddas skiljelinjer ut mellan den digitala- och fysiska verkligheten, vilket resulterar i möjligheten att som trenden premierar, “imitera” den konventionella kändisens “industriella” uttryck, och på samma gång svårigheten i att fokusera medieinnehållet kring denna image utan att verka “självupptagen”. Samtidigt som den konventionella kändisens digitala konstruktion kan förstås skapad i en genusbetonad diskurs som instruerar kvinnliga (pop)musiker att alltjämt exponera sitt (attraktiva) yttre, samt, för att verka tillgängliga, ständigt dela var de går och gör, kommer studiens informanter att påvisa ett motstånd till de könsstereotyper som ofta figurerar i media. Resultaten påvisar således möjligheten att också ifrågasätta och utmana en stereotyp bild av den kvinnliga popartisten, varpå den digitala verklighetens spegel har potential att också lämna reflektioner i den “fysiska verkligheten”. Studiens informanter ger inga direkta svar på hur de faktiskt parerar svårigheten i att konstruera en delvis “fejkad” “industriell” image, utan att tappa den personliga (men inte privata) integriteten men påvisar att sökandet efter en “perfekt balanserad artistpersona” är ett oändligt, och kanske ouppnåeligt projekt.

Digital platforms such as social media are big part of people's everyday life and social network. Recent studies shows that the ability to act anonymously on social media has increased harassment behaviors online. For marginalized groups, digital platforms are important for the act of freedom of speech and harassments online can limit these groups in the digital environment. Within the framework of this study we found, that there is a lack of studies that specifically research sexual harassments online and what different factors that may have an impact on the problem. Therefore, the aim for this study was to research what values, attitudes and emotions users of social media services experiences online. We wanted to research, from a user perspective, what existing counter-strategies options are provided on social media against sexual harassments online, and if there are other technical design solutions for social media interfaces. Within the framework of this essay we have conducted a focus group interview and a participatory design workshop. The empirical data that was collected has been analysed with different theories such as power, resistance, empowerment in design, master suppression techniques in social media, feminist HCI and social norms and participatory design. The study also use previous research on harassment on social media to further understand the empirical data for the analysis. In this study there are findings from the focus group that has been placed in three different themes. 1) The importance of social relationships for counter-strategies against sexual harassment online. 2) Social norms and normalization of sexual harassment online. 3) The importance of technical aspects for dealing with sexual harassment online. Our study shows that the counter-strategies options on social media services today are not sufficient enough for these different aspects. The participatory design workshop in this study resulted in eight possible technical design solutions. These solutions can be implications for design on social media interfaces and can work as counter-strategy tools against sexual harassments online. This study only research one focus group, therefore the study can be used as a basis for further research. By including users with participatory design methods, values made from users of social media in relation to sexual harassments online can unfold and hopefully decrease the problem.