Kursplanen i svenska förklarar att eleverna ska utveckla det multimodala skrivandet inom svenskämnet. Det multimodala skrivandet innebär att ord, bild och ljud kombineras och samspelar. Huvudsyftet med den här litteraturstudien har varit att undersöka hur det multimodala skrivandet inom svenskämnet för årskurs 4-6 kan se ut, vilka kompetenser och resurser som krävs för att bedriva en multimodal skrivundervisning, samt vilket slags lärande det multimodala skrivandet kan ge upphov till hos eleverna. Litteraturstudien visar att det multimodala skrivandet kan förekomma såväl analogt som digitalt. Vidare visar den att svensk forskning på området är mycket begränsad. De artiklar och avhandlingar som inkluderats i litteraturstudien visar att forskare är eniga om att lärare behöver utveckla sina kunskaper om olika teckenvärldar, såsom auditiva och visuella, för att göra elever medvetna om teckenvärldarnas meningspotential och samspel. Det multimodala skrivandet ger upphov till en form av samordnat lärande, eftersom det multimodala skrivandet är en komplex process, som kräver att eleverna får explicit undervisning om aktuell digital programvara och teckenvärldarnas meningsskapande. Multimodalt skrivande är ett vanligt inslag utanför skolan, men bör få tillträde in i skolvärlden. Det förutsätter att digitala resurser finns tillgängliga och att lärare är positivt inställda till den multimodala skrivutvecklingen.

Denna studie ingår i ett forskningsprogram under ledning av professor Caroline Liberg vid Uppsala universitet. Programmet syftar till att utforska nya sätt att se på elevers tidigatextskapande, bland annat genom att fokusera samspelet mellan texters funktion, innehåll och form. Studien utgår från ett vidgat textbegrepp och en dialogisk syn på språkande, där även barn aktivt intar olika sociala positioner gentemot sina medspråkare. Syftet med studien är att studera elevers (årskurs ett) tecknarpositioner i multimodala elevtexter, i termer av dels hur eleverna skapar mening i sina teckningar, dels hur teckningar och det skrivna är relaterade. Sammanlagt har 57 multimodala elevtexter från två olika skrivsituationer i årskurs ett bearbetats i en kvalitativ semiotisk textanalys med en hermeneutisk metodologisk ansats. Analysen har genomförts med Hopperstads (2010) analyskategorier för barnteckningar – inspirerande av Kress och van Leeuwens (2006) funktionella semiotiska grammatik – samt de av Norman (2012) beskrivna relationerna mellan illustrationer och skrift. I studiens resultat introduceras tre nya interpersonella uttryckskategorier: Inbjudande, konceptuell och hindrande. Utifrån identifierade uttryckskombinationer och teckningarnas relation till skriften identifieras sedan åtta tecknarpositioner och ytterligare två tilläggspositioner bland de analyserade elevtexterna: presenterande, kontaktförmedlande (relationsstärkande), kontakthindrande (relationshotande), försäkrande-betryggande, lockande, berättande, beskrivande samt skriftorienterad tecknarposition. Diskussionen pekar på multimodalitetens betydelse för kategorisering av semiotiska uttryck samt tecknarpositioneringens relevans för textrörelsebegreppet. Vidare diskuteras resultaten i termer av coding orientations och egen röst, och att elevernas textmässiga förebilder påverkar vilka tecknarpositioner de intar. Dessutom argumenteras för att tecknarpositionerna kan utgöra ett verktyg i explicit literacyundervisning, som främjar elevers metakognitiva textmedvetenhet. Avslutningsvis diskuteras behovet av ytterligare studier av tecknarpositionering.

Huvudsyftet med denna empiriska studie har varit att undersöka om och hur några lärare på Åland praktiskt arbetar med multimodalt skrivande i årskurs 4-6, samt deras upplevelser av och inställning till det multimodala skrivandet i skolan. Det multimodala skrivandet har i denna studie definierats som att skriftlig, visuell och auditiv teckenvärld kombineras på ett eller annat sätt. Skrivuppgifter där text kombinerats med bild och ljud är exempel på detta. Genom halvstrukturerade intervjuer visar studien att det multimodala skrivandet förekommer relativt ofta, främst det som innefattar text och bild. Dessutom förekommer både analoga och digitala multimodala skrivuppgifter i undervisningen. Det visar sig att möjligheterna är många med lärare som generellt är positiva till det multimodala skrivandet i skolan. Det är snarare lärarna själva som begränsar den multimodala skrivundervisningen på grund av egen osäkerhet. Den digitala tekniken kan stundtals också ställa till med bekymmer. Vidare visar studien att lärare behöver utveckla och förstå att den multimodala skrivprocessen är en integrerad process där helheten är det centrala. Lärare behöver även utveckla den multimodala skrivkompetensen eftersom den granskande aspekten av texters budskap är lika viktig som att låta olika teckenvärldar samspela. Trots en obekanthet med begreppet så inkluderar lärare multimodalt skrivande i sin undervisning. / <p>Svenska</p>

Skrivutveckling är en stor del av läroplanen och framförallt en central förmåga i kursplanen för ämnet svenska. De nationella proven i svenska, 2021/2022, visar på en nedåtgående spiral där resultaten i skrivande blir allt sämre. För att undersöka vad som får positiva effekter för elevers skrivande har resultatet av tio forskningsartiklar sammanställts, både nationella och internationella. Syftet med kunskapsöversikten är således att belysa didaktiska faktorer som främjar elevers tidiga skrivutveckling. Kunskapsöversiktens frågeställning lyder därför: Vilka faktorer främjar elevers tidiga skrivutveckling i svenskämnet?  Det empiriska materialet har samlats in genom ett systematiskt sökande i databaserna SwePub, ERIC, ERC och slutligen Libsearch. Studierna har granskats kritiskt för att säkerställa deras kvalitet och relevans. Sedan gjordes en tematisk sammanställning av studiernas resultat. De teman och faktorer som identifierades var: Skrivflyt, Multimodalt skrivande, Meningsfullt skrivande och Motivation. Av detta drar vi slutsatsen att det finns flera olika skrivutvecklande faktorer som man som lärare behöver vara medveten om för att kunna variera och anpassa sina didaktiska val.