Parodontit är en kronisk sjukdom som kräver en hög grad av egeninsats av patienten vilket gör att tandvården kan behöva kunskaper om beteendeförändringar. Hälsobeteende kan påverkas av individens kontrolluppfattning om sin sjukdom. En teori som beskriver människors uppfattning om var de förlägger kontrollen för sin hälsa är Health Locus of Control (LOC). Syfte: att undersöka om LOC har någon betydelse för 1) munhälsobeteende, vilket innefattade patientens egenvård och tandvårdsregelbundenhet samt 2) om någon av dessa studier visade att LOC kunde förändras genom en intervention. Material och Metod: Litteratursökning gjordes i databasen PubMed där 21 artiklar valdes ut. Resultat: De studier som funnit ett samband mellan LOC och munhälsobeteende är få till antalet och är utförda på deltagare med olika bakgrundsfaktorer och med olika skalor och dimensioner, vilket försvårar en jämförelse. I den mån man funnit samband med LOC och munhälsobeteende har ”chance” LOC och ”betydelsefulla andra” LOC haft samband med en sämre egenvård och ”intern” LOC haft samband med en bättre egenvård och högre frekvens av tandvårdsbesök. Ingen studie har kunnat påvisa att LOC kan förändras genom ett interventionsprogram. Diskussion: Att endast mäta en kontrollkomponent, som exempelvis LOC, verkar inte ge tillräcklig information, men kontrollbegreppet som helhet kan vara av betydelse när man vill undersöka munhälsobeteende. Det kan också vara värt att undersöka om individer med olika LOC bör få egenvårdsråd framfört på olika sätt. Förslagsvis bör man undersöka om man ska skilja på ”allmän” LOC och ”tandhälso” LOC beroende på om man ska mäta biologi (parodontit) respektive beteende (egenvård).

För individer med parodontal sjukdom är egenvården betydelsefull för en bättre prognos. Förebyggande åtgärder kan behöva ses i ett större sammanhang om det ska vara möjligt att främja tandhälsa eller förhindra fortsatt tandsjukdom. En insikt i patientens upplevelser och syn på sin förbättrade egenvård kan vara värdefull för att bättre förstå vad som behöver hända för att det ska ske en förflyttning mot en bättre hälsa. Syftet var att beskriva innebörden av ett upplevt förbättrat munhälso¬relaterat beteende sett utifrån ett patientperspektiv. Studiepopulation & metod: Deskriptiv fenomenologisk metod (Giorgi) valdes för insamling och analys av data. Det gjordes ett urval från patienter på en privat praktik för allmäntandvård.Resultatet visade fenomenets generella struktur med dess åtta inbördes bestånds-delar som i korthet är: a) förändring som en successiv ökning, b) förändrad syn på egenvård, c) detaljerad förståelse, automatisk rutin, och förbättring, d) uppmaningar och feedback upplevs förstärkande, e) goda tankar och tillfredställande känsla över sin egen förmåga, f) medverkan och tilltro till expert samt stimulans och upprätthållande, g) negativa erfarenheter och begränsningar, h) relatera sig själv till dåtid, nutid, framtid och andra.Diskussion: Ett salutogent patientcentrerat perspektiv framträdde. Det visade ett komplext samspel mellan förstärkande inre och yttre faktorer som slutligen resulterade i ett förbättrat munhälsorelaterat välbefinnande samt en egenvårdsrutin som upplevs som väl integrerad i vardagen. Resultatet tyder på att en förbättrad egenvård ger en ökad munhälsorealterad livskvalitet som kan behöva undersökas närmre. / For individuals with parodontal disease self-care is important for the prognosis. To be able to prevent progression of oral diseases health promotion and preventive interventions should be seen in a larger context. An insight in the patient´s experiences of her improved self-care could be valuable for a better understanding of what it´s like to move towards the direction of a better health.The aim was to describe the meaning of a perceived improved oral health related behavior from the patients´ perspective.Study population & method: Descriptive phenomenological method (Giorgi) was chosen for collection and analysis of data. A selection from patients in a private dental practice was made.The result showed the general structure and its eight constituents: a) change as a successive increase, b) a changed view on self-care, c) a detailed understanding, an automatic routine, and improvement, d) motivating challenges and feedback are perceived as strengthening, e) good thoughts and a satisfying feeling over own capacity, f) complicity and credence to an expert, and stimulation and maintenance, g) negative experiences and limitations, h) relating yourself to past time, present time, future and other people.Discussion: A salutogenic patient-centered perspective appeared. It showed a complex interaction between strengthening internal and external factors which finally resulted in improved oral health related wellbeing and a self-care routine which was experienced as well integrated in the everyday life. The result indicates that improved self-care results in increased oral health related quality of life which needs further investigation.