Syftet med föreliggande studie är att undersöka fem årskurs 2 lärares arbete med att stötta och utmana eleverna i det muntliga berättandet i svenskämnet. Studien är kvalitativ med stöd från Vygotskijs sociokulturella perspektiv samt tidigare forskning. Resultatet visar att det finns en vilja hos informanterna att arbeta för att hålla en hög nivå av stöttning och utmaning i det muntliga berättandet i svenskämnet. Det framgår dock att det finns både möjligheter och svårigheter för att den höga nivån av stöttning och utmaning ska kunna uppnås. Det kräver noga  genomtänkta tillvägagångssätt vid arbetet med muntligt berättande för att det muntliga berättandet ska skapa möjligheter framför svårigheter i svenskundervisningen. Slutsatsen blir att undervisningen för det muntliga berättandet behöver planeras in i svenskämnet och prioriteras lika högt som övriga delar i svenskämnet.

Ekstrand, Anne (2016). ”Det brukar vara jag som inte pratar…jag vet inte, jag bara sitter”- Ett arbete om muntlig kompetens i en årskurs tre. Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp.Att kunna kommunicera muntligt är allt viktigare både i studier och yrkesliv. Att tala och göra sin röst hörd inför klasskamrater och lärare kan upplevas på många olika sätt av elever, alltifrån glädje för att få visa vad man kan till oro och tystnad. Förhoppningsvis kan den här studien bidra till en ökad förståelse för hur elever kan uppleva talsituationer i skolarbetet vilket möjliggör vidare studier för att ta reda på orsaker och därmed ge underlag för ett mera explicit arbete med att utveckla elevers muntliga kompetens. I denna studie har jag undersökt hur lärare i en årskurs 3 arbetar med att utveckla muntlig kompetens samt hur elever och lärare upplever arbetet och elevernas utveckling. Specifikt har studien försökt belysa•vilka metoder och arbetssätt som används för att utveckla elevers muntliga kompetens•vilket stöd eleverna får i att utveckla sin muntliga kompetens, särskilt med tanke på elever i språklig sårbarhet•hur lärarna respektive eleverna upplever att den muntliga kompetensen utvecklas.Flera teorier pekar på att lärandet är beroende av språk och kommunikation. Det sociokulturella perspektivet och Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen och behovet av stöttning, ”scaffolding”, för att nå upp till den högre nivån utgör en grund för arbetet. I samband med diskussioner om muntliga kompetensen är också retoriken en utgångspunkt och ett medel för vidare utveckling av förmågan till muntlighet.Studien har genomförts med hjälp av intervjuer med elever och lärare i klassen. Intervjusvaren har sedan analyserats och grupperats i olika områden, teman, som redovisas och diskuteras vidare. Resultaten visar relativt tydligt att det är tre områden som är viktiga för att utveckla elevernas muntliga kompetens; stöd och återkoppling, allas delaktighet samt klassrumsklimatet. Grupparbeten används ofta som medel för att utveckla muntlig kompetens, men det skulle kunna utvecklas ytterligare genom att mera strukturerat inkludera t.ex. retoriska grundregler. Det framkom att många elever upplevde stress och oro inför de muntliga redovisningarna. Andra studier visar att detta kan följa med långt upp i åldrarna. Specialläraren i samarbete med specialpedagogen skulle i detta sammanhang kunna driva ett utvecklingsarbete på skolan inom just språkinriktad undervisning i alla ämnen med fokus på den muntliga kompetensen. I utarbetandet av en plan för detta lyfts till exempel didaktiska och pedagogiska frågor i bland annat kollegiala diskussioner.Nyckelord: Grupparbete, kommunikation, muntlig kompetens, muntlig presentation, språklig sårbarhet

Då strategier är vagt beskrivna i styrdokument och svåra att observera hos elever är studiens syfte att undersöka några lärares förmåga att uppfylla läroplanens krav när det gäller undervisning och bedömning av strategier i muntlig kommunikation i engelska och slutligen utifrån litteratur ge exempel på hur det kan konkretiseras i klassrummet. Genom kvalitativa metoder inom fenomenologin har observationer och intervjuer med tre lärare genomförts och analyserats. Resultatet visar att lärare är överens gällande styrdokumentens otydlighet. Dessutom är strategibegreppet vagt beskrivet och saknar gemensam definition bland forskare. Lärares metoder för att undervisa strategier sker både genom direkt och indirekt undervisning och båda metoderna får stöd i forskning. Materialet som ska bidra med mer förståelse till kursplanen, kommentarmaterialet, används inte av lärare. Det leder till att lärare inte blir medvetna om vilka strategier elever rekommenderas att använda och att bedömningen av kunskapskravet blir godtyckligt. Lärare anser dessutom att strategier är svåra att upptäcka då vissa strategier inte sker synligt eller att de sker i samband med att elever interagerar i par eller helklass. Problemet med att upptäcka vilka strategier som används av ”duktiga elever” gör att progressionen i kunskapskravet kan ifrågasättas. Resultatet visar på ett utvecklingsbehov av metoder för att undervisa strategier i muntlig kommunikation samt att resurseffektiva metoder för bedömning behöver identifieras. / When strategies are vaguely described in steering documents and difficult to observe with students, the aim of the study is to investigate the ability of some teachers to fulfil the curriculum's requirements in terms of teaching and assessing strategies in oral communication in English and finally based on literature giving examples of how it can be made concrete in classroom. Through qualitative methods in phenomenology, observations and interviews with three teachers have been carried out and analysed. The result shows that teachers agree on the obscurity of the steering documents. In addition, the strategy concept is vaguely described and lacks a common definition among researchers. Teachers' methods for teaching strategies take place through direct and indirect teaching and both methods are supported in research. The material that will contribute more understanding to the syllabus is not used by teachers. This means that teachers do not become aware of which strategies students are recommended to use and that the assessment of the knowledge requirement becomes arbitrary. Teachers also believe that strategies are difficult to detect, as some strategies are not visible or that they occur in connection with pupils interacting in pairs or in full class. The problem of discovering which strategies are used by "good students" makes the progression of the knowledge requirement questionable. The results show a need for development of methods for teaching strategies in oral communication and that resourceefficient methods of assessment need to be identified.