Detta examensarbete behandlar rumsakustik som en viktig del i skapandet av en arkitektur för framförande av musik, samt upplevelsen av ljud. Projektet bygger på en idé att skapa nya möjligheter att skapa och framföra musik för musiker, vars arbete ofta begränsas av lokalbrist eller av olika föreningars intresseområden. Idén har utvecklats till en hybrid mellan ett nytt musikmuseum och ”Musikplatsen” - en plats för skapande och framförande av musik med liten publik. Musikplatsen blir en del av det nya musikmuseets program för att skapa nya samarbeten och ekonomisk hållbarhet. Projektet är placerat mellan Gröndal och Lövholmen och knyter samman områdenas olika strukturer. Därför spelar detta projekt även en stadsbyggnadsmässig roll som kulturinstitution i en möjlig framtida exploatering av Lövholmens industriområde. I museidelen finns fokus på god utställningsmiljö för olika typer av utställningar i enlighet med övergripande akustiska och arkitektoniska strategier. I projektet finns även en fördjupning inom området rumsakustik vilket har resulterat i särskilt fokus på akustik i designen av byggnadens största rum, - en konsertsalong med 700 platser för akustisk musik. Designprocessen har framskridit på ett kontrollerat sätt via matematiska beräkningar för att nå djupare förståelse inom rumsakustikens komplexitet. / This diploma project investigates room acoustics as a crucial part in developing an architecture for music performance and the experience of sound. The origin of the project comes from an idea to facilitate the constrained work situation of local musicians in the Stockholm region. The idea has been developed into a hybrid between a new music museum and a place for music creation and performance. The project is situated at Lövholmen/Gröndal connecting two totally different areas together along the existing main street. Thus the project also plays a part in a possible future urban development of the industrial area of Lövholmen. The museum parts have focus on interior environment in terms of exhibition spaces for different content, haptic and acoustic experience. Within this project there has been a deep research on room acoustics that has resulted in special focus while designing the largest space, a concert hall for an audience of 700. The design process has proceeded in a controlled way along with mathematical calculations to create a final design on a controlled basis to gain deeper understanding of fundamental parts in the field of room acoustics.

Ce travail propose une lecture de la transgression au musée : elle se présente comme un prisme au travers duquel observer l’architecture des normes qui y régissent la conception et l’appréhension des savoirs. Le cas du musée de musique, étudié au travers d’une enquête menée dans deux musées différents (le musée de la Musique à Paris et le Grassi Museum für Musikinstrumente à Leipzig, Allemagne), éclaire la complexité des processus qui sous-tendent la construction de ces normes, et les problèmes qu’ils soulèvent. Les entretiens réalisés auprès de visiteurs ont en effet attiré l’attention sur le paradoxe de la muséalisation d’objets dont la fonction première est de produire de la musique. La première partie de ma thèse s’attache à démêler les diverses épistèmês sur lesquelles le musée d’instruments de musique repose. J’y montre les conceptions des savoirs musicaux autour desquelles les musées d’instruments se sont structurés et qu’ils ont façonnées en retour. Les réactions des visiteurs (parfois transgressives) face à la présentation des savoirs musicaux au musée attirent également l’attention sur les normes qui définissent la place de leurs savoirs dans la conception du musée comme institution. La deuxième partie s’articule ainsi autour d’une analyse de la subsomption de la singularité des visiteurs sous la catégorie de « public de musée » au tournant du 20e siècle. La troisième partie s’intéresse aux normes sensorielles imposées par le dispositif muséal. J’y analyse la conception du sensorium sur laquelle le musée se fonde pour transmettre des savoirs à son public, et y expose la façon dont les transgressions des visiteurs éclairent les limites de cette conception. / This research proposes an interpretation of transgression in the museum: it is understood as a prism through which to look at the architecture of the norms that govern the conceptual structure and apprehension of knowledge. The case of the music museum, observed through fieldwork in two different museums (the musée de la Musique in Paris and the Grassi Museum für Musikinstrumente in Leipzig, Germany), highlights the complexity of the steps undertaken to achieve this architecture and the problems they raise. The interviews held with visitors have indeed drawn attention to the paradox of musealizing objects which are primarily meant to produce music. The first part of my thesis intends to disentangle the multiple epistemes on which the museum of musical instruments is built. I point to the conceptions of musical knowledge around which instrument museums are organized and which they in turn, have helped to shape. The reactions of the visitors (some of them transgressive) when faced with the display of musical knowledge in the museum, also draws attention to the norms which delimit their status, and that of their own knowledge in the organization of the museum as an institution. The second part of the thesis is therefore structured around an analysis of the subsomption of the diversity of the museum visitors under the heading "museum audience" at the turn of the 20th Century. The third part focuses on the sensorial norms imposed by the museum apparatus. I analyze the conception of the sensorium on which the museum relies in order to transmit knowledge to its public and I show how the transgressions of visitors to the music museum shed light on the limits of this conception.