<p>Sammanfattning</p><p>Mitt syfte med detta arbete har varit att få svar på hur förskollärare och barn ser på musik och sin egen musikalitet och hur pedagogernas förhållningssätt till musik avspeglar sig i barngruppen. Jag vill även undersöka på vilket sätt arbetet med musik och känslor kan kombineras. För att få svar på detta genomförde jag intervjuer med sex barn och tre vuxna, alla på samma förskola och avdelning. Jag har även genomfört en textanalys av materialet Känsloresan, Haglund och Löfberg, (1996).</p><p>Resultatet visade att många av barnen tyckte musik var väldigt roligt, de sjöng och lyssnade på musik ofta, dock inte på förskolan. En pedagog såg sig som musikalisk och två såg sig som mindre musikaliska. Musiken var för dem mer ett verktyg än ett ämne i sig. Musiken kan ha en lägre prioritet i verksamheten genom pedagogernas syn på sin musikalitet och musikens egenvärde. Textanalysen av Känsloresan visade att det idag finns pedagogiska metoder som kan kombinera arbetet med musik och arbetet med känslor. Enligt min åsikt är denna metod bra på grund av att övningarna bygger på utvecklandet av kunskapen att finna känslor och uttrycka dem, tillsammans med musik. Uttrycket av känslor och musik, präglas i de yngre åldrarna, av uttryck genom både tal och kroppsspråk och därför underlättar en metod som denna, som främjar en parallell utveckling av barns känsloliv och musikaliska utveckling.</p><p>Nyckelord: musik, musikalitet bland pedagoger, känslor, musik- och känslopedagogik</p>

Sammanfattning Mitt syfte med detta arbete har varit att få svar på hur förskollärare och barn ser på musik och sin egen musikalitet och hur pedagogernas förhållningssätt till musik avspeglar sig i barngruppen. Jag vill även undersöka på vilket sätt arbetet med musik och känslor kan kombineras. För att få svar på detta genomförde jag intervjuer med sex barn och tre vuxna, alla på samma förskola och avdelning. Jag har även genomfört en textanalys av materialet Känsloresan, Haglund och Löfberg, (1996). Resultatet visade att många av barnen tyckte musik var väldigt roligt, de sjöng och lyssnade på musik ofta, dock inte på förskolan. En pedagog såg sig som musikalisk och två såg sig som mindre musikaliska. Musiken var för dem mer ett verktyg än ett ämne i sig. Musiken kan ha en lägre prioritet i verksamheten genom pedagogernas syn på sin musikalitet och musikens egenvärde. Textanalysen av Känsloresan visade att det idag finns pedagogiska metoder som kan kombinera arbetet med musik och arbetet med känslor. Enligt min åsikt är denna metod bra på grund av att övningarna bygger på utvecklandet av kunskapen att finna känslor och uttrycka dem, tillsammans med musik. Uttrycket av känslor och musik, präglas i de yngre åldrarna, av uttryck genom både tal och kroppsspråk och därför underlättar en metod som denna, som främjar en parallell utveckling av barns känsloliv och musikaliska utveckling. Nyckelord: musik, musikalitet bland pedagoger, känslor, musik- och känslopedagogik