Denna studie undersöker huruvida kulturella verktyg och metoder används och nyttjas för att främja ett ergonomiskt musicerande avseende sångelever på det estetiska programmet i musik i Sverige. Studien grundar sig på kvalitativa intervjuer med tre musiklärare i Sverige som undervisar i kursen ”Instrument eller sång” vid det estetiska gymnasieprogrammet i musik samt tre elever i årskurs tre med sång som huvudinstrument vid det estetiska programmet i musik. Studiens resultat visar både likheter och skillnader i musiklärarnas och elevernas uppfattning om ergonomi i sångundervisningen. Resultatet påvisar att det råder olika meningar gällande begreppen anatomi och ergonomi hos musiklärarna. Eleverna är istället de som är mer insatta i definitionen av begreppet ergonomi och tycker sig kunna urskilja ergonomiska inslag i sångundervisningen. Därutöver visar resultatet också på musiklärarnas syn på sambandet mellan kulturella verktyg och ergonomi. Med tanke på att resultatet visar brist kring användandet av ergonomi i sångundervisningen är det svårt att dra några direkta kopplingar mellan ergonomi och kulturella verktyg. Däremot använder samtliga lärare sig av kulturella verktyg i sin undervisning så som noter, instrument osv. De tre lärarna har olika kunskaper och erfarenheter om vad ergonomi är och i vilken utsträckning de själva använt sig av det i sin egen sångundervisning.