Introduktion: Var sjätte person världen över drabbas av stroke någon gång under sin livstid. Av alla strokepatienter drabbas cirka 38% av någon form av språkdefekt, så kallad afasi. När en person får afasi drabbas även närstående såsom partners, barn, syskon, föräldrar och nära vänner. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa närståendes upplevelse av kommunikation när en person diagnosticerats med afasi till följd av stroke. Metod: Metoden som användes var en litteraturstudie. 10 vetenskapliga artiklar hämtades ur databaserna CINAHL och PubMed, som efter kvalitetsgranskning utgjorde grunden för resultatet i litteraturstudien. Resultat: I resultatet framkom ett huvudtema: Begränsningar, och tre underteman: Frustration, Skyddande beteende och Anpassning av kommunikation. Närstående upplevde att kommunikationen begränsats sedan afasidiagnosen; något som manifesterades genom att närstående upplevde frustration, att de föll in i ett skyddande beteende samt en anpassning av kommunikationen. Slutsats: Kommunikationen, och bristen av densamma, har fått konsekvenser på sättet närstående anpassar sin vardag till personen med afasi. Därför är det av största relevans att sjuksköterskan genom forskning på området, kan ge närstående de nycklar som krävs för att underlätta vardagen med en person med afasi.

Bakgrund: Hjärtsjukdom är en av de vanligaste dödsorsakerna i västvärlden. I Sverige drabbas årligen ca. 8000 personer av oväntat hjärtstopp och majoriteten av dessa sker i hemmet vilket leder till att närstående ofta är närvarande. Närstående upplever ofta en känsla av overklighet, kaos, rädsla och osäkerhet i samband med detta. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva närståendes upplevelse av att bevittna hjärtstopp prehospitalt. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ design och data samlades in genom åtta semistrukturerade intervjuer med närstående till personer som hade fått hjärtstopp. Dataanalys genomfördes med kvalitativ innehållsanalys med induktiv insats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: förändrad tidsuppfattning, personalens närvaro gav trygghet och lugn, att pendla mellan hopp och hopplöshet, kaotisk situation och att uppskatta tydlighet. Närstående beskrev att de upplevde hjärtstoppet som traumatiskt med känslor av kaos, osäkerhet och overklighet, men också trygghet, lugn och lättnad när hjälpen kom. Det framkom även en känsla av tacksamhet över ambulanspersonalens insats. Behovet av tydlig information framgick också. Konklusion: Närstående var i överlag nöjda med den vård som gavs men det framgick även att deltagarna hade ett behov av att få prata med någon om sina upplevelser av hjärtstoppet och även att få feedback efteråt. Ytterligare forskning om närståendes situation vid oväntat hjärtstopp i hemmet är av stor betydelse för utvecklingen av ambulanspersonalens tillvägagångssätt vid vård av närstående.