En svårighet när små biopsier ska bäddas i paraffin är att det kan vara svårt att få dem i samma nivå i klossen vilket kan resultera i att alla biopsier inte syns i första snitten. Dessa biopsier kan sedan hinna snittas bort innan nästa kommer fram. Under dehydreringsprocessen riskerar dessutom dessa små sköra preparat att gå sönder. Ett sätt att komma ifrån detta är att gjuta in biopsierna i en gel innan dehydreringen. De hålls då intakta och det är lättare att få dem på samma nivå i gelen. Celler kan också gjutas in i gel för att sedan kunna hanteras som histologiska prover.        Syftet med denna studie var att utvärdera en metod där små biopsier och cytologiska prover gjuts in i en gel innan paraffininbäddning. Till studien användes cirka 20 biopsier  från lunga och cirka 20 biopsier från colon, tre finnålsaspirationer från brösttumör, fyra prover med pleuravätska samt ett prov med blåssköljvätska.        För utprovning av metoden med gelblock gjordes försök med alginsyra respektive agaros. Metoden med agaros var den som bedömdes som mest lämpad att gå vidare med. Försöket  med biopsier blev lyckat och metoden bedöms kunna förbättra hanteringen av små biopsier. Försöken med celler gav både lyckade och misslyckade resultat. Litet provmaterial gör att vidare utökade försök med både biopsier och cytologiska prover behövs för att säkerställa fördelen med metoden.

Syftet med detta masterprojekt var att undersöka möjligheten att använda biobaserat, mjukgjort natriumalginat (NaAlg) som enzymbärare. Alginaterna görs traditionellt bearbetbara genom att tillsätta olika mjukgörare, såsom polyoler (glycerol, sorbitol, etc.), i detta arbete användes glycerol. Den experimentella aspekten av projektet involverade beredning i laboratorieskala av prover, som omfattade blandning, varmpressning, potentiell behandling med nedsänkning i kalciumbad och efterföljande torkning. Förlusten av kemikalier under bearbetningen kvantifierades med hjälp av termogravimetrisk analys (TGA) och ultraviolett-synlig spektroskopi (UV-Vis). De preparerade bearbetade proverna karakteriserades genom extraktionsexperiment. Under den första halvan av projektet undersöktes färgämnesladdningen av proverna för enkelhets skull. Senare byttes den laddade föreningen ut mot enzymer. UV-Vis-mätningar användes i båda fallen för att effektivt karakterisera proverna. De initialt preparerade mjukgjorda natriumalginatproverna var för känsliga och löstes lätt i vatten. Följaktligen utfördes experiment för att förbättra stabiliteten hos matrisen till en tillräcklig nivå genom jonbyte av natriumjoner till kalciumjoner. Denna process förbättrade avsevärt vattenstabiliteten hos proverna. Av resultaten verkar det som om frisättningen av den laddade föreningen kan kontrolleras genom jonbytesbehandlingen. När väl förbättrad vattenstabilitet hos matrisen upptäcktes, undersöktes effekten av mjukningsmedlet genom att ändra blandningsförhållandet för glycerol. Det visade sig att nivån av glycerol i provet är omvänt proportionell mot den laddade föreningens återhållbarhet. De enzymladdade proverna implementerades först med användning av lipasenzymer på grund av att de var lättillgängliga i laboratoriet. Inom kort visade det sig att analysen för att kvantifiera lipasaktivitet utförs i 2-metyl-2-butanol (2M2B), vilket inte orsakade någon svullnad i proverna som observerats tidigare. Därför byttes det laddade enzymet till Horseradish Peroxidase (HRP). Det visade sig att HRP-laddade prover hade aktivitet efter bearbetning. De vattenstabiliserade HRP-laddade proverna hade mätbar aktivitet under fyra timmars exponering för analysen. Förutom enzymatisk analys övervakades frisättningsprofilen för protein också med användning av Bradford-analysen. Man såg att efter en initial måttlig frisättning av enzymerna, planade frisättningen ut och upphörde efter fyra timmar. Resultaten av Bradford-analysen överensstämde med de enzymatiska aktivitetsmätningarna. Det bör noteras att den ursprungliga formuleringen av projektet var starkt baserad på en nyligen utvecklad bearbetningsmetod, extrudering för alginatkompositer. Tyvärr gjordes inga tester med extrudering på grund av tekniska svårigheter med instrumentet. / The aim of this master project was to investigate the possibility to use bio-based, plasticized sodium alginate (NaAlg) as enzyme carrier. The alginates are traditionally made processable by adding various plasticizers, such as polyols (glycerol, sorbitol, etc.), in this work glycerol was used. The experimental aspect of the project involved the lab-scale preparation of samples, which encompassed compounding, hot pressing, potential treatment with a calcium bath immersion, and subsequent drying. The loss of chemicals during processing was quantified using Thermogravimetric analysis (TGA) and Ultraviolet-Visible spectroscopy (UV-Vis). The prepared processed samples were characterized by extraction experiments. In the first half of the project, the colorant loading of the samples was investigated for simplicity. Later the loaded compound was exchanged for enzymes. UV-Vis measurements were employed in both cases to characterize the samples effectively. The initially prepared plasticized sodium alginate samples were too sensitive and readily dissolved in water. Consequently, experiments were performed to improve the stability of the matrix to a sufficient level by ion exchange of sodium ions to calcium ions. This process significantly improved the water stability of the samples. From the results, it seems the release of the loaded compound can be controlled by the ion exchange treatment. Once enhanced water stability of the matrix was found, the effect of the plasticizer was investigated by changing the mixing ratio of glycerol. It was found that the level of glycerol in the sample is inversely proportional to the restrainability of the loaded compound. The enzyme loaded samples first were implemented by the use of lipase enzymes due to being readily available in the laboratory. Shortly, it was found that the assay to quantify lipase activity is performed in 2-methyl-2-butanol (2M2B), which did not cause any swelling in the samples as observed before. Therefore, the loaded enzyme was switched to Horseradish Peroxidase (HRP). It was found that HRP loaded samples possessed activity after processing. The water stabilized HRP loaded samples possessed measurable activity over four hours of exposure to the assay. In addition to enzymatic assay, the release profile of protein was also monitored using Bradford assay. It was seen that after an initial moderate release of the enzymes, the release leveled off and stopped after four hours. The results of the Bradford assay aligned with the enzymatic activity measurements. It should be noted, that the original formulation of the project was heavily based on arecently developed processing method, extrusion for alginate composites. Unfortunately,no tests were performed with extrusion due to technical difficulties with the instrument.

The physicochemical properties of tuna protein hydrolysates were enhanced by interaction with sodium alginate. The increase in emulsifying capacity and stability was from 50 to 150 m² g⁻¹ and from 36 to 49 min, respectively. The increase in foaming capacity and stability was from 100% to 140% and from 65% to 70%, respectively. The reason for the increased physicochemical properties was the reduced zeta potential level of tuna protein hydrolysates after interaction with sodium alginate. The change in internal structure of tuna protein hydrolysates after interaction with sodium alginate was determined by SEM and FTIR. The SEM results showed that a net cross-linking structure was formed from a sheet structure after the tuna protein hydrolysates interacted with sodium alginate. FTIR demonstrated that parts of the β-sheet of tuna protein hydrolysates were changed into an irregular coiled structure or α-helix after interaction with sodium alginate. In order to understand the interacted complex better, the rheological properties of interacted tuna protein hydrolysates with sodium alginate were further determined. In this study, the one-step was developed, easy-to-operate and cost-effective process that can further add value to tuna protein hydrolysates derived from tuna processing by-products.