Hållbarhetsredovisning för stora företag har inte alltid varit obligatoriskt. År 2017 infördes en lagändring i årsredovisningslagen (SFS 1995:1554) i Sverige som innefattade att det är obligatoriskt för stora företag att upprätta en hållbarhetsredovisning. Företagkan välja att följa Global Reporting Initiative standarder som ger riktlinjer för hur en hållbarhetsredovisning ska konstrueras, där bland annat principen om att både positiv och negativ information ska redovisas i företags hållbarhetsredovisningar.Syftet med studien blir att identifiera legitimitetsstrategier som används av de svenska storbankerna vid kommunikation av negativ miljömässig och social information. Vidare är syftet att studera kring hur bankerna ställer sig till lagändringen i årsredovisningslagen(SFS 1995:1554) samt Global Reporting Initiative under tidsperioden 2015-2019. I studiens referensram förklaras begreppen hållbar utveckling, hållbarhetsredovisning, Global Reporting Initiative och negativ information inom de sociala och miljömässiga dimensionerna. Vidare presenteras signalteorin, informationsasymmetri och kommunikation, legitimitetsteorin samt legitimitetsstrategier från tidigare studier för att analysera studiens empiri i analysen. Studien består av en kvalitativ forskningsansats där hållbarhetsredovisningar för fyra storbanker i Sverige har analyserats med hjälp av en innehållsanalys. Empirin presenterar studiens identifierade legitimitetsstrategier som har namngetts till: bortresonerande, utförd åtgärd, framtida åtgärd, okommenterad, angiven fakta och normalisering. Utifrån studiens empiri och analys kan det konstateras att storbankerna i Sverige använder legitimitetsstrategier vid kommunikation av negativ information för att bibehålla, skapa eller reparera legitimitet. Två av Chos (2009) identifierade strategier kunde sammankopplas med studiens strategier medan fyra av de sex identifierade strategierna i studien har kunnat sammankopplas med Hahn och Lülfs(2014) studie. Två identifierade strategier kunde inte sammankopplas med tidigare studier, därmed presenteras dessa som tillägg till tidigare studier. Utifrån studiens analys kan det  konstateras att lagändringen i årsredovisningslagen (SFS 1995:1554) inte har haft ett inflytande på hur storbankerna kommunicerar ut information. Det konstateras dock att GRI har haft ett inflytande på hur storbankerna väljer att kommunicera utinformation.

En så kallad hållbarhetsredovisning har blivit allt mer vanligt att använda sig av hos företag då intressenternas krav på hållbar medvetenhet ökar. Samtidigt har företag en tendens till att försköna verksamheten genom att redovisa för de positiva aspekterna i sina hållbarhetsredovisningar medan negativ information uteblir. Det gör att hållbarhetsredovisningarna framställs mer som ett kommersiellt verktyg för att förbättra företagets rykte och legitimitet, istället för att uppvisa företagets verkliga bild. Av den anledningen har den internationella organisationen Global Reporting Initiative (GRI) utmanat företag med en redovisningsprincip om balans i sina riktlinjer. Principen innebär att det ska finnas en balans mellan positiv och negativ information i hållbarhetsredovisningen. Syftet med uppsatsen har varit att ta reda på hur svenska banker kommunicerar ut sina negativa avslöjanden i sina hållbarhetsredovisningar. En kvalitativ dokumentanalys har använts som metod för att granska åtta svenska bankers hållbarhetsredovisningar. De åtta bankerna upprättar sina hållbarhetsredovisningar i enlighet med GRI:s riktlinjer. I studiens empiriska material har sex strategier kunnat identifieras vid bankernas kommunikation av negativ information. Strategierna som kunnat identifieras tyder på att de svenska bankerna strategiskt kommunicerar ut sina negativa avslöjanden i sina hållbarhetsredovisningar för att behålla eller skapa legitimitet. Med hjälp av den här studien har tidigare forskning stärkts och studien bevisar att flertalet av de identifierade strategier som de svenska bankerna använder, har även tidigare identifierats hos internationella företag i olika branscher. Studiens empiriska material har även kunnat bidra med tillägg till tidigare forskning och en ytterligare strategi som svenska banker använder sig av vid kommunikation av negativa avslöjanden i sina hållbarhetsredovisningar. Trots att tidigare forskning har stärkts tyder det på att de legitimitetsstrategier som tidigare identifierats inte kan generaliseras till samtliga branscher. Den här studiens bidrag till den svenska bankbranschen har således visat att bankerna använder andra sätt att legitimera sina negativa avslöjanden än vad tidigare forskning kunnat visa. / A, so called, sustainability report has become increasingly common to use for companies, in lined with the increased stakeholder demand for sustainable awareness. At the same time, companies tend to beautify the business by reporting positive aspects, while the negative information exclude. This leads to that the sustainability reports appear to be used as a commercial tool, to improve real image. For this reason the international organisation Global Reporting Initiative (GRI) has challenged the companies with an accounting principle of balance in their guidelines. According to the principle, it should be a balance between positive and negative information in the sustainability reports. The aim of this study was to find out how the Swedish banks communicate their negative disclosures in their sustainability reports. A qualitative document analysis has been used as a method to examine the eight Swedish banks sustainability reports. The eight banks create the sustainability reports according to GRI’s guidelines. In the empirical material, six strategies where identified in banks communication of negative information. The identified strategies indicate that the Swedish banks strategically communicate their negative disclosures in their sustainability reports, to maintain or create legitimacy. This study has strengthened previous research, and the study proves that most of the identified strategies that the Swedish banks use have previously been identified in international companies in different industries. The empirical material has also been able to contribute addition to previous research and an additional strategy that Swedish banks use when communicating negative disclosures in their sustainability reports. Although previous research has been strengthened, it means that the previously identified legitimacy strategies cannot be generalized to all industries. This study’s contribution to the Swedish banking industry has shown that banks use other ways to legitimize their negative disclosures, than previous research did not afford to do.