<p>Rapporten är en reflekterande text som behandlar arbetsprocessen och omkringliggande mål för ett examensarbete inom medier som bedrivits mot Högskolan Skövde. Syftet med examensarbetet har varit att finna grepp som maskerar spels linjaritet, det vill säga vilka knep som används i dataspelsindustrin (medvetet eller omedvetet) för att få ett spel med linjär level-design till att framstå som mindre linjär.</p><p>Min analysmetod är hämtad från Espen Aarseths, <em>Forskning på spel: Metodologiska ansatser till spelanalys </em>(2007), där en av de totalt tre analysmetoder är vald; nämligen att själv spela igenom analysobjektet. De två återstående analysmetoderna presenteras kort under metodavsnittet. Därefter jämförs greppens betydelse i en rad spel för att därefter slutligen tillämpas i en egenskapad modul. Jämförelser görs med <em>The Legend of Zelda – a Link to the Past</em> (Nintendo, 1991), <em>Grand Theft Auto – Vice City</em> (Rockstar North, 2002) och <em>World of Warcraft</em> (Blizzard, 2001). En inblick ges i <em>Neverwinter Nights 2</em>:s level-editor, <em>Electron.</em> Rapporten tar upp delar ur produktionen för att framföra utmaningar, framsteg och lösningar som författaren bemött.</p><p>Slutsatsen som dras hävdar att det finns en mängd grepp som en designer kan använda för att få spelaren till att känna sig mindre tyglad i en sluten miljö men att en öppen miljö krävs för att spelaren ej skall känna att han/hon följer en utstakad stig lika tydligt.</p>

Följande är en översikt över mitt kandidatarbete som jag arbetade med under våren 2009. Dokumentets första del beskriver projektets mål, uppbyggnad och slutresultat samt min arbetsprocess. I del II reflekterar jag över mitt arbete och vad jag har lärt mig. Till slut finns en ordlista där en del facktermer förklaras, samt några utdrag ur designdokumentet som var en del av mitt projekt. / The following is an overview of the final project of my Bachelor’s Degree, which I worked on during the spring of 2009. The first part of the document describes the goal, creation and final result of the project, as well as the work process. In the second part I reflect on my work and consider what I have learnt. Finally there is a glossary in which some technical terms are explained, as well as a couple of excerpts from the design document that was part of my project. / Detta är en reflektionsdel till en digital medieproduktion.

Single Player Roleplaying Game (SPRPG) is a popular genre among players as well as developers, with recent blockbuster titles such as Skyrim by Bethesda and Mass E↵ect 3 by Bioware. In recent years, an occurrence that have been gaining a lot of attention is the development of more advanced and vivid Artificial Intelligence (AI) within these SPRPG and a lot of progress has been made towards making the Non-player Character (NPC) more vivacious and life-like. It is, however, still a common occurrence that NPCs wait around for the player to interact with them; never having a plan or agenda of their own. Their purpose seem to be to wait for the player and provide him or her with information, bartering or a quest. This could result in a game environment that feels static and lifeless to some players and, thus, possibly become detrimental to the game experience. The main objective of this thesis was to implement a need-based system, resembling, to some degree, the one used in The Sims by Maxis, where NPCs get hungry, thirsty, sleepy and similar, and to test whether this system will enhance the game experience. If the NPCs of a SPRPG have needs of their own and therefore can not just wait around for the player to come to them, it may make the game experience more life-like and dynamic. A need-based system that allows the designer to define a set of needs for each NPC, was implemented using the Aurora Toolset for Neverwinter Nights by Bioware. The system was then tested by allowing a number of people play a custom module for Neverwinter Nights twice: once with the system in place and once without, then answering questionnaires regarding their experience. The results show, unanimously, that this prototype did enhance the game experience. Though this was a small module and only a prototype, it does indicates that the use of a need-based system might indeed enhance the dynamic and vivacity of a SPRPG. / Singleplayer-rollspel är en populär genre bland såväl spelare som utvecklare, med stora titlar såsom Skyrim av Bethesda och Mass Effect 3 av Bioware. På senare tid har utvcklandet av levande och avancerad AI erhållit mycket fokus inom denna typ av spel och stora framsteg har tagits vad gäller att skapa levnadslika och realistiska icke-spelarkaraktärer. Det är dock fortfarande en vanlig förekomst att ickespelarkaraktärer i denna typ av spel saknar en egen agenda eller plan och därför endast står och väntar på att spelaren ska interagera med dem. Denna uppsats har syftat till att implementera ett behovsbaserat system som till viss del liknar det som används i The Sims av Maxis, där icke-spelarkaraktärer blir hungriga, trötta och liknande, och att testa huruvida detta system förhöjer spelupplevelsen. Systemet har implementerats med hjälp av Aurora Toolset till Neverwinter Nights av Bioware och har testats av ett antal personer i en egenskapad modul till spelet. Resultatet har visat, entydigt, att implementationen av detta behovsbaserade system förhöjde spelupplevelsen. Även om systemet, i denna version, är en prototyp, ger det en indikation på att användandet av ett behovsbaserat system kan förhöja spelupplvelsen i ett singeplayer-rollspel.

Rapporten är en reflekterande text som behandlar arbetsprocessen och omkringliggande mål för ett examensarbete inom medier som bedrivits mot Högskolan Skövde. Syftet med examensarbetet har varit att finna grepp som maskerar spels linjaritet, det vill säga vilka knep som används i dataspelsindustrin (medvetet eller omedvetet) för att få ett spel med linjär level-design till att framstå som mindre linjär. Min analysmetod är hämtad från Espen Aarseths, Forskning på spel: Metodologiska ansatser till spelanalys (2007), där en av de totalt tre analysmetoder är vald; nämligen att själv spela igenom analysobjektet. De två återstående analysmetoderna presenteras kort under metodavsnittet. Därefter jämförs greppens betydelse i en rad spel för att därefter slutligen tillämpas i en egenskapad modul. Jämförelser görs med The Legend of Zelda – a Link to the Past (Nintendo, 1991), Grand Theft Auto – Vice City (Rockstar North, 2002) och World of Warcraft (Blizzard, 2001). En inblick ges i Neverwinter Nights 2:s level-editor, Electron. Rapporten tar upp delar ur produktionen för att framföra utmaningar, framsteg och lösningar som författaren bemött. Slutsatsen som dras hävdar att det finns en mängd grepp som en designer kan använda för att få spelaren till att känna sig mindre tyglad i en sluten miljö men att en öppen miljö krävs för att spelaren ej skall känna att han/hon följer en utstakad stig lika tydligt.