I den här uppsatsen presenteras en fältundersökning av danskars praktiska förståelse av svenska samt deras språkstrategier i en spontan interskandinavisk kommunikationssituation. Undersökningen är en reproduktion av en tidigare studie av Börestam (1984) där isländska ungdomars praktiska förståelse av danska, norska och svenska samt deras språkstrategier i spontana samtal med skandinaver stod i fokus. Frågan ”Ursäkta, men skulle du kunna säga var stationen ligger?” ställdes till 60 personer i Köpenhamn i slutet av mars 2019. Syftet var att samla svar från både unga och äldre informanter för att kunna dra slutsatser om eventuella generationsskillnader och om eventuell förändring i skenbar tid. Resultaten visade att den yngre gruppen lyckades något bättre med kommunikationen överlag än den äldre tack vare dess kunskaper i engelska. Deras förståelse av svenska var dock avsevärt sämre än den äldre gruppens, och ungdomarna föredrog att svara på engelska medan de äldre informanterna i första hand svarade på skandinaviska.

Formålet med denne undersøgelse er at undersøge om svenske gymnasieelever føler sig som en del af et nordiskt sprogfællesskab. Dette gennem at undersøge hvilken interaktion eleverne har med de nordiske sprog, hvilke sprog de mener at de forstår, hvad læreplanen siger om Norden og de nordiske sprog, samt at undersøge elevernes holdning til de nordiske sprog. 20 elever opdelt i fire fokusgrupper er blevet interviewet, og læreplanen for grundskolen och gymnasiet, samt læreplanen for faget svensk, er blevet analyseret. Læreplanen opfylder ikke de mål og avtaler som findes omkring den samnordiske sprogpolitik, og resultatet fra samtalerne med fokusgrupperne viser at eleverne først og fremmest kommer i kontakt med de skandinaviske sprog, hvilket viser at fællesskabet primært handler om et skandinaviskt sprogfællesskab. Eleverne opfatter norsk som et smukt og let sprog, hvorimod dansk anses være et grimt og svært sprog. Eleverne lægger meget af ansvaret for en vellykked kommunikation mellen de nordiske lande på den anden, da de især synes at danskere bør tilpasse sit sprog.

Denna studie har undersökt mellanstadielärares attityder till grannspråksundervisning med ett syfte att belysa den roll som skolan har för att bevara det nordiska språkutrymmet. Genom inspiration från Nordiska rådets strävan om att bevara en nordisk språktradition gjordes en kvantitativ undersökning där 37 lärare sa sitt om grannspråk i svenskundervisningen. Bland dessa mellanstadielärare rådde delade meningar men de flesta ger positiva svar och anser att grannspråk är viktigt, medan några tycker det motsatta, och att momentet är oviktigt, ointressant och att det inte behövs. Den slutsats som studien kan dra är att grannspråksundervisning generellt är ett viktigt, kreativt, lätt och intressant moment med många fördelar, dock finns praktiska och kunskapsmässiga hinder, vilket gör att undervisningen om grannspråk prioriteras bort då andra moment i svenskämnet kräver mer fokus. Vidare kan slutsatser dras av att samtliga lärare i studien undervisar om grannspråk trots att inte alla ser ett positivt syfte med det. / <p>Godkännande datum: 2022-01-16</p>

Syftet med denna studie är att undersöka hur undervisningen i och om övriga nordiska språk är organiserad på ämneslärarutbildningen i svenska. Ett delsyfte är att undersöka universitetslärares erfarenhet av att ge sådan nordisk undervisning. Materialet för studien är kursplaner från samtliga 28 ämneslärarutbildningar i svenska. Dessutom har intervjuer via mejl med universitetslektorer som representerar olika typer av kursupplägg genomförts.  Resultatet visar att undervisning i och om nordiska språk med undantag för två lärosäten ges på samtliga ämneslärarutbildningar. Den nordiska undervisningen är oftast begränsad till ett enstaka kursmål eller moment inom kurser i andra ämnen. Vanligast är att det ingår i kurser i språkhistoria eller språksociologi. I själva inriktningen på den nordiska undervisningen är variationen stor: vissa kurser fokuserar på kunskaper om språksituationen i Norden, andra på färdigheter i grannspråken danska och norska.  Mejlintervjuerna med universitetsföreträdare visar att erfarenheterna generellt är goda, men att stoffträngsel är ett stort problem i svenskkurserna och att fördjupade perspektiv inte hinns med i undervisningen.  Slutsatsen blir att undervisningen i övriga nordiska språk inte är likvärdig för alla svensklärarstudenter, vilket rimligtvis får negativa konsekvenser för grannspråksundervisningen i skolan och i förlängningen för den nordiska språkgemenskapen.