Arktis blir allt hetare i den globala politiken då det tros finnas stora mängder olja och gas under den tjocka havsisen som har börjat dra sig tillbaka. Den norska regering har även proklamerat Norges nordområden som de strategiskviktigaste för landet den kommande framtiden. Norges utveckling och val av handlingsvägar i Arktis har präglats av Ryssland i högsta grad, en överenskommelse som löste en gammal gränstvist visar på ett ökat samarbete mellan länderna, även olika gemensamma övningar ger sken av ett ökat samarbete i norr. Men samtidigt så har Rysslads återuppväckta stormaktsambitioner speglats i agerandet från Norges sida med omorientering av försvarsmakten mot norra delen av landet samtidigt som inköpet av F-35 fortskrider och även en modernisering samt utökning av Norges stridsfordonspark ska genomföras. Resultatet av uppsatsen visar på hur Norge anpassar sig mot en ny säkerhetspolitisk arena i sitt direkta närområde som med nya utmaningar ställer annorlunda krav jämfört med tidigare decennium. / The Arctic is becoming hotter in the global political arena since it’s believed that below the sea and ice one of the largest oil and gas deposits in the world is hidden. Due to this fact the Norwegian government has proclaimed the area is to be the nation’s strategic focus in the foreseeable future. The road the Norwegian government has chosen for the country has been largely influenced by their Russian neighbors and with whom they have started different military cooperation’s with and they have solved an old border dispute which traces back to the 1970s. At the same time the newly awoke Russian confidences and rearmament is also reflecting in how Norway’s military is adapting to the new arena in the north with the supreme HQ has been moved above the polar circle and the acquisition of the F-35 as well as the modernization of its CV90 pool. The result of this paper will show that this is not a reverse in time back to the cold war we see, but instead the political focus is shifting and with it the military’s ability to act in the new arena in the arctic.

Både norska och svenska armén utvecklar förband på Nordkalotten, men vilka markoperativa förändringar görs och hur påverkas krigföringsförmågan av dem? Studiens syfte är att beskriva dessa reformer och med beskrivningen utveckla teorin om krigföringsförmåga. Teoriutvecklingen görs genom att kombinera teorin med analysramverken DOTMLPF-I och TURVLUS. Därigenom vässas relevansen för krigföringsförmåga som begrepp för förband och förmågor. Studien är en deduktiv teorikonsumerande flerfallsstudie, med empiri från nationella officiella dokument, den vetenskapliga miljön samt intervjuer med markoperativa befälhavare verksamma på Nordkalotten. I fallen syns satsningar både på brigadsystem och territorialförsvarsförband. Det är en blandning av framtida och äldre teknik, där frågetecken reses kring framtida krigföring i det elektromagnetiska spektrumet. Att kunna verka i den kärva subarktiska miljön är även fortsättningsvis viktigt och märks delvis i förändringsriktningarna. Studien gjorde inledningsvis en ansats att undersöka markoperativ förändring driven av klimatförändringar, men kunde avskriva det som förändringsorsak inom överskådlig framtid. Annars ses såväl ekonomiska, säkerhetspolitiska och nostalgiska skäl till förändring. Studien visar att begreppet krigföringsförmåga är brett och mångfacetterat. Vidare forskning kan utveckla begreppet genom en metodologisk breddning där kvalitativa och kvantitativa metoder breddar ansatsen. Vertikal kombination av analysteorier belyser delsystemens plats och roll i större system. Den bör dock inte ske slentrianmässigt utan även fortsättningsvis kan och bör analyser med enbart TURVLUS eller DOTMLPF-I räcka till för smalare syften.