Denna uppsats undersöker hur den kroppspositiva rörelsen visualiseras och memifieras på plattformen TikTok. Eftersom TikTok är en nyetablerad plattform som uppnått stort engagemang det senaste året så finns det ett behov av att studera hur olika fenomen tar sig uttryck på den. Kroppspositivism är något som tidigare ofta analyserats kopplat till bildbaserade sociala medier som exempelvis Instagram. Då TikTok är uppbyggd på ett sätt där ljud och video står i fokus, och även skapandet av olika memes och ljudmemes, så kan man tänka sig att kroppspositivismen tarett annorlunda uttryck på TikTok än på andra sociala medier. Under året 2020 gick TikTok ombåde Instagram och Twitter i engagemangsgrad, så att studera TikTok och de sociala fenomen och rörelser som uppstår där är av hög relevans. Genom en kvalitativ tematisk analys av hashtaggen#normalizenormalbodies identifierades mönster och strukturer till hur kroppspositivism framställs på plattformen. Två teman identifierades: normalisering av kvinnokroppen och motaktioner till bodyshaming. Filmerna som analyserats var också strukturerade utifrån antingen någon form av ljudmeme eller en mer föreläsningsliknande struktur. Men det gick även att se hur materialet till mestadels bestod av normalviktiga eller något större personer och inte det som samhället definierar som tjocka personer. Det går därför att ifrågasätta vem kroppspositivismen på TikTok faktiskt gynnar, om det endast är en viral trend som normalviktiga individer tagit över eller om tjocka personer ges utrymme till att bryta mot samhällets normer och ideal.

Historiskt har föräldraskap inte varit något personer med utvecklingsstörning haft rätt till. Samhället har på olika sätt hindrat individer med utvecklingsstörning att fortplanta sig, antingen genom tvångssterilisering eller ”social sterilisering”, såsom att institutionalisera personer i enkönade boendeformer. Under 1970- och 1980-talen finner vi en förändring i hur samtalet kring samtliga personer med funktionsnedsättningars rättigheter i samhället förs. Tungvikt läggs på integration och lika rättigheter. Samtidigt menar vissa forskare att man ska betrakta barn till föräldrar med utvecklingsstörning som en extra utsatt grupp. Vi ämnar, genom att studera utvalda statliga offentliga utredningar, studera det statliga samtalet gällande denna målgrupp och deras eventuella barn genom att följa fyra av Premfors sju steg för policyanalys, samt studera till vilken grad utredarna använder normaliserande begrepp för att beskriva gruppen ”personer med utvecklingsstörning”. Samtalet kring barn till föräldrar med utvecklingsstörning är ett samtal som vi inte upplever bedrivs i adekvat nog utsträckning, något vi vill problematisera. Ämnet och frågeställningarnas natur tangerar filosofi och dess eventuella känsliga historiska inslag kommer beaktas med respekt.