Hållbarhet har under de senaste decennierna blivit ett kraftfullt nyckelbegrepp som präglar trafikplaneringens riktlinjer. I kombination med de åtgärder som under många år använts för att öka andelen hållbara resor inom transportsektorn, såsom forskning om elbilar och alternativa bränslen, har på senare år även beteendepåverkande åtgärder implementerats under konceptet mobility management. En aktuell teori i sammanhanget är nudge-teorin, vilken innefattar hur beslutsfattare kan hjälpa människor att fatta bra beslut genom mindre åtgärder: genom att ge dem en knuff i rätt riktning, utan att kräva ekonomiska incitament eller begränsa människors valmöjligheter (Thaler och Sunstein 2008). Nudging som koncept är fortfarande relativt outforskat inom trafikplanering, även det finns vissa likheter med mobility management.   Syftet med denna studie är att öka förståelsen om konceptet nudging samt undersöka dess kvaliteter som planeringsverktyg för att påverka resebeteenden. Genom att studera fem kommuner som alla deltagit i det EU-finansierade projektet Knuffa resan rätt, undersöker uppsatsen hur nudge-åtgärder har använts samt hur användarna uppfattat att arbeta med verktyget. Uppsatsen ämnar också belysa hur de deltagande kommunerna tidigare arbetat med beteendepåverkande åtgärder och vilka skillnader de upplever med användandet av nudging som verktyg. Denna studie är en flerfallstudie, där intervjuer har använts som huvudmetod för att samla in empiriska data om de fem olika fallen som studien består av. I kombination med denna metod utfördes även en litteraturstudie, där relevant litteratur om hållbarhet och trafikplanering samlats in, samt ett teoretiskt ramverk om beteendevetenskap, där teorin om nudging lyfts fram.   Resultatet från fallstudierna visar att nudging ses som ett nytt spännande verktyg bland kommunerna, även om somliga påpekar att verktyget omedvetet tidigare använts. Skillnaden avser etableringen av nudging som begrepp, samt att kommunerna nu fått en förståelse för teorierna bakom nudging, hämtade från beteendeekonomin.  Dessa kunskaper har bidragit till en medvetenhet som kommer effektivisera, men också rättfärdiga, framtida beteendepåverkande projekt inom kommunerna. Däremot finns en problematik vad gäller arbetsprocessen vid nudge-åtgärder. I synnerhet krävs en mer omfattande utvärdering vilket resulterar i än mer resurskrävande projekt. Sannolikt kommer det krävas viss modifikation och flera omgångar av testprojekt innan ett bättre koncept eller modell har utvecklats som effektiviserar nudging som exklusivt planeringsverktyg. Tills dess bör insikterna om nudging användas främst som ett komplement till redan befintliga planeringsverktyg, med syftet att i stället effektivisera dessa.