Introduktion: Var femte vuxen person över 18 år i Sverige har någon gång i livet fått diagnosen depression. Forskning visar att det finns ett samband med hälsosamma hjärnfunktioner som skydd mot depression. Depression är svårbehandlat och strategier saknas i många fall inom vården för god behandling. Syfte: Syftet var att undersöka hur vuxna med depression upplever fysisk aktivitet och vad som behövs för att utföra den. Metod: En kvalitativ beskrivande litteraturöversikt med kvalitativ modifierad innehållsanalys, vilket resulterade i elva kvalitativa originalartiklar. Resultat: De flesta deltagare upplevde att de blivit psykiskt och fysiskt starkare, fått bättre kroppskännedom som leder till bättre självkänsla, fått nya färdigheter samt minskade symtom av depression. För en del innebar fysisk aktivitet en negativ upplevelse. För att underlätta utförande av fysisk aktivitet behövs träning i social och trygg miljö, stöd i form av uppmuntran, förståelse och god relation med coach/fysioterapeut, struktur, planering och individanpassat samt att träningen sker under rätt tid och plats för att underlätta utförande av fysisk aktivitet. Slutsats: Personer med depression upplever fysisk aktivitet som en bra behandlingsmetod mot depression. Det är ett komplext arbete att behandla personer med depression genom fysisk aktivitet och kräver individuella omvårdnadsåtgärder för att kunna täcka behovet av stöd vi träning. För att underlätta för sjuksköterskans arbete behövs vidare undersökningar för att klargöra vilka medel som kan tänkas behövas för att kunna stötta sjuksköterskan att ordinera dessa åtgärder. / Introduction: Every fifth adult over the age of 18 in Sweden has been diagnosed with depression at some point in their lives. Research shows that there is a link with healthy brain functions as protection against depression. Depression is difficult to treat and strategies are lacking in healthcare for good treatment. Aim: The aim was to investigate how adults with depression experience physical activity and what is needed to perform it. Method: A qualitative descriptive literature review with a qualitatively modified content analysis, which resulted in eleven qualitative original articles. Results: Most of the participants experienced that they had become mentally and physically stronger, gained better body awareness that leads to better self-esteem, gained new skills and reduced symptoms of depression. For some, physical activity meant a negative experience. To facilitate the performance of physical activity, training in a social and safe environment is needed, support in the form of encouragement, understanding and good relationship with the coach/physiotherapist, structure, planning and individual adaptation and that the training takes place at the right time and place to facilitate physical performance. Conclusion: Persons with depression experience physical activity as a good treatment method against depression. It is a complex task to treat persons with depression through physical activity and requires individual nursing measures to be able to cover the need for support during exercise. In order to facilitate the nurse's work, further investigations are needed to find out what funds may be needed to be able to support the nurse in prescribing these measures.

Bakgrund: Nålrädsla hos barn är ett utbrett problem i samhället. Smärta är en dynamisk upplevelse som kan vara svår för barn att kommunicera. Bristande kommunikation och omvårdnad från sjuksköterskan kan förvärra nålrädslan och smärtan. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för att förebygga procedursmärta hos barn vid vårdsituation som innefattar nålstick. Metod: Studien är en allmän litteraturstudie med kvalitativ induktiv ansats. Elva artiklar ligger till grund för resultatet. Data analyserades och delades in i kategorier med syftet som utgångspunkt. Resultat: Resultatet delades in i fyra teman: Relationen mellan rädsla och smärta, Omvårdnadsåtgärder innan nålprocedur, Omvårdnadsåtgärder under nålprocedur och omvårdnadsåtgärder efter nålprocedur. Vid mötet med barnet börjar sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder med information. Vidare är distraktionsåtgärder av stor vikt och till sist att stärka och berömma efter proceduren. Dessa åtgärder är viktiga för att barnet ska känna sig trygg då tryggheten minskar rädslan, vilket i sin tur minskar smärtan. Konklusion: Något som visade sig vara viktigt från litteraturstudiens resultat var att trygga och stärka barnet genom hela vårdsituationen. Tryggheten bidrar till minskad rädsla vilket i sin tur minskar smärtan. Därför anses tryggheten vara av stor vikt vid omvårdnaden. / Background: Fear of needles among children is a problem in society. Pain is a dynamic experience that can be difficult for children to communicate. Lack of communication and nursing from the nurse can aggravate the fear of needles and the pain. Aim: The aim was to describe the nurse's measures to prevent procedural pain in children in a care that includes needles. Method: The study is a general literature study with an inductive approach. Eleven articles form the basis for the result. Results: The results were divided into four themes: The relationship between fear and pain, Nursing measures before the needle procedure, Nursing measures during the needle procedure and Nursing measures after the needle procedure. The nurse's nursing measures begin with providing information. Furthermore, distraction measures are important and finally to strengthen and praise the child after the procedure. These measures are important for the child to feel safe, security reduces fear, which in turn reduces pain. Conclusion: Something that proved important from the results of the literature study was to secure and strengthen the child throughout the procedure. Security contributes to reduced fear, which in turn reduces pain. Therefore, security is of great importance in nursing.