INTRODUKTION Erfarenheter visar att olika typer av smärta kan behandlas med komplementära metoder, detta gör det till en omvårdnadsåtgärd och därmed inom sjuksköterskans kompetensområde. Sjuksköterskan har en betydelsefull roll i behandlingen av smärta. SYFTE Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters upplevda effekter av massage som en komplementär behandling vid cancerrelaterad smärta. METOD Metoden som användes var litteraturstudie. I resultatdelen användes 13 stycken vetenskapliga artiklar som hade granskats, tio kvantitativa, två kvalitativa och en innehållande båda metoderna. RESULTAT Resultatet redovisades i tre kategorier; omedelbar smärtreducering, smärtreducering över tid och indirekta effekter på smärta. Massage som behandling ger en omedelbar symtomminskning och kan utföras av familjemedlemmar eller sjukhuspersonal som ett tillskott till standardvården. Massage resulterade i en kvarhållande effekt av smärtreduceringen efter massagesessionerna. Massage minskade ångesten som triggade smärtan och genom att göra det ledde detta till avslappning och sömn. Patienternas upplevelser påverkades av den aktuella miljön och det sjukdomstillstånd de befann sig i. DISKUSSION Trots gynnande resultat används inte massage i den utsträckning som skulle behövas. Detta talar för att vårdpersonal bör anamma komplementära metoder som massage i vården. Det är sjuksköterskans ansvar i sin profession att hålla sig uppdaterad i nuvarande forskningsrön för att kunna utföra en såpass patientanpassad vård som möjligt.

<p>Stickrädsla och stickfobi hos vuxna påträffas inom sjukvården. Dagligen</p><p>världen över utförs ett flertal blodprovstagningar, injektioner, infusioner</p><p>och andra behandlingar som kräver injektionskanyler. Rädslan är därmed</p><p>relevant att beskriva och det krävs att problemet uppmärksammas. Syftet</p><p>med föreliggande litteraturstudie var att beskriva vilka</p><p>omvårdnadsåtgärder hälso- och sjukvårdspersonal kan vidta i mötet med</p><p>vuxna patienter med stickrädsla. Resultatet av vetenskapliga</p><p>publikationer visar att det finns olika omvårdnadsåtgärder som kan hjälpa</p><p>till att minska rädslan. Hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande kan</p><p>vara avgörande för hur patienten upplever sin rädsla. På grund av rädslan</p><p>finns risk att ett flertal patienter undviker att uppsöka sjukvården vilket</p><p>kan leda till att deras hälsa försummas. Stickrädsla kan kännetecknas av</p><p>olika symtom men vissa patienter visar inga. En orsak kan vara att de</p><p>försöker undvika att visa sina känslor vilket kan leda till svårigheter för</p><p>hälso- och sjukvårdspersonalen att tolka och hantera patienternas rädsla.</p><p>Eftersom stickrädsla är en subjektiv upplevelse är det svårt att</p><p>generalisera och det finns endast några fallstudier. Det behövs fler</p><p>kvalitativa intervjustudier med syfte att undersöka stickrädslan ur ett</p><p>patientperspektiv.</p>

No description available.

No description available.

Stickrädsla och stickfobi hos vuxna påträffas inom sjukvården. Dagligen världen över utförs ett flertal blodprovstagningar, injektioner, infusioner och andra behandlingar som kräver injektionskanyler. Rädslan är därmed relevant att beskriva och det krävs att problemet uppmärksammas. Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder hälso- och sjukvårdspersonal kan vidta i mötet med vuxna patienter med stickrädsla. Resultatet av vetenskapliga publikationer visar att det finns olika omvårdnadsåtgärder som kan hjälpa till att minska rädslan. Hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande kan vara avgörande för hur patienten upplever sin rädsla. På grund av rädslan finns risk att ett flertal patienter undviker att uppsöka sjukvården vilket kan leda till att deras hälsa försummas. Stickrädsla kan kännetecknas av olika symtom men vissa patienter visar inga. En orsak kan vara att de försöker undvika att visa sina känslor vilket kan leda till svårigheter för hälso- och sjukvårdspersonalen att tolka och hantera patienternas rädsla. Eftersom stickrädsla är en subjektiv upplevelse är det svårt att generalisera och det finns endast några fallstudier. Det behövs fler kvalitativa intervjustudier med syfte att undersöka stickrädslan ur ett patientperspektiv.

Bakgrund: Demens är en växande och livslång sjukdom i Sverige som i regel drabbar äldre personer. Sjukdomen angriper hjärnan och avancerar med försämrade kognitiva funktioner, svåra motoriska och fysiska funktionsnedsättningar. Ångest och oro hos demenssjuka personer visade sig vara starkt förknippad med minskad självständighet, begränsningar i dagliga aktiviteter och beteendestörningar. Den huvudsakliga behandlingen är god professionell omvårdnad.  Syfte: Att beskriva omvårdnadsåtgärder vid ångest och oro hos äldre personer med demenssjukdom.  Metod: En litteraturöversikt genomfördes enligt Fribergs metodbeskrivning.Tio kvantitativa originalartiklar inkluderades från databaserna PubMed och CINAHL Complete. Även fritextsökning har tillämpats. Resultat: Resultat redovisas i tre kategorier. Den första är att stimulera sinnen med två underkategorier lyssna på musik och sånger och instrumentspelande i kombination med fysisk aktivitet. Den andra är dockterapi för emotionell balans. Den tredje kategorin är den virtuella verkligheten. Sammanfattning: Genom att erbjuda möjligheter till sinnesupplevelser, samspel, rörelse skapar sjuksköterska en positiv upplevelse och åstadkommer ett bättre välmående. Grunden är dock att omvårdnadsarbetet utgår ifrån personfokusering och inte sjukdomsfokusering, i syfte att bevara den drabbades identitet trots sviktade förmågor.

Ett av målen med vården av patienter på en intensivvårdsavdelning är att förhindra att skadan förvärras. Vid stigande temperatur ökar hjärnans metabola behov och det intrakraniella trycket riskerar att hamna på en nivå där hjärnan utsätts för detta. Därför används aktiv kylbehandling inom intensivvården för att sänka temperaturen och minska hjärnans ämnesomsättning. Vid aktiv kylbehandling kan frossa uppkomma vilken kan motverka behandlingens effekt och är mycket obehagligt för patienten. För att tolerera behandlingen kan patienten behöva sövas och behandlas i ventilator vilket gör att bedömningen av frossan blir svår att skatta. Ansvaret för bedömningen blir då sjuksköterskans som genom självständiga bedömningar och omvårdnadsåtgärder kan förbättra patientens möjligheter att tillfriskna. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa frossa hos sövda patienter i ventilator som behandlas med aktiv kylning samt vilka omvårdnadsåtgärder som vidtas av ansvarig sjuksköterska. För arbetet valdes metoden litteraturöversikt eftersom det är ett bra sätt att inventera det aktuella kunskapsläget och samtidigt få en strukturerad översikt över ämnet. Resultatet visade att ett flertal parametrar kan hjälpa intensivvårdssjuksköterskan att få en korrekt bild av patientens frossa där både en subjektiv och objektiv skattning behövde utföras. Den medicinsktekniska utrustningen som förekommer inom intensivvården kunde ge indikation på subtil frossa vilken motiverade till en grundligare undersökning och bedömning av patienten. Kunskap om potentiella riskgrupper ökade sjuksköterskans beredskap för vilka patienter som behövde observeras mer grundligt. En kvantifierad skattningsskala förtydligade graden av frossa och skapade en enhetlig bild. För att kupera patientens frossa bör i första hand en omvårdnadsåtgärd användas och om denna aktivitet inte är tillräcklig bör minsta möjliga medicinska behandling ges. För att upptäcka frossa behövs som komplement till den kliniska bedömningen, en enkel, enhetlig och kvantifierad bedömningsskala som kunde användas bedside. Författaren ansåg "the bedside shivering assessment scale" vara en lämplig skala. Kunskap gällande monitorering och dess avvikande värden ledde till att frossan upptäcktes tidigare. En observant, lyhörd och kompetent intensivvårdssjuksköterska hade möjlighet att genom sina självständiga omvårdnadsåtgärder i form av värmning lindra frossans negativa effekter hos patienten.

Bakgrund I Sverige lever 160 000 personer med demenssjukdom och prevalensen av sjukdomen är stigande. Tillståndet är progredierande och utan botemedel. Malnutrition är ett stort och komplext omvårdnadsproblem hos denna patientgrupp. Orsaken till viktförlust vid demenssjukdom är multifaktoriell och den personal som arbetar inom demensvården har ofta en låg kunskapsnivå i ämnet demenssjukdom och nutrition. Risken med en försämrad nutritionsstatus är bland annat förhöjd infektionsrisk, minskad livskvalitet, snabbare sjukdomsförlopp och för tidig död. Syfte Syftet var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder gällande nutrition som är betydelsefulla för personer med demenssjukdom. Metod Allmän litteraturöversikt valdes som metod då var den metoden var bäst lämpad för att besvara syftet. Databassökningar har utförts i CINAHL, PubMed, MEDLINE och PsycInfo. Tjugotvå artiklar inkluderades i studien. Resultat Måltidsmiljöns utformande påverkar näringsintaget för personer med demenssjukdom. Näringsdrycker har signifikant positiv effekt på nutritionsstatus. Musik under måltiden minskar förekomst av BPSD och främjar näringsintaget. Utbildning av omvårdnadspersonal i demensvården har betydelse för att undvika viktnedgång. Även utbildning av närstående och drabbade av demenssjukdom förbättrar nutritionsstatus. Ljusterapi, massage, akupunktur och doften av nybakt bröd kan också ha betydelse för näringsintaget hos personer med demenssjukdom.  Slutsats Personer med demenssjukdom har stor behållning av en god nutritionsstatus. Insättning av relevanta omvårdnadsåtgärder gällande nutrition är av stor vikt. Näringsdrycker är en viktig del i att förebygga malnutrition och bör därför ges till personer med undernäring eller risk för undernäring. En god måltidsmiljö är viktig och personanpassad musik får gärna implementeras i måltidssituationen.

När en person får diagnosen cancer kan detta innebär en stor kris för denne. Vilket kan leda till en känsla av hopplöshet. Därför blir hoppet en viktig resurs samt kraftkälla för personen som drabbats av cancer, en kraft som driver människan framåt. Syftet med denna studie var att sammanställa kunskap om omvårdnadsåtgärder som främjar känslan av hopp till personer med cancer. Syftet besvarades utifrån de två frågeställningarna, Vilka omvårdnadsåtgärder främjar hopp samt hur kan sjuksköterskan omsätta de identifierade omvårdnadsåtgärderna i det dagliga omvårdnadsarbetet.Sammanställning av data gjordes genom en kunskapsöversikt. Analysen baserades på 10 identifierade artiklar, dessa låg sedan till grund för resultatet. Resultatet bestod av 8 slutkategoriervar av 5 innehöll omvårdnadsåtgärder så som samhörighet och stöd, omsorg, kommunikation och information, meningsfulla aktiviteter, minnen och kortsiktiga mål samt genom önskan och tro. Men även 3 slutkategorier som behandlade sjuksköterskans omsättande av omvårdnadsåtgärderna. Dessa var i form av relationen mellan sjuksköterskan och personen, kommunikation samt information. Resultatet har visat att sjuksköterskan kan använda sig av omvårdnadsåtgärder för att främja hopp hos personer med cancer. Men eftersom att hoppet är komplext krävs det att sjuksköterskan kan möta personens behov utifrån dennes förutsättningar. Detta för att omvårdnadsåtgärderna ska bli främjande för hoppet.

Bakgrund: Preoperativ oro är ett vanligt förekommande problem hos patienter som skall genomgå kirurgi. Den medför ett lidande för patienten och en ökad risk för postoperativa komplikationer Syfte: Studien syftade till att beskriva icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder för att lindra patienters preoperativa oro Metod: Studiens design var en litteraturöversikt. Sökningar i databaserna Pubmed och CINAHL genomfördes och resulterade i 23 artiklar som inkluderades i litteraturöversiktens resultat. Resultat: Information med eller utan tillägg av stödjande samtal, informationsvideo, musik och avslappningsövningar lindrar preoperativ oro. Dessutom verkar delaktighet ha betydelse för lindringen men däremot har hemmiljön inte den effekten. Slutsats: De omvårdnadsåtgärder som framkom i resultatet kan vara effektiva verktyg för att lindra patienters preoperativa oro men patienten bör göras delaktig för att maximera effekten. / Background: Preoperative anxiety is a widespread problem amongst patients undergoing surgery. The anxiety brings with it a suffering for the patient and an increased risk of postoperative complications. Purpose: The aim of the study was to describe non-pharmacologic nursing actions that can be used to relieve preoperative anxiety.  Method: The study was designed as a literature review. We conducted a search through the databases Pubmed and CINAHL, from which 23 articles were included in the result of the literature review. Result: Information with or without supportive conversation, informatic videos, music and relaxation techniques relieves preoperative anxiety. Patient participation seems to have a role in relieving preoperative anxiety but the home environment doesn´t have the same role. Conclusion: The nursing actions that emerged as a result of this literature review can be used by nurses as an effective tool to relieve preoperative anxiety and the patient should be allowed to take part in the decision-making.