BAKGRUND: Placebo som begrepp har förändrats över tid – från medeltidens betydelse ”jag skall göra gott” till en overksam substans som används i randomiserade kontrollerade studier. Tidigare forskning visar att placeboeffekt kan skapas genom förväntans- och betingningsmekanismer, som via hjärnan startar processer i kroppen som kan lindra symptom som exempelvis smärta och illamående. Placeboeffekter har ansetts förekomma vid upp till 90 procent av sjuksköterskans åtgärder, men forskningen som belyser dess potential inom omvårdnad är bristfällig. SYFTE: Att undersöka hur placeboeffekten skulle kunna användas vid omvårdnadsåtgärder. METOD: En litteraturstudie med induktiv ansats. RESULTAT: Placebo kan skapas genom bemötande, behandlingsritualer och vårdmiljö. Vårdpersonal kan använda placeboeffekten för att stödja patientens behandling, för att individanpassa vården och stärka relationen mellan patient och personal. SLUTSATS OCH FÖRSLAG PÅVIDARE FORSKNING: Många omvårdnadsåtgärder som kan bidra till att skapa placeboeffekter går att använda utan etiska konflikter, medan andra delar kräver merforskning och etiska riktlinjer innan de är genomförbara i klinisk praxis. Vidare forskning bör fokusera på klinisk miljö och knyta samman omvårdnadsforskning med andra forskningsområden. Individuella skillnader i placeborespons och vårdpersonalens syn på användning av placebo är några områden som behöver fördjupas inom omvårdnadsforskning. / BACKGROUND: The concept placebo has changed over time – from the Middle Ages denotation of "I shall please" - into an inactive substance used in randomized controlled trials. Previous research shows that a placebo effect can be created through expectation and conditioning-mechanisms, which in turn trigger brain processes that can alleviate symptoms such as pain and nausea. Up to 90 percent of a nurse's actions have been considered to create placebo effects, but research that highlights its potential in nursing care is scarce. AIM OF STUDY: Examine how the placebo effect could be used in nursing interventions. METHOD: A literature study with inductive approach. RESULTS: Placebo effects can be created through verbal and non-verbal treatment, treatment rituals and by altering the context of the healthcare setting. Healthcare professionals can use the placebo effect to strengthen or replace active treatments. CONCLUSION AND SUGGESTIONS FOR FURTHER RESEARCH:Several nursing interventions that initiate a placebo effect can be used without ethical conflicts, while others require more research and ethical guidelines before being viable in clinical practice. Individual differences regarding placebo response, and healthcare professionals' views of the use of placebo, are some areas that need further research.

Sammanfattning Bakgrund: Postoperativ ileus är en allvarlig komplikation som kan uppstå, ofta till följd av smärtstillande läkemedel eller inflammation i tarmvävnaden. Tarmmotoriken avstannar och gas- och tarmavgång upphör. Symtomen är kraftiga buksmärtor, kräkningar och utspänd buk. Patienten utsätts för smärta, oro och förlängd sjukhusvistelse. Syfte: Att beskriva omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kan vidta för att förebygga postoperativ ileus samt att beskriva urvalsgrupperna i de inkluderade artiklarna. Metod: En litteraturstudie av deskriptiv design som grundas på elva vetenskapliga artiklar, samtliga med kvantitativ ansats. Huvudresultat: Omvårdnadsåtgärder som tidigt oralt vätske- och födointag, tugga tuggummi, mobilisering, gunga gungstol, akupressur och sjuksköterskeledd information har visats påskynda läkning av tarmen och reducera risken av postoperativ ileus. Omvårdnadsåtgärderna visade bäst resultat gällande tarmljud, tarmrörelser, gas- och tarmavgång och tolerans av normal föda. Slutsats: Omvårdnadsåtgärder har visats ha god effekt vid förebyggande av postoperativ ileus. Tydliga tecken på att tarmen återhämtat sig och att den postoperativa tarmparalysen upphört är gas- och tarmavgång, tarmljud och tarmrörelser, vilket samtliga påskyndas av omvårdnadsåtgärder. Att kontinuerligt ta del av kunskap genom forskning möjliggör för sjuksköterskan att utföra professionell omvårdnad av hög standard. Det är sjuksköterskans ansvar att utföra omvårdnadsåtgärder som förebygger risker, minskar lidande och främjar hälsa. / Abstract Background: Postoperative ileus is a serious complication, often due to pain relief medication or the inflammation of intestinal tissue. Bowel movements stop and the gastrointestinal tract ceases and the resulting symptoms are: severe abdominal pain, vomiting and tensioned abdomen. This result in pain, anxiety and long-term hospitalization for the patient. Aim: To describe nursing interventions which prevent postoperative ileus and describe the selection groups of included articles. Method: A literature study of descriptive design based on eleven articles, all of which take a quantitative approach. Main result: Nursing interventions such as; early oral fluid and food intake, chewing gum, mobilization, swing rocking chair, acupressure and nurse information have been shown to accelerate healing of the intestine and reduce the risk of postoperative ileus. Nursing interventions had best result relating to: bowel sound, bowel movement, defecation and tolerance of normal food. Conclusion: Nursing interventions have been shown effective in the prevention of postoperative ileus. Clear indications of intestinal recovery and postoperative paralysis recovery include first flatus, bowel sound, bowel movement and defecation, all of which are more likely to occur if the patient has had nursing intervention. Continuously acquiring knowledge through research enables nurses to perform professional care of high standard. It is the nurse's responsibility to carry out nursing interventions that prevent risks, reduce suffering and promote healing.

Bakgrund I Sverige lever runt 160,000 människor med demens, vilket är ett neurologiskt tillstånd där hjärnvävnad förtvinat. Detta leder till att fysiologiska och kognitiva funktioner försvagas. Omvårdnadsåtgärder relaterade till en person med demens fokuserar på att lindra symtom och tillhandahålla assistans gentemot den funktionella nedsättningen. Detta kan appliceras vid nutritionsintag då måltidssituationer kan bli en komplex uppgift för personer med demens, dessa åtgärder kan utföras ur ett personcentrerat spektra för att tillgodose individen. Syfte Syftet med litteraturöversikten var att utforska personcentrerade omvårdnadsåtgärder som en sjuksköterska kan applicera till olika omständigheter för att optimera nutritionsintaget hos personer med demens. Metod En litteraturöversikt sammanställd genom 11 stycken vetenskapliga artiklar. Resultat Fem omvårdnadsåtgärder som främjade nutritionsintag hos personer med demens var att under måltid lyssna till musik, erhålla personlig assistans för att underlätta måltidsintag, muntlig uppmaning som stöd, hur maten presenterades, träningsprogram vid måltid. Konklusion Ur denna översikt har omvårdnadsåtgärder framkommit som är till fördel för personen med demens i samband med nutritionsintag. När inte omvårdnadsåtgärder appliceras för måltidssituationen kan tillståndet hos personen med demens förvärras drastiskt genom exempelvis sjukdom och orörlighet, vilket ger försämrad livskvalitet. De omvårdnadsåtgärder som presenteras skulle genom enkla tillvägagångssätt kunna tillhandahållas av vårdgivare och anhöriga. / Background In Sweden, around 160,000 people live with a dementia diagnosis, which is a neurological condition where brain tissue has faded. This will lead to a decrease in physiological and cognitive abilities. Nursing interventions related to a person with dementia focus on relieving symptoms and providing assistance towards the functional decrease. These interventions can be applied to nutritional intake since meal situations can be a complex task for people with dementia. To accommodate the individual, these actions can be performed from a person-centered spectra. Aim The aim of the literature review was to explore person-centered nursing measures that a nurse can apply for various factors to optimize nutrition intake in people with dementia. Method An overview compiled of 11 scientific articles. Findings Five interventions that benefited the nutritional intake for people with dementia were listen to music during the meal, receive personal assistance to aid food intake, verbal prompting as support, how the food was presented, training programs at mealtime. Conclusion From this overview, interventions have been identified that are beneficial to the person with dementia in connection with nutritional intake. When no interventions are applied to meals, the condition of the person with dementia could be worsened dramatically through, for example, disease and immobility, resulting in deterioration in quality of life. The interactions presented could be provided by caregivers and relatives through simple approaches.

Sammanfattning Bakgrund: Vård och omsorg i hemmet ökar i allt större utsträckning, detta i sin tur medför utmaningar för sjuksköterskans beslutsfattande för individer som vårdas i hemmet. Det digitala beslutstödet finns framtaget för att underlätta för sjuksköterskans beslutsfattande om vilka omvårdnadsåtgärder som behöver vidtas. Genom att studera sjuksköterskors erfarenheter av att använda digitalt beslutsstöd, kan detta resultera till vidare utveckling och förbättring kring sjuksköterskors kännedom, förståelse och kunskap för hur digitalt beslutsstöd kan främja omvårdnadsarbetet inom hemsjukvården.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att använda digitalt beslutsstöd inom hemsjukvården. Metod: Studiens valda metod var en allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2017). Studien baserades på nio vetenskapliga artiklar totalt, sju vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats och två artiklar med mixad metod. I de två artiklar inkluderades kvalitativa delarna av artiklarnas resultat i studien. Dataanalysen genomfördes i enighet med Fribergs (2017) analyssteg. Resultat: Resultatet mynnade ut i tre teman: organisatoriska förutsättningar, tekniska förutsättningar och sjuksköterskans förutsättningar. De organisatoriska och tekniska förutsättningarna bestod av två subteman vardera:  förtroende, information, support och teknisk utformning. I resultatet framkom sjuksköterskors erfarenheter av att använda digitalt beslutstöd inom hemsjukvården som positiva och negativa förutsättningar för användandet. Slutsats: En återkommande erfarenhet som sjuksköterskor hade var att förutsättningarna för användandet av digitalt beslutstöd utgjorde ett hinder i sjuksköterskors dagliga omvårdnadsarbete. Studien redovisar även att sjuksköterskor finner en betydelsefull roll, därav behöver sjuksköterskans förutsättningar för digitalt beslutstöd utformas efter sjuksköterskors behov.

Bakgrund: Demenssjukdomar är obotliga sjukdomar där omvårdnadsåtgärder harhög prioritet i behandling av sjukdomsbilden. Djurassisterad terapi (DAT) är enomvårdnadsåtgärd vars effekter länge har diskuterats och tvistats om.Socialstyrelsen anser att effekterna av DAT inte är tillräckligt entydiga.Syfte: Syftet med litteraturstudien var att sammanställa effekterna av DAThos personer med demenssjukdom.Metod: Författarna valde att göra en kvantitativ litteraturstudie där primärdatanskategorier sammanställdes i tabellform så att deras resultat kunde extraheras ochsammanställas. Alla utvalda studier kvalitetsgranskades av författarna till att hållamedel-, till hög kvalitet. Författarna använde databaserna CINAHL(omvårdnadsinriktad), PubMed (medicinskt inriktad) och PsycInfo (psykologisktinriktad) för att söka efter primärdata.Resultat: DAT med vårdhund har visat sig kunna ge ett hormonellt svar som börkunna ses i symtomen hos den demenssjuke personen. Trots att DAT har lovanderesultat hormonellt, så kunde inte resultat entydigt visa en förbättring i desammanlagda livskvalitetsbedömningarna. Områden som visar lovande resultat ärminskad utsöndring av stressrelaterade hormoner, balansförbättring, förbättring avsociala interaktioner och prevention av förvärrande av depressiva symtom.Konklusion: En vårdhund som omvårdnadsåtgärd för personer meddemenssjukdom har fler positiva effekter än negativa, detta tyder på att enframtida potential för DAT som omvårdnadsåtgärd för personer med endemenssjukdom finns. DAT har effekter på hormonella / endorfinnivåer ikroppen. Det är dock inte tydligt om alla dessa positiva effekter har en påverkanpå den demenssjukas livskvalitet. DAT med vårdhund bör ses som ettkomplement till andra omvårdnadsåtgärder för personer med demenssjukdom. / Background: Dementia diseases are incurable where nursing has a high prioritywhen treating the symptoms of these diseases. Animal Assisted Therapy (AAT) isa form of nursing and the effects have been debated for some time. The NationalBoard of Health and Welfare in Sweden says that the data in this field is notconclusive.Objective: The objective of this study was to compile the effects of AAT onpeople with dementia.Methods: The authors chose to do a quantitative literature study where the datawas compiled in a table so that the findings could be extracted and complied. Allthe chosen studies went through a quality control done by the authors and werefound to have a grading quality of average or above. The authors used threedatabases CINAHL (nursing oriented), PubMed (medical oriented) and PsycInfo(psychological oriented) to find the data that this study is based on.Findings: AAT with a dog has shown to give a hormonal response that should beseen in the symptoms of dementia. Despite this, no conclusive findings could beseen in total quality of life improvements. Areas with promising results were thedecreases in stress hormonal response, better balance, better social interactionsand prevention in the worsening of depression symptoms.Conclusion: A therapy dog during nursing of people with dementia has morepositive effects than negative, this could mean that AAT has potential for peoplewith a dementia disease in the future. AAT has effects on hormones andendorphins in the body. Despite this, AATs effects on the quality of life forpeople with dementia is still inconclusive. AAT should be seen as acomplimentary intervention to other nursing interventions when nursing peoplewith dementia.

Introduktion: Var femte vuxen person över 18 år i Sverige har någon gång i livet fått diagnosen depression. Forskning visar att det finns ett samband med hälsosamma hjärnfunktioner som skydd mot depression. Depression är svårbehandlat och strategier saknas i många fall inom vården för god behandling. Syfte: Syftet var att undersöka hur vuxna med depression upplever fysisk aktivitet och vad som behövs för att utföra den. Metod: En kvalitativ beskrivande litteraturöversikt med kvalitativ modifierad innehållsanalys, vilket resulterade i elva kvalitativa originalartiklar. Resultat: De flesta deltagare upplevde att de blivit psykiskt och fysiskt starkare, fått bättre kroppskännedom som leder till bättre självkänsla, fått nya färdigheter samt minskade symtom av depression. För en del innebar fysisk aktivitet en negativ upplevelse. För att underlätta utförande av fysisk aktivitet behövs träning i social och trygg miljö, stöd i form av uppmuntran, förståelse och god relation med coach/fysioterapeut, struktur, planering och individanpassat samt att träningen sker under rätt tid och plats för att underlätta utförande av fysisk aktivitet. Slutsats: Personer med depression upplever fysisk aktivitet som en bra behandlingsmetod mot depression. Det är ett komplext arbete att behandla personer med depression genom fysisk aktivitet och kräver individuella omvårdnadsåtgärder för att kunna täcka behovet av stöd vi träning. För att underlätta för sjuksköterskans arbete behövs vidare undersökningar för att klargöra vilka medel som kan tänkas behövas för att kunna stötta sjuksköterskan att ordinera dessa åtgärder. / Introduction: Every fifth adult over the age of 18 in Sweden has been diagnosed with depression at some point in their lives. Research shows that there is a link with healthy brain functions as protection against depression. Depression is difficult to treat and strategies are lacking in healthcare for good treatment. Aim: The aim was to investigate how adults with depression experience physical activity and what is needed to perform it. Method: A qualitative descriptive literature review with a qualitatively modified content analysis, which resulted in eleven qualitative original articles. Results: Most of the participants experienced that they had become mentally and physically stronger, gained better body awareness that leads to better self-esteem, gained new skills and reduced symptoms of depression. For some, physical activity meant a negative experience. To facilitate the performance of physical activity, training in a social and safe environment is needed, support in the form of encouragement, understanding and good relationship with the coach/physiotherapist, structure, planning and individual adaptation and that the training takes place at the right time and place to facilitate physical performance. Conclusion: Persons with depression experience physical activity as a good treatment method against depression. It is a complex task to treat persons with depression through physical activity and requires individual nursing measures to be able to cover the need for support during exercise. In order to facilitate the nurse's work, further investigations are needed to find out what funds may be needed to be able to support the nurse in prescribing these measures.

Bakgrund   I takt med att befolkningen ökar i ålder blir demenssjukdomar allt vanligare i dagens samhälle. Beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD) är vanligen förekommande när en person med demens inte kan göra sig förstådd. I sjuksköterskans ansvar ingår att arbeta personcentrerat och genom kvalitetsutveckling av vården ta hjälp av alternativa omvårdnadsåtgärder, exempelvis inkludera djur i den dagliga verksamheten på demensboenden. Bandet mellan människa och djur har alltid varit starkt, djuren har en förmåga att känna av människans känslor och kroppsspråk. Syfte Syftet var att beskriva hur djur som personcentrerad omvårdnadsåtgärd påverkar personer med demens på demensboenden. Metod En allmän litteraturöversikt som innehåller 18 vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Artiklarna har blivit kvalitetsgranskade, klassificerats och analyserats i en integrerad analys.  Resultat Vid inkluderande av djur i omvårdnadsarbetet främjas kontakten och välbefinnandet hos personer med demenssjukdom. Djuren bidrar till att personerna med demens känner sig trygga, vilket gör att de tar initiativ och vågar kommunicera. Interaktion med djur framkallar glädje och skapar harmoni på demensboenden.Slutligen visarresultatet att djuren framkallar minnen från livet som personerna med demens förmedlar till sin omgivning, vilket skapar gemenskap samt ökar förståelsen för den unika personens livsvärld.   Slutsats Djur som personcentrerad omvårdnadsåtgärd påverkar personer med demens på demensboenden inom flera områden. Sammanfattningsvis påverkas kontakten, både mellan människa och djur samt mellan vårdpersonal och boende på ett positivt sätt. Djuren bidrar till att öka välbefinnandet och har visat sig vara en framgångsrik omvårdnadsåtgärd som sjuksköterskan med fördel kan implementera på demensboenden.

Bakgrund: Förstoppning orsakar obehag och onödigt lidande med en hög prevalens världen över. Behandlingen av förstoppning är idag främst farmakologisk i form av laxerande. Sjuksköterskan har en begränsad arsenal av omvårdnadsåtgärder till hens förfogande för att behandla förstoppning. En potentiell icke farmakologisk omvårdnadsåtgärd är magmassage. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka effekten av magmassage hos vuxna förstoppade individer för att få en bild av dess användbarhet som omvårdnadsåtgärd. Metod: Sökningar utfördes i Pubmed, Web of Science samt Ebscos alla databaser. Åtta empiriska kvantitativa interventionsstudier inkluderades i denna litteraturstudie. Studierna kvalitetsgranskades och analyserades. Effekten av magmassage som mätts i inkluderade studier med signifikansnivå på p<0.05 sammanställdes i resultatdelen. Resultat: Samtliga studier kunde påvisa en positiv effekt gentemot förstoppningssymtom oavsett interventionstid. I flera studier har även andra positiva effekter gått att utläsa kopplat till interventionen magmassage, bland annat ökad livskvalité. Konklusion: Sammanställningen av resultatet tyder på att magmassage har en positiv effekt på förstoppade individer. Det i kombination med den låga kostnaden och avsaknaden av bieffekter gör magmassage till en användbar omvårdnadsåtgärd vid behandling av förstoppning både på lång- och korttidsliggande patienter. / Background: Constipation causes pain and discomfort and is a prevalent problem around the world. Treatment options today concludes mainly of pharmacological interventions in the form of laxatives. As a nurse there are a limited number of care options to treat constipation. One non-pharmacological care option that shows potential is abdominal massage. Aim: The aim of this literature review was to investigate the effects of abdominal massage in constipated adults to determine its viability as a care intervention. Methods: Searches were made in Pubmed, Web of science and all of Ebsco’s databases. Eight empirical quantitative intervention studies were included in this literature review. The studies were graded and analyzed. All results from the included studies that measured the effect of abdominal massage and could prove a statistically significant correlation with a p<0.05 were compiled in the results. Result: All studies showed positive effects towards constipation symptoms, regardless of intervention length. A number of studies also found other positives effects such as improved quality of life. Conclusion: The results indicate that abdominal massage has a positive effect when it comes to treating constipation. That in addition with it being a cost-effective option with a lack of side effects makes it a viable care option to treat constipation whether it’s used on short term or long term stay patients.

Bakgrund: Antalet personer med hjärtsvikt beräknas till 23 miljoner i världen och ungefär 250 000 i Sverige. Hjärtsvikt är en av de vanligaste orsakerna till sjukhusinläggningar hos personer över 65 år. I framtiden kommer antalet äldre i samhället öka och det finns tendenser att även antalet yngre med hjärtsvikt ökar. Symtom som följer med hjärtsvikt påverkar den drabbade så det kan bli svårt att få vardagen att fungera. Genom egenvård kan personen lindra symtom, få en enklare vardag och minska sjukhusvården. Med rätt kunskap kan sjuksköterskor främja egenvårdsförmågan hos personer med hjärtsvikt.   Syfte: Syftet var att beskriva effekter av omvårdnadsåtgärder för att främja egenvårdsförmågan hos personer med hjärtsvikt.   Metod: En litteraturöversikt där 11 kvantitativa artiklar har analyserats.   Resultat: Olika inriktningar identifierades för hur egenvårdsförmågan kunde främjas: Utbildning med individuell inriktning- hjälpmedel, individuell inriktning- kognitivt beteende och inriktning individuell och anhörig. Alla inriktningar, utom individuell inriktning- kognitivt beteende visade sig leda till förbättrad egenvård.     Slutsats: Genom personcentrerad utbildning kan sjuksköterskan motivera personer med hjärtsvikt och deras anhöriga utifrån de resurser och familjefunktioner som är aktuella hos just den personen. Att kontakten med sjuksköterska är kontinuerlig och att personen lätt kan följa symtom med något slags hjälpmedel ökar följsamheten av egenvård och ger personen empowerment. / Background: In the world 23 million people, of which 250 000 live in Sweden, suffer with heart failure. It is one of the most common causes of hospitalization in the population 65 years and older. In the future the number of elderly people will increase and there are signs of an increasing number of younger people suffering with heart failure as well. The symptoms of heart failure affect the person’s ability to perform the chores of daily living. By performing self-care the person diagnosed with heart failure can alleviate symptoms so the chores of daily living can be performed easier. With the right knowledge can nurses promote self-care in persons diagnosed with heart failure.   Aim: Effects of nursing actions to promote self-care in persons diagnosed with heart failure.   Method: Eleven quantitative studies have been analyzed and presented in a result.   Result: The result is presented in four different categories; Individual education with aid to follow up symptoms, individual education with cognitive behavior programs, education for the person diagnosed with heart failure and his/her relatives. The result was positive in all categories except from the category individual education with cognitive behavior programs.   Conclusion: The nurse can through personcentered care motivate people diagnosed with heart failure to perform self-care. The motivation can be based on resources and family functions that are relevant to that particular person. It strengthens the adherence to self-care and empowers the patient if the contact with the nurse is continuous and if the person diagnosed with heart failure has some kind of aid to follow up symptoms.

Bakgrund : Inom omvårdnad ska människan ses ur ett helhetsperspektiv. Sjuksköterskans ansvar är inte bara att ge patienten omvårdnad, utan också att inkludera nära närstående. Enligt anknytningsteorin behöver varje person känna trygghet från varandra. Inom palliativ vård ställs behovet av trygghet på sin spets på grund av krisen det innebär för patienter att förlora sina liv och ur anknytningsperspektiv för både patient och närstående att förlora varandra. Hur kan dessa behov tillgodoses genom omvårdnad? Syfte: Syftet var att redovisa forskningsläget över omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan inom palliativ vård kan utföra för att stödja patienter och närstående som förlorar en anknytningsperson Metod: En litteraturöversikt baserad på 14 vetenskapliga artiklar som samlades in via databaserna PubMed och Cinahl. Artiklarna har systematiskt analyserats och sedan sammanställts i resultatet. Resultat: Omvårdnadsåtgärderna delades in i fyra kategorier: att skapa trygghet, att involvera och informera, att se individen, att främja en trygg miljö. Åtgärderna innebär exempelvis att vara tillgänglig, att hålla löften, att förstå de faktorer som ligger bakom hur individen kan tänkas hantera sorgen, att inkludera patient och närstående, att föra en god kommunikation, att visa empati. Slutsats: Studien visade att sjuksköterskan bland annat behöver ha fördjupad kunskap om på vilka sätt individuella faktorer kan komma att spela in i hur patienter och närstående hanterar förlusten av en anknytningsperson, för att kunna anpassa omvårdnadsåtgärderna. / Background: Nursing suggests a holistic perspective on human beings meaning that the patients’ needs aren´t only physical but also social, existential and emotional. The nurse's responsibility is not only to provide nursing care to the patient, but also to include close relatives. According to attachment theory every person needs perceived feelings of security from one another. In palliative care the needs of emotional support will appear even more evident because of the crisis it means for patients to lose their lives and according to the attachment theory for both patient and relatives to lose one another. How can these needs be met through nursing? Aim: The aim was to report the state of research on nursing activities in palliative care that will provide support to patients and relatives, in the process of losing an attachment figure. Method: A literature review based on 14 articles collected through the databases PubMed and Cinahl. The articles have been systematically analyzed and then compiled in the result. Results: The nursing care activities were divided into four categories: to create security, involve and inform, see the individual and promote a safe environment. For example, the nursing care activities include being available, keeping promises, understanding the factors behind the individual’s ability to deal with grief, to include the patients and relatives, promote good communication and show empathy. Conclusion: The study shows that nurses is needs in- depth knowledge on individual factors that will affect how patients and relatives manage the loss of an attachment figure.