Barn som närstående är en grupp som inte uppmärksammas tillräckligt i vården. Forskning visar att de inte synliggörs, informeras eller görs delaktiga i vården trots att lagtexten ändrades den 1 januari 2010 (SFS, 1982:763) och (SFS, 1998:531). Lagtexten klargör barns rättigheter till information, råd och stöd och att vårdpersonal har ett ansvar och en skyldighet att uppmärksamma barn som närstående, de skall även samverka med andra berörda organisationer och samhällsorgan när barn riskerar att fara illa (Socialstyrelsen, 2010). Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskors erfarenhet av hur barn som närstående till anhörig med svår fysisk/psykisk sjukdom, skada eller avlider uppmärksammas i vården. Studien baseras på en kvalitativ studie där 6 stycken distriktssköterskor intervjuades. Resultatet av studien beskrivs i ett tema, tre kategorier och nio underkategorier. Studien har bidragit till kunskap och förståelse för hur komplext arbetet är för distriktssköterskor när barn som närstående skall involveras i vården. Distriktssköterskans roll i vårdkedjan och tryggheten i arbetet är viktiga faktorer för hur distriktssköterskan uppmärksammar barnen. Med en familjecentrerad vård skapas möjlighet till delaktighet för alla i familjen. Studien visar även att hälso- och sjukvården brister inom områden som ansvarstagande, informationsöverföring och samverkan när det gäller barn som närstående. Om barnen uppmärksammas, blir sedda och bekräftade i vården kan det innebära ett minskat lidande för dessa barn. Författarnas förhoppning är att studien leder till att lagen lyfts, att handlingsprogram, riktlinjer och rutiner skapas för att tydliggöra barnens rättigheter samt att ansvarsfrågan klargörs och informationsöverföring och samverkan etableras och utvecklas mellan vårdgivare och andra professioner för att säkra vården av barn som närstående. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Bakgrund: En av tio kvinnor i världen drabbas av endometrios. Det kan vara ensmärtsam diagnos vilket behandlas med läkemedel, kirurgi och ibland i kombinationmed icke-farmakologiska interventioner. Syfte: Syftet med studien var att undersökasjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för en förbättrad livskvalitet vid endometrios. Metod: Allmän litteraturstudie utifrån en induktiv ansats. Sökningarna utfördessystematiskt i databaserna: Academic Search Premier, Cinahl och PubMed. Resultat:Tolv vetenskapliga artiklar inkluderades med omvårdnadsåtgärder som förbättradelivskvaliteten. Analysen genererade en huvudkategori: Egenvårdsrådgivning - vilketinfann sig i sex underkategorier: gruppbehandlingar som höjer livskvaliteten, digitalahjälpmedel som främjar egenvården, rådgivning om kost, att föra dagbok, att stödjafysisk aktivitet och metoder för avslappning. Konklusion: Resultatet belyser ickefarmakologiska behandlingsmetoder som effektiva för att förbättra livskvaliteten, oftagenom minskad smärta. Den mest centrala omvårdnadsåtgärden som framkom imajoriteten av studierna, var egenvårdsrådgivning genom: metoder för avslappning,gruppbehandlingar som höjer livskvaliteten, rådgivning om kost, digitala hjälpmedelsom främjar egenvården, att stödja fysisk aktivitet och att föra dagbok. / Background: One in ten women in the world suffers from endometriosis. It can be apainful diagnosis which is treated with drugs, surgery and sometimes in combinationwith non-pharmacological interventions. Objective: The aim was to explore thenurse's interventions for an improved quality of life in endometriosis. Method: General literature review based on an inductive approach. The searches were carriedout systematically in the databases: Academic Search Premier, Cinahl and PubMed. Results: Twelve scientific articles were included with nursing interventions thatimproved quality of life. The analysis generated one main category: Self-carecounselling – that appeared in six subcategories: group treatments that improvequality of life, digital aids that promote self-care, dietary advice, to keep a diary,supporting physical activity and methods of relaxation. Conclusion: The resulthighlights non-pharmacological treatment methods as effective in improving qualityof life, often through reduced pain. The most central nursing intervention thatemerged in the majority of the studies, was self-care counselling through: relaxationmethods, group treatments that increase quality of life, nutrition counselling, digitalaids that promote self-care, supporting physical activity and keeping a diary.