Bakgrund För barn som är närstående till en allvarligt sjuk förälder kommer livssituationen att förändras. Barn i olika åldrar reagerar och förstår den sjuke förälderns sjukdom på olika sätt. Sjuksköterskor har en viktig roll i bemötandet av dessa barn då de kan påverka hur barn upplever sina besök på sjukhuset. Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att möta barn i åldrarna 6- 18 år som är närstående till en allvarligt sjuk förälder. Metod Metoden som valdes var kvalitativa forskningsintervjuer. Nio sjuksköterskor inkluderades i studien. För att analysera materialet gjordes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Sjuksköterskorna ansåg det viktigt att barn fick besöka sjukhuset, kändes sig trygga, involverades och fick vara delaktiga i vården. I mötet med barn försökte sjuksköterskorna att vara ärliga och öppna samt åldersanpassa informationen. Bemötande av barn påverkades av föräldrarnas vilja. Utbildning var ett område sjuksköterskorna ansåg saknas men behövs för att bättre kunna bemöta barn som närstående. Slutsats Ålderanpassad information, skapa trygghet och involvera barn i vården var aspekter som prioriterades av sjuksköterskorna. Miljön var ett område som behövdes förbättras på avdelningarna för att underlätta bemötandet. Då det ej fanns riktlinjer gällande barns besökt på sjukhus ser författarna ett behov av att tydligare struktur i bemötande av dessa barn ska utformas.

När en förälder drabbas av allvarlig fysisk sjukdom eller skada kan det få en påverkan på en hel familj. Det som vanligen är ett barns trygghet kan istället påverka barnets hälsa och välbefinnande negativt. Studier visar att barn kan utveckla både emotionella problem och beteendeproblem när en förälder blir allvarligt sjuk eller skadad. Skolsköterskor har som uppgift att hjälpa barn genom att vara uppmärksam på förhållanden i deras omgivning som kan leda till ökad risk för ohälsa. Det saknas forskning om skolsköterskors erfarenhet av att möta barn som har allvarligt fysiskt sjuk eller skadad förälder. Syftet med denna uppsats är därför att beskriva skolsköterskors erfarenheter av att möta barn som har en förälder med allvarlig fysisk sjukdom eller skada. Kvalitativ design med induktiv ansats har använts. Inklusionskriterier var sjuksköterskor med specialistutbildning inom elevhälsa. Åtta skolsköterskor har intervjuats, alla hade erfarenhet av att möta barn till allvarligt fysiskt sjuk eller skadad förälder. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera materialet. Detta resulterade i fem kategorier; att ha en helhetssyn, att få vetskap om barnen, att finnas för barnen, att stötta genom bearbetning samt att samverka. Vidare framkom elva underkategorier. Utifrån detta resultat har två huvudfynd framkommit; att få vetskap är en förutsättning och vad skolsköterskan kan göra för barnen. Det framkom att skolsköterskor inte alltid får vetskap om barn som har en allvarligt fysiskt sjuk eller skadad förälder. Skolsköterskorna beskrev även att det framför allt är genom samtal med barnen som de kan ge sitt stöd. Resultatet visar på en vilja att hjälpa och vårda barnen men att förutsättningar inte alltid finns.

Bakgrund: När en förälder blir svårt sjuk påverkas hela familjens hälsa. Barn som närstående är i en särskilt sårbar situation och har rätt till stöd från hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor har en central roll och en utmanande uppgift i att möta barn som närstående inom palliativ vård. Genom att belysa sjuksköterskors erfarenheter kan man finna förbättringsområden inom den palliativa vården för att kunna bemöta föräldrar och deras barn på bästa sätt. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta patienter och deras minderåriga barn inom palliativ vård. Metod: En litteraturöversikt har genomförts där databaserna CINAHL Complete, PubMed och PsycInfo användes. De elva kvalitativa artiklar som inkluderades kvalitetsgranskades enligt Caldwell et als granskningsmall och analyserades med tematisk analysmetod. Resultat: Resultatet visade på tre teman; att skapa en relation till föräldrarna, att möta patientens barn och att hantera organisatoriska hinder. I arbetet mot barnfamiljer krävdes det tid för att skapa tillitsfulla relationer till föräldrarna och deras barn. Sjuksköterskor efterfrågade utbildning och struktur i arbetet. De behövde forum för att få möjlighet att stödja och dela erfarenheter med varandra. Slutsats: Sjuksköterskor behöver kunskap, mod och ett nära samarbete med föräldrarna för att kunna identifiera och möta familjens behov. Resultatet belyser även sjuksköterskans behov av tid och handledningen för att kunna utföra den utmanande och emotionellt påfrestande uppgiften. Det finns behov av ett strukturerat arbetssätt och utbildning för att stärka sjuksköterskor i rollen att arbeta mot barn som närstående.

Bakgrund: När en förälder blir svårt sjuk påverkas hela familjens hälsa. Barn som närstående är i en särskilt sårbar situation och har rätt till stöd från hälso-och sjukvården. Sjuksköterskor har en central roll och en utmanande uppgift i att möta barn som närstående inom palliativ vård. Genom att belysa sjuksköterskors erfarenheter kan man finna förbättringsområden inom den palliativa vården för att kunna bemöta föräldrar och deras barn på bästa sätt. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta patienter och deras minderåriga barn inom palliativ vård. Metod: En litteraturöversikt har genomförts där databaserna CINAHL Complete, PubMed och PsycInfo användes. De elva kvalitativa artiklar som inkluderades kvalitetsgranskades enligt Caldwell et als granskningsmall och analyserades med tematisk analysmetod. Resultat: Resultatet visade på tre teman; att skapa en relation till föräldrarna, att möta patientens barn och att hantera organisatoriska hinder. I arbetet mot barnfamiljer krävdes det tid för att skapa tillitsfulla relationer till föräldrarna och deras barn. Sjuksköterskor efterfrågade utbildning och struktur i arbetet. De behövde forum för att få möjlighet att stödja och dela erfarenheter med varandra. Slutsats: Sjuksköterskor behöver kunskap, mod och ett nära samarbete med föräldrarna för att kunna identifiera och möta familjens behov. Resultatet belyser även sjuksköterskans behov av tid och handledningen för att kunna utföra den utmanande och emotionellt påfrestande uppgiften. Det finns behov av ett strukturerat arbetssätt och utbildning för att stärka sjuksköterskor i rollen att arbeta mot barn som närstående.

När en förälder drabbas av en allvarlig fysisk sjukdom kan barn eller ungdomar som närstående uppleva det otryggt och oroligt. Sjuksköterskans ansvar kring barn och ungdomar som närstående består exempelvis av att fatta beslut för en ökad möjlighet till att återfå en god hälsa, antingen förbättra, bibehålla eller stödja människor i den aktuella situationen. Konsekvensen av bristande stöd till barn och ungdomar kan leda till att psykisk ohälsa utvecklas. Syftet i detta examensarbete var att belysa sjuksköterskans upplevelse vid möte med barn och ungdomar till föräldrar med allvarlig fysisk sjukdom. Metoden som används i examensarbetet är en litteraturöversikt enligt Friberg (2022, s. 185). Resultatet visar att sjuksköterskor upplever mötet med barn och ungdomar som närstående till en allvarligt fysiskt sjuk förälder som utmanande. Utmaningarna grundas i känslor av otillräcklighet och att hantera den egna sårbarheten. Kunskapsbrist beskrivs vara bidragande orsak till deras upplevelser. Genom att arbeta utifrån olika strategier upplever sjuksköterskor att det bidrar till betydelsefulla möten med barn och ungdomar, detta kan leda till att barnet eller ungdomen känner sig sedd och bekräftad. För att kunna möjliggöra en god vård och en trygghet för de närstående behöver sjuksköterskan få mer kunskap genom utbildning inom ämnet. Genom att se och bekräfta barn och ungdomar kan det även hjälpa föräldrarna hur de ska kommunicera med sina barn. Blir inte barnet eller ungdomen inkluderad i vården bidrar det till att lidandet ökar.

Barn som närstående är en grupp som inte uppmärksammas tillräckligt i vården. Forskning visar att de inte synliggörs, informeras eller görs delaktiga i vården trots att lagtexten ändrades den 1 januari 2010 (SFS, 1982:763) och (SFS, 1998:531). Lagtexten klargör barns rättigheter till information, råd och stöd och att vårdpersonal har ett ansvar och en skyldighet att uppmärksamma barn som närstående, de skall även samverka med andra berörda organisationer och samhällsorgan när barn riskerar att fara illa (Socialstyrelsen, 2010). Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskors erfarenhet av hur barn som närstående till anhörig med svår fysisk/psykisk sjukdom, skada eller avlider uppmärksammas i vården. Studien baseras på en kvalitativ studie där 6 stycken distriktssköterskor intervjuades. Resultatet av studien beskrivs i ett tema, tre kategorier och nio underkategorier. Studien har bidragit till kunskap och förståelse för hur komplext arbetet är för distriktssköterskor när barn som närstående skall involveras i vården. Distriktssköterskans roll i vårdkedjan och tryggheten i arbetet är viktiga faktorer för hur distriktssköterskan uppmärksammar barnen. Med en familjecentrerad vård skapas möjlighet till delaktighet för alla i familjen. Studien visar även att hälso- och sjukvården brister inom områden som ansvarstagande, informationsöverföring och samverkan när det gäller barn som närstående. Om barnen uppmärksammas, blir sedda och bekräftade i vården kan det innebära ett minskat lidande för dessa barn. Författarnas förhoppning är att studien leder till att lagen lyfts, att handlingsprogram, riktlinjer och rutiner skapas för att tydliggöra barnens rättigheter samt att ansvarsfrågan klargörs och informationsöverföring och samverkan etableras och utvecklas mellan vårdgivare och andra professioner för att säkra vården av barn som närstående. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska