Forskning visar att allt fler barn och ungdomar i Sverige utvecklar psykisk ohälsa. I Sverige finns olika instanser dit ungdomar kan vända sig om de mår dåligt och är i behov av samtalsstöd. En av dessa platser är ungdomsmottagningen som riktar sig till både killar och tjejer. Gruppen killar utgör idag en minoritet på ungdomsmottagningarna. Samtidigt pekar forskning på att depression och självmord bland killar ökar. Förhållandevis få studier har undersökt hur kuratorer som är verksamma på ungdomsmottagningar upplever arbetet med killar samt orsaker till att så få killar söker stöd. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka kuratorers erfarenheter av killars inställning till att söka samtalsstöd på ungdomsmottagningar. För att uppnå detta syfte har vi genomfört kvalitativa intervjuer med tio kuratorer som arbetar på ungdomsmottagningar runt om i Sverige. Studien har en socialkonstruktivistisk ansats och materialet har analyserats genom en innehållsanalys. Vidare har socialkonstruktivsm, genusteori och Scheffs teori om skam applicerats på materialet för att få en djupare förståelse. Studiens resultat visar att det framför allt är samhällsnormer som påverkar killars inställning till att söka samtalsstöd. Resultatet skildrar även informanternas gemensamma tankar om att killars känslospråk inte är lika utvecklat som hos tjejer. De har från ung ålder lärt sig att hålla känslor inom sig och blivit uppmuntrade till självständighet. Informanterna är eniga om att normerna måste ändras för att en förändring ska kunna ske. Resultatet framhåller även att ungdomsmottagningarnas utåtriktade arbete är viktigt för att kunna nå ungdomar och i synnerhet killar.

Tvångsbältning är ett av de äldsta problemen inom institutionaliserad psykiatri och är än idag en ifrågasatt metod. Sverige är ett av dem länder som använder sig av tvångsbältning i hög utsträckning. Metoden kritiseras för att vara tortyrliknande och patienter upplever den som ett övergrepp. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur individer som utsätts för metoden har påverkats ur ett psykosocialt perspektiv. Studiens kunskapsbas vilar på tidigare forskning inom området och kvalitativa intervjuer. I analysen av materialet kan intervjupersonernas olika förståelse och inställning inför tvångsbältning som metod urskiljas. I resultatet visar det sig dock att tvångbältning alltid fick negativa konsekvenser för undersökningspersonerna. Oavsett förståelse för metoden, hade undersökningspersonerna alltid ett behov av att bearbeta tvångsbältningen via samtalsstöd. Resultatet pekar även på bristerna och det stora tolkningsutrymmet i Lagen om psykiatrisk tvångsvård [LPT] och hur det kan ha påverkat undersökningspersonerna. Slutsatser som dras är att undersöknings personernas inställning till tvångsbältning påverkas av personalens bemötande både före, under och efter en tvångsbältning. Bemötandet är också a och o för att tvångsbältningen ska ge så lindriga konsekvenser som möjligt i efterhand för undersökningspersonerna. Det sociala livet påverkades också enligt intervjupersonerna. Främst handlade det om att dem upplevt sig stigmatiserade på grund av deras psykiska ohälsa och att de utsatts för tvångsbältning.

Denna studie syftar till att få kunskap om skolkuratorers upplevelse av att genomföra samtalsstöd under skolans omställning till distansundervisning. Studien utgår från en kvalitativ forskningsmetod och insamling av empiri utfördes genom semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna skildrar fyra skolkuratorers individuella upplevelser av hur samtalsstödet har påverkats. Den insamlade empirin analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade på att samtalsstödet påverkats utifrån tre steg. De tre stegen handlar om kuratorns organisatoriska förutsättningar, kuratorns och elevens möjligheter att mötas samt utifrån upplevda möjligheter och begränsningar gällande att samtala på distans. Studiens resultat visar även på att kuratorernas upplevda handlingsutrymme var avgörande för hur samtalsstödet under distansundervisningen genomfördes.

Bakgrund: Att tillämpa kunskaper om sexualitet och samlevnad samt ge samtalsstöd efter förlossning är en del av den sexuella och reproduktiva hälsan och ingår i barnmorskans kompetensområde. Forskning visar att kvinnor upplever en transition i sexualiteten upp till ett år efter förlossning, samt att det finns ett behov hos kvinnor att få stöd och samtala om detta med vårdpersonal. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva barnmorskors erfarenheter av att stödja kvinnor i deras sexualitet första året efter förlossning. Metod: Studien genomfördes genom en kvalitativ metod med induktiv ansats. Data inhämtades från individuella semistrukturerade intervjuer med åtta barnmorskor verksamma på barnmorskemottagning. Data bearbetades med kvalitativ induktiv innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visade att barnmorskorna gav stöd i sexualiteten första året efter förlossning till kvinnor genom samtalsstöd där barnmorskans bemötande var viktigt. Samtalsstödet utformades som information och normalisering, undersökande och rådgivning. Hinder för stöd angavs vara integritet, andra personer närvarande vid mötet, kulturskillnader och tidsbrist. Informanterna ansåg att behov av fortbildning inom sexologi finns, för att ge stöd i sexualiteten för kvinnor året efter förlossning. Klinisk tillämpbarhet: Denna studie kan genom barnmorskornas erfarenheter av att stödja kvinnor i sexualiteten året efter förlossning användas som inspiration för andra barnmorskor verksamma inom området. / Background: To apply knowledge on sexuality and relationships and providing support by dialogue is part of sexual and reproductive health, and part of the midwives’ competence. Research shows that women experience transition in their sexuality up to one year post partum, and that women express the need for support on the subject from health professionals. Aim: The aim of this study was to describe midwives’ experiences of giving support to women in their sexuality in the first year post partum. Method: The study was conducted through a qualitative method with an inductive approach. Data was collected from semi-structured individual interviews with eight midwives. The data was processed by qualitative inductive content analysis. Results: The result of the study showed that the midwives provided support in sexuality the first year post partum to women by dialogue, where the midwives approach was important. The dialogue support was provided by information and normalisation, investigation and consulting. The informants felt that further education in sexology was needed to give support to women in their sexuality the first year post partum. Clinical application: Through the experiences of the midwives in supporting women in their sexuality the first year post partum, this study might be used as inspiration for other midwives active in the field.

När en förälder drabbas av allvarlig fysisk sjukdom eller skada kan det få en påverkan på en hel familj. Det som vanligen är ett barns trygghet kan istället påverka barnets hälsa och välbefinnande negativt. Studier visar att barn kan utveckla både emotionella problem och beteendeproblem när en förälder blir allvarligt sjuk eller skadad. Skolsköterskor har som uppgift att hjälpa barn genom att vara uppmärksam på förhållanden i deras omgivning som kan leda till ökad risk för ohälsa. Det saknas forskning om skolsköterskors erfarenhet av att möta barn som har allvarligt fysiskt sjuk eller skadad förälder. Syftet med denna uppsats är därför att beskriva skolsköterskors erfarenheter av att möta barn som har en förälder med allvarlig fysisk sjukdom eller skada. Kvalitativ design med induktiv ansats har använts. Inklusionskriterier var sjuksköterskor med specialistutbildning inom elevhälsa. Åtta skolsköterskor har intervjuats, alla hade erfarenhet av att möta barn till allvarligt fysiskt sjuk eller skadad förälder. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera materialet. Detta resulterade i fem kategorier; att ha en helhetssyn, att få vetskap om barnen, att finnas för barnen, att stötta genom bearbetning samt att samverka. Vidare framkom elva underkategorier. Utifrån detta resultat har två huvudfynd framkommit; att få vetskap är en förutsättning och vad skolsköterskan kan göra för barnen. Det framkom att skolsköterskor inte alltid får vetskap om barn som har en allvarligt fysiskt sjuk eller skadad förälder. Skolsköterskorna beskrev även att det framför allt är genom samtal med barnen som de kan ge sitt stöd. Resultatet visar på en vilja att hjälpa och vårda barnen men att förutsättningar inte alltid finns.

Research shows that supportive conversations with elderly who are living in nursing homes isrequested among care personnel, this to satisfy both older people's mental health and socialhealth. The care personnel try to offer the elderly supportive conversation to the extent theyare able to, but they are experiencing obstacles in terms of shortage of time, ignorance and aperceived ambiguity in their profession. The purpose of present study is to describe andanalyze the phenomenon of supportive conversation with elderly living in nursing homes,based on care personnel’s perspective. The study is based on qualitative interviews with thecare personnel working in special housing. The result is analyzed from a phenomenologicalperspective with the lifeworld theory and domain theory as basis. Further on, research is usedto describe and analyze the phenomenon. The results show that care personnel feel that thereis a need for supportive conversation for older people in special housing. However, they don’thave the opportunities to offer this because of shortage of time, lack of knowledge andambiguity about what is included in their work as care personnel. This contributes to theexperienced stress among care personnel and the feeling of inadequacy in their professionalcapacity, which results in a sense of not having the ability to give the elderly a good care. / Tidigare forskning visar att samtal för äldre på särskilda boenden är något som omsorgspersonal efterfrågar, för att tillgodose de äldres psykiska och sociala hälsa. Omsorgspersonalen försöker erbjuda de äldre samtal i den mån de kan, men de upplever hinder i form utav tidsbrist, okunskap och upplevd otydlighet beträffande dagens yrkesroll som omsorgspersonal. Syftet med föreliggande studie är att beskriva och analysera fenomenet samtalsstöd för äldre människor på särskilt boende, sett utifrån omsorgspersonalens perspektiv. Studien har genomförts med kvalitativa intervjuer med omsorgspersonal på särskilda boenden. Resultatet är analyserat ur ett fenomenologiskt perspektiv med utgångspunkt i livsvärldsteorin och domänteorin. Vidare används tidigare forskning för att beskriva och analysera fenomenet. Av resultatet framgår att omsorgspersonalen upplever att det finns behov av samtalsstöd för äldre på särskilt boende. De saknar dock möjligheten att erbjuda detta på grund av tidsbrist, brist på kunskap och oklarheter om vad som ingår i deras arbetsuppgifter som omsorgspersonal. Detta bidrar till att omsorgspersonalen upplever stress och känner sig otillräckliga i sin yrkesroll, vilket resulterar i en känsla av att inte ha möjligheten att ge den äldre en god omsorg.

Podcasts har blivit större under det senaste decenniet och i takt med utvecklingen har det blivit alltmer intressant att studera. Att delta i en podcast innebär att du som talare möjligtvis reflekterar mer kring ditt medverkande eftersom åhörarskaran är stor. Av den anledningen är skratt intressant att studera i detta format eftersom skrattet kan säga en del om samtalet. Syftet med studien är att utifrån ett samtalsanalytiskt ramverk utforska skrattet som samtalsstrukturerande resurs i podcastavsnitt. Studien söker svar på frågor om mängd, placering och funktion. För att besvara studiens syfte och forskningsfrågor har fyra avsnitt från Nordens största intervjupodcast Framgångspodden fått utgöra empirin. För studien har samtalsanalysen, topiker, kotext, samtalsstöd och socialt ansikte varit viktiga teoretiska utgångspunkter. Dessa har sedan utgjort tolkningsramar för både en kvalitativ och en kvantitativ undersökning. Skrattet har klassificerats utifrån sin kontext och sin funktion.   Resultatet visar att det ensamma skrattet är det vanligast förekommande under den egna talturen och det fyller oftast en ansiktsräddande funktion. Undersökningen visar också att mängden skratt skiljer sig mellan deltagarna och att det således är ett individuellt drag. Resultatet visar vidare att humor inte är det som framkallar mest skratt. Intervjuaren har ungefär samma skrattfrekvens med alla gäster. De skrattfunktioner han tar till i avsnitten skiljer sig däremot åt genom att han bland annat använder skratt för att anpassa sig till gästerna. Det kan vara ett tecken på att han är en erfaren intervjuare som fyller de behov och luckor som behövs. Poddformatet har med största sannolikhet påverkat deltagarnas skrattanvändning.

Typical symptoms of aphasia such as comprehension problems and expressive language difficulties may affect the ability to take part in social contexts. Therefore, it is important to find ways to facilitate communication for people with aphasia. CIRCA is a communicationpromoting web service, designed for people with dementia and healthcare providers. Since people with aphasia show similar linguistic and communicative difficulties as people with dementia, it is possible that CIRCA would work as a communication support for people with aphasia as well. The aim of the present study was to investigate CIRCA as group activity for people with aphasia, in comparison to traditional group activities. Five participants with aphasia were recruited. The data collection involved four sessions with the use of CIRCA and four sessions where traditional activities were conducted, each session lasting for about 30 minutes. The sessions were videotaped, transcribed and analyzed according to methods inspired by Conversation Analysis, CA. The authors of this study chose to analyze the use of gestures, laughter, communication supporting behaviour and utilization of the available material in the various activities. The selected sections consisted of commonly used conversational phenomena that were considered to shape and characterize the conversations during traditional group activities, and when using CIRCA. Interviews about the participants' experiences of the conversations were conducted during the various activities. The selected conversational phenomena occurred frequently during all sessions as a type of interactive resources. What primarily characterized CIRCA as a group activity, in comparison to the traditional group activities, was that both pointing and iconic gestures were used to convey or clarify a message; that laughter served as a way of expressing mutual understanding about the material in CIRCA; that guesses in conversations when using CIRCA more often succeeded as communicative help behaviour; and that the images and music in CIRCA were used as a support for expression and understanding in conversation. All participants had a positive attitude toward the use of CIRCA.

Afasi innebär impressiva och expressiva språkliga svårigheter, vilket kan medföra svårigheter att vara delaktig i sociala sammanhang. Det är därför viktigt att hitta sätt att stödja kommunikationen för denna patientgrupp. CIRCA är en kommunikationsfrämjande webbtjänst, framtagen för personer med demens och deras vårdgivare. Då personer med afasi uppvisar liknande språkliga och kommunikativa svårigheter som personer med demenssjukdom, bör CIRCA även kunna användas som kommunikationsstöd för personer med afasi. Föreliggande studies syfte var att undersöka CIRCA som gruppaktivitet för personer med afasi, i relation till traditionella gruppaktiviteter. Fem deltagare med afasi rekryterades. Datainsamlingen bestod av fyra samtal då CIRCA användes och fyra då traditionella aktiviteter genomfördes, där varje session pågick under ungefär 30 minuter. Samtalen videofilmades, transkriberades och analyserades utifrån en CA-inspirerad metod. I föreliggande studie valdes att analysera användningen av gester, skratt, kommunikativa hjälpbeteenden och nyttjande av materialet i aktiviteterna. Utvalda utdrag i studien bestod av vanligt förekommande samtalsfenomen som ansågs forma och karaktärisera samtalen under traditionella gruppaktiviteter och vid användning av CIRCA. Intervjuer genomfördes kring deltagarnas upplevelser av samtalen under de olika sessionerna. Utvalda samtalsfenomen i studien förekom ofta under samtliga samtal och fungerade som olika typer av interaktionella resurser. Det som framförallt utmärkte CIRCA som gruppaktivitet, i relation till de traditionella gruppaktiviteterna, var att både pekning och ikoniska gester nyttjades för att förmedla eller förtydliga ett budskap; att skratt fungerade som ett sätt att uttrycka ömsesidig förståelse kring materialet i webbtjänsten; att gissningar i samtal vid användning av CIRCA oftare lyckades som kommunikativt hjälpbeteende; samt att bilderna och musiken i CIRCA nyttjades som ett stöd för uttryck och förståelse i samtal. Samtliga deltagare var positiva till användandet av CIRCA. / Typical symptoms of aphasia such as comprehension problems and expressive language difficulties may affect the ability to take part in social contexts. Therefore, it is important to find ways to facilitate communication for people with aphasia. CIRCA is a communicationpromoting web service, designed for people with dementia and healthcare providers. Since people with aphasia show similar linguistic and communicative difficulties as people with dementia, it is possible that CIRCA would work as a communication support for people with aphasia as well. The aim of the present study was to investigate CIRCA as group activity for people with aphasia, in comparison to traditional group activities. Five participants with aphasia were recruited. The data collection involved four sessions with the use of CIRCA and four sessions where traditional activities were conducted, each session lasting for about 30 minutes. The sessions were videotaped, transcribed and analyzed according to methods inspired by Conversation Analysis, CA. The authors of this study chose to analyze the use of gestures, laughter, communication supporting behaviour and utilization of the available material in the various activities. The selected sections consisted of commonly used conversational phenomena that were considered to shape and characterize the conversations during traditional group activities, and when using CIRCA. Interviews about the participants' experiences of the conversations were conducted during the various activities. The selected conversational phenomena occurred frequently during all sessions as a type of interactive resources. What primarily characterized CIRCA as a group activity, in comparison to the traditional group activities, was that both pointing and iconic gestures were used to convey or clarify a message; that laughter served as a way of expressing mutual understanding about the material in CIRCA; that guesses in conversations when using CIRCA more often succeeded as communicative help behaviour; and that the images and music in CIRCA were used as a support for expression and understanding in conversation. All participants had a positive attitude toward the use of CIRCA.

Antalet personer insjuknade i demenssjukdom stiger, från 25 miljoner år 2000 till vad som beräknas uppgå till 63 miljoner år 2030. Demens kan beskrivas som en global störning av intellektuella funktioner där den kognitiva förmågan inklusive kommunikation är påverkad. Högtekonologiska hjälpmedel som kommunikativt stöd för personer med demens är i nuläget ett outforskat område med begränsad evidens där få studier har genomförts.Syftet med föreliggande studie var att kartlägga vilka samtalsfenomen som förekom mellan en person med demens och dennes samtalspartners med och utan surfplatta med applikationen Book Creator. Ytterligare ett syfte var att undersöka en av samtalspartnernas upplevelse av att kommunicera med personen med demens. Studien genomfördes på ett boende för personer med demenssjukdom där sammanlagt nio samtal spelades in, sex samtal utan surfplatta med applikationen Book Creator och tre samtal med surfplatta med applikationen Book Creator. Materialet omfattade 2 h och 25 min och transkriberades enligt samtalsanalytiska principer med fokus på specifika samtalsfenomen. Fem fenomen identifierades; initiativtagande, gemensam grund, koherens, ofullständig gemensam grund och icke-koherens. Frekvensen av dessa förekommande fenomen kalkylerades i procent i förhållande till det totala antalet talarturer.Resultaten visade att de samtalsfenomen som inbegrep ofullständig gemensam grund och icke-koherens med en marginell skillnad förekom i mindre frekvens i samtal med applikationen Book Creator. Personen med demens tog initiativ i lika hög utsträckning i samtal med och utan applikationen och det föreföll slutligen inte föreligga några skillnader avseende gemensam grund och koherens mellan deltagarna i samtalet med respektive utan applikationen. Det kunde även urskiljas att personen med demens kunde hantera applikationen Book Creator på egen hand med visst stöd. Samtalspartnerns upplevelser av kommunikativa svårigheter hos personer med demens, strategier för att bemöta dessa och ett behov av ökad utbildning om kommunikativt bemötande ligger i linje med tidigare forskning. / The number of people who are affected by dementia is expected to increase, from 25 million in the year 2000 to approximately 63 million in the year 2030. Dementia can be described as a global disorder of intellectual functions, where the cognitive ability including communication is affected. High technological communication aids that support people with dementia in their communication are currently an underexplored area with limited evidence. The aim of the present study was to identify interactional phenomena occurring in interaction involving one person with dementia with and without a tablet with the application Book Creator. A further aim was to examine how the conversation partner experienced the communication of the person with dementia. The study was conducted in a residential care facility for people with dementia where a total of nine conversations were recorded, six conversations without the application and three conversations with the application. The material comprised 2 hours and 25 minutes and was transcribed according to Conversation Analytic principles. Five phenomena were identified: initiative, common ground, coherence, incomplete common ground and non-coherence. The frequency of occurrence of these phenomena was calculated in percentage of their occurrence in relation to total number of turns.The result in the present study indicated that the interactional phenomena involving incomplete common ground and non-coherence occurred in a reduced frequency in conversations with the application Book Creator. The person with dementia took the initiative to the same extent in interactions with and without the application. There appeared to be no differences regarding common ground and coherence between the participants in the conversation with and without the application. The analysis also revealed that the person with dementia could handle the tablet with the application Book Creator on her own with some support. The results are in accordance with research regarding communicative difficulties in people with dementia, strategies to address these difficulties and the need of increased training in communicative treatment in dementia.