När en person får diagnosen cancer kan detta innebär en stor kris för denne. Vilket kan leda till en känsla av hopplöshet. Därför blir hoppet en viktig resurs samt kraftkälla för personen som drabbats av cancer, en kraft som driver människan framåt. Syftet med denna studie var att sammanställa kunskap om omvårdnadsåtgärder som främjar känslan av hopp till personer med cancer. Syftet besvarades utifrån de två frågeställningarna, Vilka omvårdnadsåtgärder främjar hopp samt hur kan sjuksköterskan omsätta de identifierade omvårdnadsåtgärderna i det dagliga omvårdnadsarbetet.Sammanställning av data gjordes genom en kunskapsöversikt. Analysen baserades på 10 identifierade artiklar, dessa låg sedan till grund för resultatet. Resultatet bestod av 8 slutkategoriervar av 5 innehöll omvårdnadsåtgärder så som samhörighet och stöd, omsorg, kommunikation och information, meningsfulla aktiviteter, minnen och kortsiktiga mål samt genom önskan och tro. Men även 3 slutkategorier som behandlade sjuksköterskans omsättande av omvårdnadsåtgärderna. Dessa var i form av relationen mellan sjuksköterskan och personen, kommunikation samt information. Resultatet har visat att sjuksköterskan kan använda sig av omvårdnadsåtgärder för att främja hopp hos personer med cancer. Men eftersom att hoppet är komplext krävs det att sjuksköterskan kan möta personens behov utifrån dennes förutsättningar. Detta för att omvårdnadsåtgärderna ska bli främjande för hoppet.

Bakgrund: Sexualiteten hos människan är väldigt komplex och individuell där det är många faktorer som spelar roll. Skador och funktionsnedsättningar kan hota den sexuella hälsan men även sjukdomar som cancer kan ha liknande effekt. Att leva med cancer innebär en stor påverkan på individens fysiska och psykiska mående där även sexualitet på något sätt påverkas. Personer som drabbats av cancer vill samtala med någon om sin sexuella hälsa, men alla får inte den möjligheten. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av kommunikationen kring den sexuella hälsan hos personer som lever med cancer. Metod: Metoden som användes för denna litteraturstudie var kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats där tio artiklar analyserades. Resultat: Litteraturstudien resulterade i fem slutkategorier: Att vilja prata om sexuell hälsa och känna att någon lyssnar, Att bli avvisad när samtalet initierades, Att vårdpersonalens karaktär samt relation till dem var av betydelse då ämnet är privat, Att inte prioritera samtalen om sina sexuella besvär på grund av tidsbrist och slutligen Att informationen som gavs var bristfällig och inte individanpassad. I resultatet framkom det att personerna kände sig avvisade i försök att lyfta sin sexuella hälsa vilket fick personerna att känna sig övergivna. Vårdtagarna upplevde även att informationen kring deras sexuella besvär var bristfällig och ämnet var obekvämt att prata om. Resultatet visade även att relationen till vårdgivaren och dennes sätt att vara påverkade vårdtagarnas benägenhet att prata om sina sexuella besvär. Slutsats: Genom en ökad förståelse och rätt hjälpmedel kan det minska vårdtagarnas lidande relaterat till deras sexuella problem.