Uppsatsen reflekterar kring två nya tillägg från kursplanen i ämnet svenska för den nya läroplanen LGR22. Det som avses undersökas är hur dessa nya tillägg kan påverka svenskämnet didaktiskt i teorin. För att exemplifiera hur teorin skulle kunna omvandlas till praktiken kommer berättelserna om Emil i Lönneberga att användas som exempel på hur en lektion kan utformas utifrån tilläggen i analysen. Syftet med uppsatsen är därför att få svar på frågan om hur de två utvalda tilläggen ifrån LGR22 kan ge didaktiska konsekvenser för svenskämnet i årskurserna F-3. Uppsatsen består av en kvalitativ textanalys av tilläggen i den nya läroplanen som analyseras från det sociokulturella perspektivet, den proximala utvecklingszonen och de didaktiska frågorna vad? hur? vem? Slutsatserna visar att svenskämnet påverkas didaktiskt av tillägg 1 genom att den önskade kunskapen blir en fördjupad kunskap om textens innehåll som nås genom reflektion och elevdelaktighet där språket är en central utgångspunkt för lärande. Elever blir därmed aktiva deltagare som påverkar undervisningen genom sina åsikter och tankar och lärare stöttande handledare i processen. Tillägg 2 påverkar svenskämnet didaktiskt genom att den önskade kunskapen blir en fördjupad förståelse för andras perspektiv och omvärlden som ger ett gott omdöme och skapas genom kommunikation och elevdelaktighet i undervisningen. Elever blir därmed aktiva deltagare som påverkar undervisningen genom sina åsikter och tankar och lärare stöttande handledare i processen. På så sätt tydliggörs det sociokulturella perspektivets ökade inflytande på svenskundervisningen utifrån både tillägg 1 och tillägg 2.