Denna studie undersöker hur digitaliseringen påverkar relationen mellan Arbetsförmedlingen och de arbetssökande sett ur myndighetens perspektiv. Problemställningen angrips utifrån fyra teman; Utmaning, Ansvar, Valfri­het och Ojämlikhet. Som en röd tråd genom studien löper ny­lib­e­ra­lis­men som ett övergripande teoretiskt perspektiv. Syftet med studien är att problema­ti­sera och nyansera digitaliseringens på­verkan på relationen mellan Arbetsförmedlingen och de arbetssökande. Forskningen om e-förvaltning utgår i allt väsentligt från implementeringen av e-förvaltning sett ur ett tekniskt perspektiv. Det finns också, om än i mindre utsträckning, studier som intresserar sig för användarna. Inom forskningsfältet finns framför allt brist på studier ur samhälls- och komm­u­nikationsvetenskapliga perspektiv. Målet med denna studie är att bidra med ny kunskap till forsk­ningsfältet genom att anamma just dessa två perspektiv. Studiens material utgörs av sex intervjuer med medarbetare på Arbetsförmedlingen, tre på natio­n­ell nivå och tre på lokal nivå, samt kvalitativ textanalys av sex strategidokument. Empirin vi själva samlat in utgår alltså ifrån myndighetens perspektiv på relationen till de arbetssökande. Denna kompletteras med sekundär empiri för att också belysa relationen ur de arbetssökandes pers­pektiv. Resultaten från studien visar att medarbetare på nationell och lokal nivå inte är riktigt överens be­träffande huruvida digitalise­ringen leder till att de arbetssökande ställer större krav på Arbetsför­medlingen. Men vad man dock är överens om är att digi­taliseringen är ett verktyg som skapar möjligheter som underlättar för de arbetssökande att ställa större krav. Vi kan också konstatera att det inom Arbetsförmedlingen i stort råder en gemensam syn på att mer ansvar förskjuts till de arbets­sökande. Nyliberalismen driver på såväl ett ökat kravställande som en ökad ansvars­förskjutning, vil­ket för­utsätter nya, företrädesvis digitala, sätt att kommuni­cera. Vidare leder digitaliseringen till en ökad till­gänglighet och valfri­het för de arbetssökande när det gäller såväl servicens innehåll som val av serviceleverantör och kommu­ni­kationskanal. Arbetsförmedlingens ambition är att styra sina kun­der till webben. Det blir därför allt viktigare att behärska de digitala verktygen för att kunna utöva sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter. När de digitala ser­vicevägarna prioriteras på bekostnad av den fysiska Arbets­förmedlingen riskerar de digitalt resurssvaga att miss­gynnas och marginaliseras. Genom resultaten kan vi sluta oss till att digitaliseringen blir ett effektivt verktyg för att tillgodose de nya kommu­nikativa preferenser som följer med den nyliber­alistiska ideologins strävan mot ökad individ- och marknadsorientering. I vår studie har vi visat att det finns en viss övertro på digitaliseringen från Arbetsförmedlingens sida. Ofta ser man till teknikens fördelar, men glömmer att ta hänsyn till den samhälleliga och sociala kontexten. Vi kan även konstatera att Arbetsför­medlingen till viss del saknar kunskaper om den digitala klyftans dimensioner och vilka åtgärder som kan vidtas för att minska exklusionen av digitalt resurssvaga arbetssökande.