Dagens Stockholm präglas av stor befolkningstillväxt, en ökande boendesegregation, bostadsbrist och socioekonomisk särskiljning i den fysiska miljön. Denna studie syftar till att klargöra och analysera de sociala planeringsinriktningar som förekommer i Stockholms stads översiktsplanering. Analysen sker utifrån en socialkonstruktivistisk ansats med ett diskursteoretiskt förhållningssätt med utgångspunkt i att stadsplanering är en social praktik som är diskursivt formad och dess utfall en diskursiv materialisering. Analysen fördjupas med teoretiska resonemang om social hållbarhet som begrepp och hur stadsplanering alltmer definieras av en omgivande nyliberal kontext. Material för studien består av Översiktsplan för Stockholms stad - Stockholm växer från 2018 och Stockholms Vision 2040 - Ett Stockholm för alla från 2017. Den nyliberala idén där ekonomisk hållbarhet likställs med ekonomiskt tillväxt gör sig gällande i de undersökta dokumenten. Stockholms planering utgår till stor del ifrån föreställningen om den attraktiva staden, med bakgrund i uppfattningen om internationell konkurrens mellan städer och med innerstadens levande stadsliv som normativ förebild. Social hållbarhet behandlas som ett prioriterat perspektiv men införlivas i en nyliberal logik där begreppet främst förstås som en avgörande faktor för stadens attraktivitet och en möjlighet till ekonomisk tillväxt. Stockholm stads planeringsideal om den attraktiva staden riktar sig till en välutbildad, urban medelklass, vilket i förlängningen leder till exkludering av andra sociala grupper och social orättvisa. / Stockholm is today facing a growing population, increasing residential segregation as well as housing shortage and socioeconomic separation in the built environment. The aim of this study is to clarify and analyze Stockholm’s orientation towards social urban planning. The analysis takes a social constructivist approach with influences from discourse theory in viewing urban planning as a social practice that is constructed by its surrounding discourse(s) which results in a discursive materialization in the built environment. A theoretical discussion about the conception of social sustainability and neoliberal planning is used to deepen the study’s analytical understanding. The material for the study constitutes of two planning documents, Stockholm’s general plan from 2018 and Stockholm’s vision for the city in 2040. The neoliberal notion of equating economic sustainability with economic growth is operative in the studied material. Stockholm’s approach towards urban planning has its foundation in the concept of an attractive city and the urban downtown areas, as well as the notion of an inter-urban competitive market. Social sustainability is considered a prioritized matter but is given meaning through a neoliberal logic as a critical factor in achieving an attractive city and enabling economic growth. Stockholm’s neoliberal planning approach towards the attractive city is aimed towards a well-educated, urban middle-class, which results in the exclusion of other social groups and social injustice.

För att möta de kommande samhällsutmaningarna, med klimatförändring, miljödegradering och sociala problem, krävs en mer hållbar samhällsutveckling där den fysiska planeringen spelar en stor roll. Översiktsplaner, som regleras i den svenska plan- och bygglagen (2010:900), är kommunernas strategiska dokument och avsiktsförklaring om hur den fysiska miljön i kommunen ska användas, utvecklas och bevaras. Enligt den svenska miljöbalken (1998:808), som är en miljölagstiftning med syfte att främja hållbar utveckling, krävs att en strategisk miljöbedömning utförs av de planer och program som innebär betydande miljöeffekter eller anger förutsättningar för kommande tillstånd, vilket översiktsplaner alltid ska antas medföra. Med anledning av de olika och ibland motstridiga vägledningarna utgivna av myndigheter samt avsaknad av ett bredare hållbarhetsperspektiv i lag och vägledning, har vissa kommuner valt att utvidga den strategiska miljöbedömningen av den senaste översiktsplanen till en så kallad hållbarhetsbedömning. Detta med syftet att miljöbedömningen ska omfatta såväl ekologiska, sociala som ekonomiska konsekvenser. Det finns olika åsikter om hållbarhetsbedömningar. Dels anses hållbarhetsbedömningar vara progressiva, nödvändiga samt att de följer det europeiska direktivet om strategisk miljöbedömning. Dels anses hållbarhetsbedömningar marginalisera miljöeffekternas betydelse och riskera att utelämna lagstadgat innehåll. Det råder således inte konsensus om på vilket sätt hållbarhet ska inkluderas i den strategiska miljöbedömningsprocessen och presenteras i det slutgiltiga dokumentet på bästa möjliga sätt. Ett syfte med denna studie är att bidra med kunskap och förståelse kring den svenska strategiska miljöbedömningsprocessen för översiktsplaner. Ett andra syfte har varit att identifiera och analysera hållbarhetsbedömningars styrkor och svagheter som utveckling- och bedömningsverktyg samt som beslutsunderlag för översiktsplaner. Metoderna som används i studien är kvalitativa där en litteraturstudie, innehållsanalys samt en intervjustudie genomfördes i syftet att undersöka de utmaningar och möjligheter verktyget medför i arbetet med kommunal översiktsplanering. Resultatet av studien visar att strategisk miljöbedömning inte används med dess fulla potential beroende på att den inte genomförs proaktivt och integrerat med besluts- och planeringsprocessen för att identifiera hållbara planalternativ. Detta beror på felaktiga tolkningar av direktiv och lagstiftning samt bristande vägledning för angreppssätt och genomförande. Det har även identifierats avsaknad av lagstiftat innehåll i granskade hållbarhetsbedömningar och att en tillsyn av processens och dokumentets uppfyllelse av krav saknas. Den bredare tolkningen av de ingående aspekterna har identifierats som en möjlighet till utveckling av verktyget, öka överensstämmelsen med EU direktivet och möjliggöra för kommuner att proaktivt arbeta för ett helhetsgrepp om hållbar utveckling och verkställande av hållbarhetsmål. Kunskap och resurser saknas dock inom kommuner och konsulter varvid en översyn av vägledning och samsyn mellan myndigheter och politiker är av stor betydelse. / To meet the upcoming societal challenges, with climate change, environmental degradation and social problems, a more sustainable societal development is required where spatial planning is of great importance. Comprehensive plans, regulated in the Swedish Planning and Building Act (2010:900), are the municipalities' strategic documents and a statement of intent on how the physical environment in the municipality should be used, developed and maintained. According to the Swedish Environmental Code (1998:808), which is an environmental legislation with the aim of promoting sustainable development, a strategic environmental assessment is required to be carried out on plans and programs that have significant environmental effects or plans that specify conditions for future permits, which comprehensive plans are always assumed to do. Due to the different and sometimes contradictory guidelines issued by authorities and the lack of a broader sustainability perspective in law and guidance, some municipalities have chosen to extend the strategic environmental assessment of the latest comprehensive plan to a so-called sustainability assessment, with the aim to include ecological, social and economic consequences. The opinions about sustainability assessments are various. On the one hand, sustainability assessments are considered to be progressive, necessary and that they comply with the EU directive on strategic environmental assessment. On the other hand, sustainability assessments are considered to marginalize the significance of environmental effects and risk omitting statutory content. There is thus no consensus on how sustainability should be included in the strategic environmental assessment process and presented in the final document in the best possible way. One aim with this study is to provide knowledge and understanding about the Swedish strategic environmental assessment process for comprehensive plans. A second aim has been to identify and analyse the strengths and weaknesses of sustainability assessments as a tool for development, assessment and decision-making of comprehensive plans. The methods used in the study are qualitative; a literature study, content analysis and an interview study were conducted with the aim of investigating the challenges and opportunities the tool implies for the work with municipal comprehensive planning. The study shows that strategic environmental assessment is not used to its full potential since it is not done proactively and integrated with the decision and planning process to identify sustainable planning alternatives. This is due to incorrect interpretations of directives and legislation as well as lack of guidance for approaches and implementation. Lack of legislative content has also been identified in audited sustainability assessments and that a supervision of the legality of the process and document is missing. The broader interpretation of the aspects has been identified as an opportunity for the development of the tool, increase the coherence with the EU directive and enable for municipalities to proactively work for a holistic approach to sustainable development and the implementation of sustainability goals. However, there is a lack of knowledge and resources in municipalities and consultancy firms, whereby a review of guidelines and consensus between authorities and politicians are of great importance.