Studiens utforskar med en tolkande kvalitativ ansats hur militär kultur reproduceras genom taktisk utbildning av svenska arméofficerare och därmed inverkar på balansen mellan offensiv och defensiv krigföring. Genom en fördjupning av teoribildningen kring militär kultur har tre deduktivt teoretiska yttringar formats för att analysera studiens empiriska underlag. Empirins kärna utgörs av taktiska prov över ett tidsspann på 10 år från utbildningarna till fänrik, kapten och major. Studiens resultat visar att en offensiv militär kultur under 2010- talets inledning reproducerades genom officersutbildningen, vilket tolkas bidra till att forma ett offensivt tankemönster hos svenska arméofficerare. Denna tydliga offensiva strömning har dock gradvis tonats ner. Under slutet av perioden gör sig ett betydligt mer balanserat kulturellt uttryck gällande och därmed formande av ett mer flexibelt taktiskt tänkande som i större utsträckning harmoniserar mot rådande doktrin och arméns befintliga resurser. Studien belyser vikten av att förstå sin militära kultur och hur den formar officerare genom en socialiseringsprocess vid den formella utbildningssituationen samt att hela utbildningssystemet måste harmonisera för att uppnå ett flexibelt taktiskt tänkande. Studien bidrar vidare med att nyansera befintlig forskning inom området och fördjupa kunskapen om militär kulturs inverkan på taktiskt agerande genom officersutbildning.