The Public vs. private movement has over the past decades identified numerous significant differences between public and private organizations. The observed differences covers almost every field in administrative economics ranging from organizational structure, management accounting, goal-setting and in the past few years even leadership. Strangely, in the majority of these studies little or no regards are given to organizational characteristics or fundamental differences between compared organizations and if these organizations really are comparable when studying the effect of sector. The aim of this study is to compare leadership in relatively similar organizations from both the public and private sector and so clarify if earlier identified differences in leadership styles still surface when leaders working with approximately the same thing in a similar work context are studied. A sample of 348 Swedish principals was drawn from both municipal and private elementary schools. The respondents answered a web-based survey based on the CPE-model resulting in leadership styles mapped according to three orientations: change, production and employee. Data was analyzed with several quantitative methods and the result failed to reproduce earlier observed differences with statistical significance or with satisfying strength when leaders working with approximately same thing in similar context were compared.

<p><strong>Titel:</strong> Den nya webben som partipolitisk kommunikationskanal – en kvalitativ studie om den planerade användningen av sociala medier i riksdagsvalet 2010 och dess påverkan på den politiska kommunikationen i stort</p><p><strong>Författare:</strong> Anna Hallberg</p><p><strong>Ämne:</strong> Medie- och kommunikationsvetenskap</p><p><strong>Datum</strong>: 2010-06-01</p><p><strong>Syfte:</strong> Att undersöka hur svenska partier planerar att använda sig av sociala medier i valkampanjen 2010 och vilka de vill nå med dessa. Vidare syftar studien till att klargöra hur de svenska partierna ser på sociala medier, hur stor del av det totala kampanjandet de upptar samt hur svenska partier anser att sociala medier påverkar den politiska kommunikationen.</p><p><strong>Metod:</strong> Den kvalitativa metod som används är personliga intervjuer av semistrukturerad art. Dessa har genomförts med representanter från sju svenska partier, varav sex är representerade i Sveriges riksdag medan det sjunde kan antas vara aspirant till att få riksdagsmandat.</p><p><strong>Teori:</strong> Det teorier som studien vilar på är teorin om nätverkssamhället enligt bland annat Castells, Habermas teori om den offentliga sfären, teorin om den nya demokratin enligt Hacker och van Dijk och Åström samt ett flertal forskares tankar kring internet inom politisk kommunikation.</p><p><strong>Resultat:</strong> Sociala medier anses av svenska partiers representanter vara ett utmärkt verktyg för politisk kommunikation då det möjliggör diskussion med användarna samt ger politiker en möjlighet att visa en personligare sida av sig själva. När partierna använder sig av sociala medier riktar de sig till i princip alla målgrupper i samhället, dock inte samtidigt. Vilken kanal som ska användas bestäms av vilken sakfråga som ska kommuniceras till vilken målgrupp. Det främsta sättet på vilket sociala medier har påverkat den politiska kommunikationen är den ökade hastigheten. Att få en debattartikel publicerad för allmänheten, något som tidigare tog en eller två dagar kan idag ske på ett tiotal minuter genom att till exempel lägga ut den på partiets Facebooksida eller bloggar.</p><p><strong>Nyckelord:</strong> Sociala medier, politik, valkampanj, digital demokrati, offentligt och privat</p>

Titel: Den nya webben som partipolitisk kommunikationskanal – en kvalitativ studie om den planerade användningen av sociala medier i riksdagsvalet 2010 och dess påverkan på den politiska kommunikationen i stort Författare: Anna Hallberg Ämne: Medie- och kommunikationsvetenskap Datum: 2010-06-01 Syfte: Att undersöka hur svenska partier planerar att använda sig av sociala medier i valkampanjen 2010 och vilka de vill nå med dessa. Vidare syftar studien till att klargöra hur de svenska partierna ser på sociala medier, hur stor del av det totala kampanjandet de upptar samt hur svenska partier anser att sociala medier påverkar den politiska kommunikationen. Metod: Den kvalitativa metod som används är personliga intervjuer av semistrukturerad art. Dessa har genomförts med representanter från sju svenska partier, varav sex är representerade i Sveriges riksdag medan det sjunde kan antas vara aspirant till att få riksdagsmandat. Teori: Det teorier som studien vilar på är teorin om nätverkssamhället enligt bland annat Castells, Habermas teori om den offentliga sfären, teorin om den nya demokratin enligt Hacker och van Dijk och Åström samt ett flertal forskares tankar kring internet inom politisk kommunikation. Resultat: Sociala medier anses av svenska partiers representanter vara ett utmärkt verktyg för politisk kommunikation då det möjliggör diskussion med användarna samt ger politiker en möjlighet att visa en personligare sida av sig själva. När partierna använder sig av sociala medier riktar de sig till i princip alla målgrupper i samhället, dock inte samtidigt. Vilken kanal som ska användas bestäms av vilken sakfråga som ska kommuniceras till vilken målgrupp. Det främsta sättet på vilket sociala medier har påverkat den politiska kommunikationen är den ökade hastigheten. Att få en debattartikel publicerad för allmänheten, något som tidigare tog en eller två dagar kan idag ske på ett tiotal minuter genom att till exempel lägga ut den på partiets Facebooksida eller bloggar. Nyckelord: Sociala medier, politik, valkampanj, digital demokrati, offentligt och privat