Syftet med denna uppsats är att undersöka hur frågan om fackets skadeståndsansvar för olovliga stridsåtgärder är reglerat i svensk rätt och hur frågan hanteras i praktiken, samt hur dessa båda frågor förhåller sig till varandra. Alltså dels hur regleringen formulerats genom lagtext och förarbeten och dels hur frågan har hanterats i praktiken. Fokus har lagts på bestämmandet av skadeståndets storlek. För att ge en någorlunda heltäckande bild av det frågekomplex som ska undersökas görs först en kortare genomgång av begreppet olovliga stridsåtgärder, i bred bemärkelse, och förutsättningarna för en facklig organisations ansvar för dessa som en bakgrund till frågorna om skadeståndsregleringen. Därefter diskuteras de skadeståndsregler som är tillämpliga på olovliga stridsåtgärder. Här undersöks dels skadeståndsreglerna i MBL men även Skadeståndslagen (1972:207) (SkL) och allmänna skadeståndsrättsliga frågor behandlas, dels i de delar de är tillämpliga i skadeståndsbedömningen för olovliga stridsåtgärder och dels för att möjliggöra en jämförelse av MBL:s skadeståndsregler och övrig skadeståndsrätt. Därefter behandlas jämkningsreglerna i både MBL och SkL och MBL:s regler med en motsvarande jämförelse dem emellan. Efter detta behandlas helt kort den processuella regeln i Rättegångsbalken (1942:740) (RB) 35:5 som nära anknyter till frågorna om skadeståndsbedömning och jämkning och som haft relativt stor betydelse i praxis. Därefter görs en genomgång av praxis från både före och efter MBL:s införande. Genomgången är tänkt att vara heltäckande och omfattar ett stort antal fall. I och med att undersökningen är så omfattande och därmed ställer särskilda krav på presentationen görs en särskild genomgång av den metodik som använts i genomgången av praxis och i presentationen av densamma i avdelning 6.2. Slutligen görs en sammanfattning och några avslutande reflektioner.