<p>Immateriella tillgångar har traditionellt värderats till anskaffningsvärde i de nordiska länderna. Genom implementeringen av IFRS är det nu möjligt att värdera de immateriella tillgångarna enligt omvärderingsmetoden. Trots möjligheten är det få bolag som har omvärderat sina immateriella tillgångar, något som eventuellt skulle kunna förklaras av försiktighetsprincipen.</p><p>Problemformuleringen lyder:</p><p><em>”Skiljer sig attityden till omvärderingsmetoden mellan stora traditionella bolag noterade på Large Cap och små tillväxt bolag noterade på First North samt kan det hänföras till bolagens redovisningsprincip?”</em></p><p><em> </em></p><p>För att besvara problemformuleringen har stora traditionella bolag noterade på Large Cap jämförts med små tillväxtbolag som är noterade på First North. Den ekonomiskt ansvarige på respektive bolag har kontaktats via E-mail för att svara på om de har värderat de immateriella tillgångarna till anskaffningvärde och varför. Svaren är kopplade till försiktighetsprincipen eller matchningsprincipen. Bolagen på Large Cap måste följa IFRS medan det är valfritt för bolagen på First North.</p><p>Resultatet visar att endast 1 % av bolagen på Large Cap och 3 % av bolagen på First North har omvärderat sina immateriella tillgångar enligt omvärderingsmetoden. 50 % av bolagen på First North som ännu inte omfattas av IFRS vill omvärdera sina immateriella tillgångar. Det kan kopplas till matchningsprincipen, medan svaren från bolagen på Large Cap kan kopplas till försiktighetsprincipen.</p><p>Slutsatsen blir att de små tillväxtbolagen noterade på First North är mer styrda av matcningsprincipen och har en mer positiv inställning till omvärderingsmetoden.</p>

Immateriella tillgångar har traditionellt värderats till anskaffningsvärde i de nordiska länderna. Genom implementeringen av IFRS är det nu möjligt att värdera de immateriella tillgångarna enligt omvärderingsmetoden. Trots möjligheten är det få bolag som har omvärderat sina immateriella tillgångar, något som eventuellt skulle kunna förklaras av försiktighetsprincipen. Problemformuleringen lyder: ”Skiljer sig attityden till omvärderingsmetoden mellan stora traditionella bolag noterade på Large Cap och små tillväxt bolag noterade på First North samt kan det hänföras till bolagens redovisningsprincip?” För att besvara problemformuleringen har stora traditionella bolag noterade på Large Cap jämförts med små tillväxtbolag som är noterade på First North. Den ekonomiskt ansvarige på respektive bolag har kontaktats via E-mail för att svara på om de har värderat de immateriella tillgångarna till anskaffningvärde och varför. Svaren är kopplade till försiktighetsprincipen eller matchningsprincipen. Bolagen på Large Cap måste följa IFRS medan det är valfritt för bolagen på First North. Resultatet visar att endast 1 % av bolagen på Large Cap och 3 % av bolagen på First North har omvärderat sina immateriella tillgångar enligt omvärderingsmetoden. 50 % av bolagen på First North som ännu inte omfattas av IFRS vill omvärdera sina immateriella tillgångar. Det kan kopplas till matchningsprincipen, medan svaren från bolagen på Large Cap kan kopplas till försiktighetsprincipen. Slutsatsen blir att de små tillväxtbolagen noterade på First North är mer styrda av matcningsprincipen och har en mer positiv inställning till omvärderingsmetoden.

<p>IAS – International Accounting Standards är en internationell redovisningsstandard inom EU som i Sverige blev obligatorisk för börsnoterade bolag år 2005. Första utkastet till IAS 40 innehöll två kontroversiella förslag, att värdering skulle ske till verkligt värde och att värdeförändringarna skulle redovisas över resultaträkningen. Vårt syfte är att beskriva redovisningen av förvaltningsfastigheter enligt IAS 40 och dess redovisning av värdeförändringar. Det vi fokuserar på är huruvida redovisningen av värdeförändringar enligt verkligt-värde-metoden i IAS 40 är det bästa sättet eller om omvärderingsmetoden i IAS 16 är att föredra.</p><p>För att få djupgående information och åsikter i ämnet valde vi att använda oss av en kvalitativ metod. Vi har därför intervjuat fyra revisorer, samtliga verksamma inom fastighetsbranschen. Intervjuerna baserades på en intervjumall för att öka jämförbarheten mellan respondenterna svar och inställningar.</p><p>Teoriavsnittet behandlar inledningsvis redovisningstraditionerna och redovisningens kvalitativa egenskaper. Fortsättningen i kapitlet präglas av en mer detaljerad beskrivning av teorin som behandlas i uppsatsen. Avslutningsvis beskrivs omvärderingsmetoden och verkligt-värde-metoden med fokus på redovisning av värdeförändringar.</p><p>Empirin består inledningsvis av en kort presentation av respondenterna och byrån de företräder för att ge en bra bild av deras kunskap och erfarenhet. Vidare i kapitlet presenteras de sammanställda intervjuerna vilket ligger till grund till analysen. I analysen har vi sedan sammanfattat respondenternas åsikter för att urskilja ett mönster och ge en lättöverskådlig bild.</p><p>Uppsatsens slutsatser är att tillfrågade revisorer är nöjda med dagens reglering av förvaltningsfastigheter och rörelsefastigheter. I valet av de två metoderna, verkligt-värde-metoden och omvärderingsmetoden, skulle de föredra verkligt-värde-metoden. Dock vore det önskvärt med två metoder även i framtiden. Respondenterna anser vidare att dagens reglering ger en rättvisande bild av företagets verksamhet eftersom de två metoderna riktar sig mot två olika fastighetstyper. Avslutningsvis diskuterar vi undersökningens trovärdigheten utifrån validitet och reliabilitet.</p>

IAS – International Accounting Standards är en internationell redovisningsstandard inom EU som i Sverige blev obligatorisk för börsnoterade bolag år 2005. Första utkastet till IAS 40 innehöll två kontroversiella förslag, att värdering skulle ske till verkligt värde och att värdeförändringarna skulle redovisas över resultaträkningen. Vårt syfte är att beskriva redovisningen av förvaltningsfastigheter enligt IAS 40 och dess redovisning av värdeförändringar. Det vi fokuserar på är huruvida redovisningen av värdeförändringar enligt verkligt-värde-metoden i IAS 40 är det bästa sättet eller om omvärderingsmetoden i IAS 16 är att föredra. För att få djupgående information och åsikter i ämnet valde vi att använda oss av en kvalitativ metod. Vi har därför intervjuat fyra revisorer, samtliga verksamma inom fastighetsbranschen. Intervjuerna baserades på en intervjumall för att öka jämförbarheten mellan respondenterna svar och inställningar. Teoriavsnittet behandlar inledningsvis redovisningstraditionerna och redovisningens kvalitativa egenskaper. Fortsättningen i kapitlet präglas av en mer detaljerad beskrivning av teorin som behandlas i uppsatsen. Avslutningsvis beskrivs omvärderingsmetoden och verkligt-värde-metoden med fokus på redovisning av värdeförändringar. Empirin består inledningsvis av en kort presentation av respondenterna och byrån de företräder för att ge en bra bild av deras kunskap och erfarenhet. Vidare i kapitlet presenteras de sammanställda intervjuerna vilket ligger till grund till analysen. I analysen har vi sedan sammanfattat respondenternas åsikter för att urskilja ett mönster och ge en lättöverskådlig bild. Uppsatsens slutsatser är att tillfrågade revisorer är nöjda med dagens reglering av förvaltningsfastigheter och rörelsefastigheter. I valet av de två metoderna, verkligt-värde-metoden och omvärderingsmetoden, skulle de föredra verkligt-värde-metoden. Dock vore det önskvärt med två metoder även i framtiden. Respondenterna anser vidare att dagens reglering ger en rättvisande bild av företagets verksamhet eftersom de två metoderna riktar sig mot två olika fastighetstyper. Avslutningsvis diskuterar vi undersökningens trovärdigheten utifrån validitet och reliabilitet.