Den digitala utvecklingen till följd av Covid-19 pandemin har lett till genomgripande förändringar för många yrkesverksamheter och organisationer, även inom vård-och omsorg. Under de senaste åren har etableringen av digitala vårdgivare ökat explosionsartat i Sverige, där Covid-19 pandemin varit en bidragande faktor som krävde att vården förändrade sin verksamhet och ökade behovet av läkarvård via internet. Detta har lett till att flertalet vårdgivare numera erbjuder en snabbare och mer lättillgänglig kontaktväg till vården digitalt, även inom psykoterapeutisk vård och behandling. Intresset för denna uppsats är hur digitaliseringen av psykoterapi och framväxten av onlineterapi upplevs av professionen. Uppsatsen undersöker därmed om psykologer och psykoterapeuter upplever att framväxten av onlineterapi har förändrat deras förutsättningar att utöva sin kompetens och professionella yrkesroll. Utifrån Brante, Svensson och Svenssons teoretiska perspektiv om professioner och professionalitet, undersöker uppsatsen hur framväxten av onlineterapi har förändrat yrkeskårens egna upplevelser av kognitiva och sociala aspekter som enligt författarna karaktäriserar en profession. Genom kvalitativ intervjumetod och kvalitativ innehållsanalys, finner uppsatsen ett resultat som tyder på att psykoterapeuter och psykologer upplever att deras möjlighet att utöva sin kompetens och professionella yrkesroll begränsas vid onlineterapi. Majoriteten av uppsatsens respondenter upplever en försämrad möjlighet att utöva en likvärdig behandling och bedömning digitalt på grund av teknikens begränsningar. Resultatet indikerar även på att psykologer och psykoterapeuter upplever att sociala aspekter som karaktäriserar professionen, som bland annat hög autonomi och förtroende från allmänheten, har eller riskerar att förändras till följd av den ökade digitaliseringen av psykoterapi. Sammanfattningsvis så tyder resultatet på att respondenterna upplever att framväxten av onlineterapi riskerar att försvaga vissa centrala attribut av psykologer och psykoterapeuters professionalitet. Uppsatsen finner dock skillnader i resultatet beroende på respondenternas terapeutiska inriktning och organisatoriska verksamhet (regional/privat), vilket framtida forskning uppmuntras att studera vidare.

Inledning: Även om distansterapi visat sig vara effektivt och ger ökad tillgänglighet är många terapeuter ändå tveksamma till formatet. Syfte: Genom att undersöka hur övergången till distansformat enligt psykodynamiskt orienterade terapeuter påverkar den terapeutiska processen, dess ram och relationella kvalité ges ett bidrag till förståelse av denna tvekan. Metod: En kvalitativt inriktad fenomenologisk studie av semistrukturerade intervjuer med fem terapeuter. Resultat: Tematisk analys visar två teman: Närvaro och En ny situation med två respektive fyra underteman: möjliggörande och saknad respektive kropparnas kommunikation, saknad avgränsning, ramarbete och inre upptagenhet. Diskussion: En inre upptagenhet kan göra att närvaro som relationell kvalité i bemärkelsen emotionell, kognitiv och funktionell tillgänglighet försvåras i distansformatet. Inre upptagenhet kan bero på de ramfrågor som aktualiseras i övergången. Undersökningen resulterar i en modell som visar att i den mån en viss terapeutisk teknik, känsla i rummet eller terapeutroll föreligger som målsättning i den terapeutiska processen kommer den inre upptagenheten sannolikt kvarstå. Ökad förståelse för terapeuters målsättningar i och med den terapeutiska processen föreslås som en nyckel för vidare acceptans av distansformatet. / Introduction: Even though distance therapy has been shown to be effective across a range of measures and increases access many psychotherapists still remain sceptic to the format.   Aim: By examining how psychodynamic psychotherapists experience transitioning to distance therapy as regards the therapeutic process this study results in a contribution to the understanding of the continuing scepticism among therapists.  Method: A qualitative, phenomenological study of semi-structured interviews with five psychotherapists using thematic analysis.  Result: Two themes are identified: Presence and A new situation with two and four subthemes respectively: enabling and lamented; bodily communication, demarcation, therapeutic frame and preoccupation. Discussion: Due to preoccupation presence understood as a relational quality of emotional, cognitive and functional availability could be continually lamented in distance therapy. The discussion results in a model showing that if a certain therapeutic technique, feeling in the room or therapeutic role is an underlying intention in the therapeutic process preoccupation will continue to be a factor in distance therapy encounters. Increased knowledge as regards therapists´ intentions in the therapeutic process is forwarded as a key factor to further acceptance of the distance therapy format.