Bakgrund: Bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel är komplicerad vid svår sepsis och septisk chock beroende på sjukdomenskomplexitet. Patienternas upplevelser om mat, dryck och ätande under och efter intensivvård utgör en viktig parameter för bedömning avnäringstillförsel men är sparsamt undersökt. Syftet var att kartlägga dokumenterad bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel samt undersöka patientens upplevelse om mat, dryck och ätande vid svår sepsis och septisk chock. Metod: Studien genomfördes med case study design där mixade metoder användes. En kvantitativ journalgranskning av näringstillförsel och näringstillstånd kombinerades med en kvalitativ innehållsanalys av fem patienters upplevelser och minnen. Resultat: Skiftande bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel framkom, alltifrån detaljerad dokumentation till sparsam och fragmenterad. Fastlagda rutiner för näringsbedömning följdes inte. Etablerade metoder fångade inte risk för näringsproblem. Dokumentation om näringstillförsel var detaljerad under intensivvårdstiden och mer knapphändig under vårdtid på vårdavdelningarna. Patienterna hade unika minnen och upplevelser, av törst, förlorad hungerkänsla och förvåning över hur fort orken försvann, men sedan kom tillbaka.Slutsats: En systematisk och regelbunden uppföljning av näringstillförsel och en individuell, personinriktad vård behövs för förståelse för patientens unika tillstånd vid kritisk sjukdom. Ytterligare studier behövs för utveckling av instrument för detektering av näringsproblem under och efter intensivvård. / Background: Assessment of nutritional status and support are complicated in the care of patients with severe sepsis and septic chock due to complexity of disease. Patient opinions on food and food intake may serve as important parameters when deciding the amount and kind of nutritional support but are sparsely investigated. The purpose was to describe assessment of nutritional status and nutritional support in patients with severe sepsis and septic chock and to investigate patient experiences of food, drinking and eating during and after intensive care. Method: A case study design was conducted using mixed methods. Assessment of nutritional status and support in medical record were investigated quantitatively in five patients. Experiences and memories were analysed qualitatively using content analysis. Result: Diverse results emerged from detailed to sparse and fragmented judgements, planning and measures taken. Established assessment tools didn´t capture nutritional problems. ICU documentation was detailed while documentation during ordinary ward care was scanty. The patients had unique experiences and memories of thirst, weight, loss of hunger and astonishment of quick loss and return of energy. Conclusion: A systematic and regular control of nutritional support and individual care is required to understand the uniqueness of patient status incritical disease. Further investigation is needed concerning tools for detection of nutritional problems during and after intensive care.