Tez (Tıpta Uzmanlık) - Süleyman Demirel Üniversitesi, Tıp Fakültesi, Ortopedi ve Travmatoloji Anabilim Dalı, 2005. / Bibliyografya var.

Tez (Tıpta Uzmanlık) - Süleyman Demirel Üniversitesi, Tıp Fakültesi, Ortopedi ve Travmatoloji Anabilim Dalı, 2005. / Bibliyografya var.

Introduktion: Knäartros är en degenerativ och låggradig inflammationssjukdom, som ungefär 22,9 % av alla över 40 år lider av. Det drabbar oftare kvinnor än män, och risken ökar vid bland annat fetma samt tidigare ledskador. Vid artros sker en skada på osteoblaster, kondrocyter och synoviocyter som stimulerar frisättning av tumor necrosis factor-α (TNF-α), interleukin-1β (IL-1β), interleukin-6 (IL-6) samt matrixnedbrytande enzymer. Detta resulterar i smärta, ledsvullnad och degenerering av leden. Diagnos ställs genom klinisk undersökning med hjälp av exempelvis American College of Rheumatology (ACR)-kriterier. Detta kompletteras ofta med radiologisk undersökning och ibland används ett självskattningsformulär som exempelvis Western Ontario and McMaster Universities Arthritis Index (WOMAC). I WOMAC innebär en minskning av värdet en förbättring av den kliniska parametern. Artros behandlas till en början med non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAID)-preparat och paracetamol, mot inflammation och smärta. Curcuma longa (C. longa) även kallat gurkmeja har använts vid matlagning och traditionell medicin i nära 2500 år. Den mest aktiva enheten i C. longa är polyfenolen curcumin som utvinns från dess rhizomer. Den har visat sig vara bland annat anti-inflammatorisk och antioxidantisk, båda dessa egenskaper är viktiga vid behandling av knäartros. Curcumins biotillgänglighet är låg, men det utförs och har utförts studier för att finna formuleringar som höjer biotillgängligheten. På så vis kan effekten förbättras. Verkningsmekanismen för curcumin är inte helt klarlagd men tidigare studier tyder på att den exempelvis kan minska oxidativ stress och minska koncentrationerna av inflammatoriska biomarkörer som TNF-α, IL-1β och IL-6. Syfte: Om curcumin kan användas som ett substitut till standardbehandlingen med NSAID-preparat och paracetamol som inflammationshämmande och smärtlindrande, vid behandling av knäartros. Metod: Detta examensarbete är en litteraturstudie, sökningarna utfördes i databasen PubMed och Linnéuniversitetets Onesearch. Totalt valdes fem studier ut med kriterierna att studien skulle vara max 10 år, vara en klinisk studie samt att den primära utfallsvariabeln skulle involvera förändringar i WOMAC. Resultat: I fyra av studierna blev resultatet en statistisk signifikant minskning i kategorin WOMAC-fysisk funktion. I tre av studierna blev det en statistiskt signifikant minskning i WOMAC-smärta och i två av studierna blev det en statistiskt signifikant minskning i WOMAC-stelhet. I tre av studier minskade användningen av akutläkemedel i form av NSAID eller paracetamol varav en studie hade en statistiskt signifikant minskning jämfört med kontrollgruppen. Slutsats: Resultaten tyder på att curcumin kan vara effektiv som behandling vid knäartros. Den har visat sig ha både anti-inflammatoriska egenskaper och en smärtstillande effektt vilket tyder på att det skulle kunna vara möjligt att använda som substitut till NSAID och paracetamol. För att kunna fastställa att curcumin är en säker och effektiv behandling finns ett behov av fler och större studier.

Formål: Formålet med studiet er at undersøge hvordan løb med en dagligdagsprotese og en løbespecifikprotese påvirker kinetik i nedre ekstremiteter hos mennesker med en transtibial-amputation.   Metode: Kinetisk data blev indsamlet ved løbetests, med begge proteser, med et motion capture system og kraftplader i et klinisk ganganalyse lab i Göteborg, Sverige. Deltagere(n=2) udførte løbetests i selvvalgt hastighed, iført refleksive markører. Vertikal GRF, fod progressions vinkel, adducerende/abducerende hofte- og knæmoment udvalgt til videre databehandling.   Resultat: Forskelle i hofte- og knæ adduktions moment og fod progressions vinkel blev observeret mellem de to protesetyper. Momenterne var mindre, når deltagerne løb med den løbespecifikke protese. Forskelle på den amputerede side og den kontralaterale side noteredes ved alle parametre uanset protesetype. Den kontralaterale side havde forøgede værdier sammenlignet med den amputerede side.   Konklusion: Grundet forsøgets størrelse kan vi ikke konkludere, at individer med unilateral amputation i nedre ekstremitet absorberer belastning bedre, når de løber med en løbespecifikprotese fremfor en dagligdagsprotese. / Aim: The aim of this study was to investigate how running with a daily-use prosthesis and a running specific prosthesis affects kinetics in the lower extremities when it comes to people with a transtibial amputation.   Method: Kinetic data was collected through running tests, using both type of prosthesis, with a motion capture system and force plates in a clinical gait lab in Gothenburg, Sweden. Participants (n=2) executed the running tests in a self-selected speed, while wearing reflective markers. Vertical ground reaction force, foot progression angle, hip- and knee moment were selected for data processing.   Results: Differences in hip- and knee adduction moment and foot progression angle were observed between the two types of prostheses. Moments were smaller when participants ran with running-specific prosthesis. Dissimilarity for the amputated side and the contralateral side were noted for all parameters regardless of type of prosthesis. The contralateral side had increased values compared to the amputated side.     Conclusion: Because of the sample size we cannot conclude that individuals with a unilateral lower body amputation absorb load more efficiently when running with a running-specific prosthesis rather than a daily-use prosthesis.