Institutionen för kultur och estetik, Konstvetenskap 106 91 Stockholms universitet 08-16 20 00 vx   Handledare: Andrea Kollnitz   Titel och undertitel:  Värdet av det fristående föremålet - Fernand Légers ”l’objet dans l’espace” i konstnärskapet hos Waldemar Lorentzon och Erik Olson under 1920- och 1930-talet   Författare:  Anna Nilsson   Kontaktuppgifter till författaren:  anni6257@student.su.se   Uppsatsnivå:  Kandidatuppsats   Ventileringstermin: Vt 2019   ABSTRACT: Syftet med uppsatsen är att undersöka och jämföra vilka uttryck kubisten Fernand Légers tes om värdet av det fristående föremålet, ”l’objet dans l’espace” omsattes och påverkade de svenska konstnärerna Waldemar Lorentzons och Erik Olsons konstnärskap från 1924 när de påbörjade sina konststudier vid hans målarskola Académie Moderne i Paris och in på 1930-talet. Min metod är att först identifiera Légers teorier som inte finns nedtecknade i en kanon eller manifest och därefter med en komparativ analys undersöka hur de förhåller sig till respektive konstnärs verk och deras personliga förutsättningar i rörelsen från kubism till surrealism och villkoren på den svenska konstmarknaden. Studien visar att konstnärerna tog emot och omsatte Légers tes och teorier på ett öppet men individuellt sätt och att influenser av tesen går att identifiera i deras surrealistiska formspråk. Léger vidgade deras blick och ledde dem från ett expressionistiskt formspråk och att förhålla sig till de värderingar som var gällande inom det svenska kulturetablissemanget.   Nyckelord: Waldemar Lorentzon, Erik Olson, Fernand Léger, Halmstadgruppen, Egon Östlund, Otto G. Carlsund, kubism, surrealism, l’objet dans l’espace.

This essay aims to examine the manifestations of physical movement in two paintings by the Swedish modernist Otto G. Carlsund and to show aesthetic similarities to other modernist artists of the 1920s avant-garde. The method applied is Erwin Panofsky's Iconology to interpret the illusions of physical movement as expressions of the same ideas and visions that were conveyed by other artists during the same time in history. The results show that all painters included in this essay strived to communicate through motion in order to advocate for their visions of social change they believed their art could contribute to. The ambition to reform societies is interpreted as expressions of a Gesamtkunstwerk, a totalizing project aimed at all institutions of their day.

This master essay is about the process as a motive and how I collaborate with the material. How the paintings go from being constructions to becoming paintings where the color, gestures and mark making creates a content in itself. The fiction of materials.   The essay begins with me in my studio working on a painting. Trying to solve the problems in the painting. This section ends with me flipping the painting upside-down, realising that the problem I had was gone.   The next chapter is about what happens during the process from the first idea to the finished painting. How visual ideas appear in front of me in my everyday life in small details. I compare the ideas with the miracles in the 2006 movie Wristcutters a Love Story and how all the characters see small miracles; no one cares, exact the main character Zia. I also write about the Art Concrete-movment from the 1930s and there attitude towards painting.    In the end of this chapter I write about Günther Förgs artistry; his fascination of the early modernist painters and how he break their rules.    The next chapter is about the importens of AbEx (abstract expressionism), the artistry of Joan Mitchell and how the rapper MF DOOM influens my way of working with painting.   The essay end with me talking about Maria Lassnigs influence over my own artistry. How she haunts me. In this chapter I also write about my background; my home town Gävle, the importens of the HipHop subculture and feeling a bit odd in my hometown.The very last thing is a quote about painting by Amy Sillman from her essay ”On color” and how that quote led me to where I am now as a painter.