This essay is a comparative study and a semiotic analysis of a selection of artworks from the artists Sigrid Hjertén and Siri Derkert. The purpose of this paper is to study the artworks from a gender perspective. The purpose is also to examine if there are reflections and connections in their art that reflects both of the artist lives and if they in some way exceeded the norm. From each artist I have chosen artworks with similar motives, a self-portrait, one where they have painted their children, and one of an exotic woman. / Denna uppsats är en komparativ studie där ett urval verk av konstnärerna Sigrid Hjertén och Siri Derkert analyseras semiotiskt. Studiens syfte är att ur ett genusperspektiv studera om det finns reflektioner och kopplingar i deras konst som speglar deras liv och om de i sitt skapande på något sätt överskred normen. De urval verk som uppsatsen berör är tre konstverk från respektive konstnär med liknande motiv, ett självporträtt, ett verk där deras barn är avbildade och slutligen ett verk där bägge konstnärerna avbildat en ”exotisk kvinna”.

Undersökningen belyser främst historieskrivningen och konsthantverkets position eller snarare dess otydliga roll under 1900-talets modernism. Med funktionalismen hamnade konsthantverk som inte uppfyllde de estetiska kraven med betoning på funktion utanför modernismens historieskrivning. Genom ett historiografiskt stilperspektiv avhandlar undersökningen konstnären, formgivaren och keramikern Wilhelm Kåges (1889–1960) vasserie Surrea (1940). Syftet är att undersöka Surrea som ett keramiskt uttryck för de modernistiska strömningarna i Sverige. Som ett led i det analyseras de samtida tolkningarna av Surrea 1940 och historieskrivningen idag. En annan viktig del i undersökningen är ett försök i att vidga och flytta perspektiv från hur till varför något görs. Därför blir frågor som rör de bakomliggande mekanismerna i skapandet av surreabetydande: -Varför skapar Kåge en vasserie som bryter med de normativa nyttoestetiken? Var skapandet av Surrea präglat av tiden eller/och fanns det individuellakonstnärliga intuitioner? Genom analyser av de texter som uppstod i samband med lanseringen av Surrea framkommer en annan och tydligare berättelse än den som hittas i den samtidahistorieskrivningen. Undersökningen problematiserar detta genom en diskurs om ”den fria formen” som är en definition om konsthantverk som faller utanför modernismens ramar. De egenskaper som definierar den ”fria formen” är samtidigt de egenskaper som det modernistiska konsthantverket Surrea besitter.

Institutionen för kultur och estetik, Konstvetenskap 106 91 Stockholms universitet 08-16 20 00 vx   Handledare: Andrea Kollnitz   Titel och undertitel:  Värdet av det fristående föremålet - Fernand Légers ”l’objet dans l’espace” i konstnärskapet hos Waldemar Lorentzon och Erik Olson under 1920- och 1930-talet   Författare:  Anna Nilsson   Kontaktuppgifter till författaren:  anni6257@student.su.se   Uppsatsnivå:  Kandidatuppsats   Ventileringstermin: Vt 2019   ABSTRACT: Syftet med uppsatsen är att undersöka och jämföra vilka uttryck kubisten Fernand Légers tes om värdet av det fristående föremålet, ”l’objet dans l’espace” omsattes och påverkade de svenska konstnärerna Waldemar Lorentzons och Erik Olsons konstnärskap från 1924 när de påbörjade sina konststudier vid hans målarskola Académie Moderne i Paris och in på 1930-talet. Min metod är att först identifiera Légers teorier som inte finns nedtecknade i en kanon eller manifest och därefter med en komparativ analys undersöka hur de förhåller sig till respektive konstnärs verk och deras personliga förutsättningar i rörelsen från kubism till surrealism och villkoren på den svenska konstmarknaden. Studien visar att konstnärerna tog emot och omsatte Légers tes och teorier på ett öppet men individuellt sätt och att influenser av tesen går att identifiera i deras surrealistiska formspråk. Léger vidgade deras blick och ledde dem från ett expressionistiskt formspråk och att förhålla sig till de värderingar som var gällande inom det svenska kulturetablissemanget.   Nyckelord: Waldemar Lorentzon, Erik Olson, Fernand Léger, Halmstadgruppen, Egon Östlund, Otto G. Carlsund, kubism, surrealism, l’objet dans l’espace.

This essay aims to examine the manifestations of physical movement in two paintings by the Swedish modernist Otto G. Carlsund and to show aesthetic similarities to other modernist artists of the 1920s avant-garde. The method applied is Erwin Panofsky's Iconology to interpret the illusions of physical movement as expressions of the same ideas and visions that were conveyed by other artists during the same time in history. The results show that all painters included in this essay strived to communicate through motion in order to advocate for their visions of social change they believed their art could contribute to. The ambition to reform societies is interpreted as expressions of a Gesamtkunstwerk, a totalizing project aimed at all institutions of their day.