Om tecknandet som en metod av förståelse.

<p>BI/Konst</p>

Vi har alla olika sätt att bearbeta traumatiska händelser och känslor. Mitt sätt var att teckna, teckningarna blev ett rop på hjälp. Under uppväxten fick tecknande andra betydelser än bearbetning av barndomens sår, det blev ett verktyg att få komma ifrån verkligheten. En fristad där ingen kunde säga åt mig vad jag fick och inte fick göra, för det var min fantasi som gällde. Men under skolans gång så rycktes den betydelsen ifrån mig och att teckna realistiskt var viktigare. I denna uppsats undersöker jag varför människor väljer att sluta eller fortsätta teckna efter barndomen. Med hjälp av 6 informanter i åldrarna 18-30 har jag med hjälp av semistrukturerade intervjuer låtit informanterna diskutera sitt tecknande och hur bildämnet har påverkat deras inställning till tecknande. Med hjälp av social inlärningsteori, emotionspsykologi och ett socialkognitivistiskt perspektiv har jag analyserat intervjuerna för att ta reda på den emotionella intelligensens värde och den sociala miljöns påverkan på informanternas svar om tecknande. Som blivande bildlärare vill jag utveckla teckningens betydelse. Frustrationen att inte kunna hantera tekniken och tiden som inte finns för att lära sig teckna var det ledande svaret som blev inspirationen till mitt gestaltningsarbete ”Frustration i skapande”. I gestaltningen släppte jag pennan men behöll att arbeta med papper, ett material som är lättillgängligt. Gestaltningen består utav en skulptur som är uppbyggd av papper, med hjälp av vikkonsten origami visar skulpturen processen att lära sig hantera en teknik. Genom att släppa pennan visar jag att det finns andra sätt att teckna på än med penna och papper. Gestaltningen presenterades på Konstfacks vårutställning 12-22 Maj 2016.

Kan svarta tavlan stå sig i konkurrens med whiteboard ,smartboard och andra digitala medier? Vilka möjligheter  har jag att uttrycka mig visuellt genom att använda krita på tavlan med min hand? Jag undersöker sättet att förhålla sig till eget skapande inom ramarna för waldorfskolans kursplan. När läraren står vid svarta tavlan och tecknar och målar är det ett konstnärligt arbete och kräver skicklighet och vana. Det är dock ingen fri konst utan en medveten pedagogisk uppgift. Både till eleverna men också lika mycket för läraren. I småklasserna ska läraren visualisera alla ämnen på tavlan, göra bilder för varje bokstav och siffra, illustrera sagor, teckna bilder föreställande växter och djur, teckna av naturen. Med landskapsdetaljer, rita kartor, teckna geometriska former och mönster på fri hand samt visualisera historiska händelser. I de högre klasserna tillkommer naturvetenskapliga studier och skisser av processer, tankekartor mm. Parallellt skrivs också ganska mycket text på tavlan, ofta i anslutning till teckningarna som en förklarande text eller fristående litterär text som ramas in estetiskt och illustreras. Genom samtal med lärare kring svarta tavlans användning baserade på deras erfarenheter och genom egna experiment på tavlan vill jag ge  griffeltavlan den självklara plats som den förtjänar i klassrummet utan att behöva tränga ut eller trängas ut av andra medier.

I mitt examensarbete så har jag undersökt hur väl det lämpar sig att använda sig avtydliga grafiska ikoner för att skapa en karaktärsdesign som är tydligt identifierbar, oavsett grafisk stil. Jag har fokuserat på den första fasen, koncepttecknandet i detta arbete. koncepttecknandet valdes som metod eftersom detta är det första steget i de flesta produktioner och det är i just denna fas man kan effektivisera arbetet även långt fram iproduktionen. Metoden som jag använt är att studera dvd:er från Gnomon Workshop och Massive Black för att undersöka hur olika, väl etablerade konceptartister, går till väga för att undersöka grafiska stilar eller hur de förhåller sig till utmärkande element i karaktärsdesign inom en produktion. Jag har sedan utfört ett praktiskt arbete där jag skapat tre karaktärsdesigner inom tre grafiska stilar. Dessa designer har sedan konverterats till de två stilar de inte har sitt ursprung inom. Konverteringarna utvärderas sedan genom intervjuer med respondenter där de får granska designerna och sätta poäng på hur väl de identifierar karaktärsdesignerna mellan de grafiska stilarna. Jag kommer fram till att fler ikoner bidrar till en större identifierande faktor då man skapar karaktärer och konverterar dessa till andra stilar samt att tre är det minsta antalet ikoner är lämpligt att använda då man vill skapa en tydligt identifierbar karaktär, oavsett grafisk stil.

Med tecknandet och teckningen som huvudsaklig metod och uttryck har begreppsom närvaro och frånvaro, intensitet, koncentration och lyhördhet blivit de mestrelevanta i beskrivandet av mitt arbete. Likaså är det precisa utförandet mitt sätt attformulera mig rent visuellt, där varje avvägning och val är betydelsebärande för både utformningen och för uppfattandet av det som slutligt verk. Utifrån min dragning till det abstrakta som finns i, eller väcks av, en tanke eller ett fenomen är tecknandet ett sätt att närma mig och skapa en egen version och relation till verklighetens komplexitet. Ett närmande som innebär ett fysiskt möte men också ett intuitivt och intellektuellt grundat processarbete. Långsamheten som mitt tecknande bygger på och den materialitet och upprepningsmöjlighet som inbegrips är också viktigt. Både som konceptuellt grepp men också som ett sätt att se på utförandet ochrepeterandet på fler plan än det rent mängdrelaterade. Tecknandets urval och tolkande är i kombination med utförandets långsamhet vad som gör denna praktik så spännandeoch viktig. Det är också det som min konstnärliga verksamhet bottnar i; ett koncentrerat ordnande och omvandlande av tankar och intryck.

Kan fel vara rätt och fult vara fint? Denna fråga har kommit till mig då jag undervisat iavbildande teckning i bildämnet och hört elever använda orden fel och rätt samt fint och fultnär de talar om sina egna och andras teckningar. Med detta arbete har jag velat undersökahur man som lärare kan uppmuntra till teckning i bildämnet utan att värdera det för mycket,men också om det blir motsägelsefullt när det skall värderas i form av betyg.Jag har i min undersökning främst inspirerats av etnografisk undersökningsmetod och hargenom deltagande observation undersökt elevers val av ord i samband med teckning. Jaghar även utfört intervjuer med tre bildlärare från olika skolor. Genom en workshop med treinformanter har jag utfört en egen påhittad metod i syfte att på ett ”fysiskt plan” uppleva detman tecknar genom att måla konturerna direkt på tingen.I min examensutställning valde jag att visa en installation. Ett litet rum med en fåtölj, enlampa och en kostym hängandes i bakgrunden. Allt är vitmålat men med svartmåladekonturer. Från en viss vinkel i rummet hade jag, innan allt målades, tecknat av allt som enhelhet i en teckning från en viss vinkel i rummet. Från den samma vinkeln tecknade jagsedan åter upp teckningen på de fysiska möblerna. På detta sätt synliggjordes konturernaåter i den vita installationen. Syftet var att försöka ge betraktaren upplevelsen av att återsemin teckning i/på det fysiska rummet. En metod jag, precis som i min workshop använder ipedagogiskt syfte som en del av undersökningen i detta arbete.

Teckning är för mig ett koncentrerat, metodiskt och poetiskt sätt att nå ogripbara fenomen och visuellt fascinerande eller tankeeggande återgivningar. Ofta utgår jag från naturvetenska- pens bildmaterial och insprieras av dess metodiska och till synes sakliga sätt att beskriva och redogöra för hur verkligheten tycks hänga samman. I korthet kan mitt arbete beskrivas som ett tankemässigt och bildmässigt utforskande där urval och sammanförande genererar symboliska närmanden på flera skalor och nivåer samtidigt.

[I examensarbetet ingår utställningen "Cavatina":] Cavatina är ett känt musikstycke för gitarr, urspringligen filmusik till filmen "the deer hunter" komponerat av Stanley Myers. I videoinstallationen framförs stycket på klassisk gitarr med chansoperationer, med hjälp av tre tärningar som bestämmer hur strängarna ska stämmas om. Allteftersom stycket spelas förändras musikens karaktär. Teknik: Video Mått/längd på film/video: 19 min.

Denna uppsats behandlar de diskussioner som påverkat och de frågor som genomsyrat tecknings/-bildämnets utveckling från 1950-talet till 1980-talet. Genom en djupgående undersökning av dendebatt som förts i media kring ämnet ges en överblick av ämnets historia, syfte och innehåll. Defrågeställningar som har behandlas är; Hur har bildämnets betydelse diskuteras i media? Hur hardiskussionerna påverkat framväxten av och innehållet i nya läroplaner? Och hur har ämnets historiapåverkat vår syn på ämnet idag? I resultatet framgår att, i lgr 62 skrivs det fria skapandets betydelse ini läroplanen på ett tydligt sätt. Sett utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv skriver man i läroplanen inen utveckling som redan fanns på fältet under 1950-talet och början av 60-talet. Läroplanen speglarsåledes det arbete som redan bedrevs i praktiken. Samtidigt fanns det inslag av andra sätt att se pårelationen mellan läroplanen och den pedagogiska praktiken – Lgr 62 speglar en lång tradition avestetisk fostran som existerat under 1940- och 50-talet och speglar således existerande synsätt ochtraditioner. Innehållet i Lgr 69 speglar också i hög grad det arbete som redan bedrevs i praktiken. Avdiskussionerna som föregick den färdiga läroplanen kan man emellertid tydligt se att den färdigaläroplanstexten blev resultatet av en kompromiss mellan de förslag som SÖ ursprungligen lade framoch de förslag som drevs av teckningslärarna själva. Jämför vi bildämnets kursmål i lgr 80 med dagensläroplan (lgr 11) har ämnets betydelse och syfte stannat kvar och inga större förändringar har skett.Med andra ord har bildämnet gått från att vara det ämne som genomgått flest förändringar i jämförelsemed andra ämnen till att knappast genomgå några förändringar alls. Kanske kan det här vara svaret påvarför det idag finns så många spridda åsikter kring bildämnets syfte och betydelse.I den tillhörande visuella gestaltning som ingår i arbetet bjuder jag in till ett ljudverk baserat påintervjuer med personer med anknytning till Bildlärarutbildningen på Konstfack där de ger sin syn påvad bildämnet handlar om, är och bör vara. I installationen inbjuds publiken till att ta del avdiskussionen och reflektera över den komplexa problematik som där ställs och som fortfarande äraktuell: bildämnet som andningshål; estetisk fostran; problematiken kring om konst ska var central iämnet vs att alla bilder i samhället ska behandlas; uppfattningen om bilden som pysselämne; vikten aven kritisk blick på vår omvärld och åt vilket håll bildämnet i skolan är på väg idag.