In the European Union and in Swedish labor law, permanent employment is the main goal for employment of workers. An exception to that rule is temporary employment. The Swedish rules relating to temporary employment have undergone several changes since the Employment Protection Act was implemented in 1974. The last reform in 2007 has received criticism by respondents for not following the Union directive on fixed-term work, which went into effect in 2001. In 2010 the European Commission opened an infringement case against Sweden, after a complaint from a Swedish employees’ organization. The Commission argues that Sweden has not taken the directive on fixed-term work into account sufficiently in its last reform. Therefore, in the spring of 2011, the Swedish government published a department investigation regarding further modification, taking the provisions for temporary employment in the Employment Protection Act into consideration. The department investigation stated that the purpose of the legislative changes is not to change the legal situation, but to clarify the legal position with respect to the fixed-term work directive. The proposal for legislative change is in regards to the directive’s requirements to prevent abuse of successive fixed term contracts. An employer will not be able to combine fixed-term contracts for 5 and 6 § § in a manner that is abusive.   This paper aims to examine how well the legislative changes live up to the requirements for the fixed-term in the directive. The author concludes that there is a need to extend the protection of the prohibition of abuse of fixed term contracts. However, the author considers the government’s proposal to be inferior, because it is doubtful whether it can solve the problems in question, because, for example, the directive lacks clarity and the term “abuse” is not well defined. / Reglerna kring visstidsanställningar har genomgått ett antal ändringar sedan lagen om anställningsskydd trädde i kraft 1974. Den senaste reformen 2007 mottog, redan innan införandet, kritik från remissinstanser för att inte följa visstidsdirektivet som trädde i kraft 2001. EU-kommissionen inledde 2010 ett överträdelseärende mot Sverige efter en anmälan från Tjänstemännens Centralorganisation. Kommissionen anser att Sverige inte tagit tillräcklig hänsyn till visstidsdirektivet. För att gå Kommissionen till mötes kom regeringen våren 2011 ut med en departementsutredning angående ytterligare ändring av LAS bestämmelser om visstidsanställningar. Syftet med lagförslaget är inte att ändra rättsläget utan regeringen avser endast att förtydliga rättsläget med anledning av visstidsdirektivet. Förslaget om lagändringen berör direktivets krav på att förhindra missbruk av på varandra följande visstidsanställningar. En arbetsgivare ska inte kunna kombinera visstidsanställningar i 5 och 6 §§ på ett sätt som utgör ett missbruk.   Den här uppsatsen har till syfte att utreda hur väl departementsutredningens lagförslag lever upp till visstidsdirektivets ändamål. För att komma fram till en slutsats går uppsatsen igenom en beskrivning av svensk rätt angående visstidsanställningar och Unionens arbetsrättsliga ändamål främst utifrån visstidsdirektivet. Därefter genomförs en framställning av överträdelseärendet mot Sverige och slutligen en redogörelse av utredningens lagförslag och remissyttrandens synpunkter på detsamma.   Författaren kommer fram till att det finns ett behov av att utöka skyddet av förbud mot missbruk av visstidsanställningar, däremot anses utredningens förslag vara undermåligt då det är tveksamt om det kan lösa de problem som är tänkt att lösas eftersom det till exempel saknar tydlighet och definitioner på vad som utgör missbruk.

The essays main intent is to examine whether there has been a proper implementation of the Council’s directive 1999/70/EG into Swedish law regarding the requirement for measures to prevent the abuse of successive fixed-term employment contracts. To achieve this purpose there is a need for an examination of current law. The essay also has some secondary purposes. One of these secondary purposes is the question of whether the implementation of the Council’s directive 1999/70/EG has lead to a reduction of the workers employment protection, which is closely connected to my main question and the violation case. My other secondary purposes are to make a connection between fixed-term employment and labor market flexibilization and flexicurity, to see if the rules about fixed-term work has affected gender equality, and to discuss whether there has been a shift of power in the relationship between employers and employees. I have come to the conclusion that Sweden has not implemented the Council’s directive 1999/70/EG properly regarding the requirement for measures to prevent abuse of successive fixed-term employments. I have found that the Swedish rules that apply today may be circumvented by combining various forms of fixed-term employments and that some forms of fixed-term employment requires a more clear definition. To prevent the abuse of successive fixed-term contracts, I suggest the introduction of a maximum total duration for all forms of fixed-term employment together, combined with a rule about the maximum number of times a fixed-term employment contract may be renewed. Furthermore I have found factors indicating that a reduction of workers employment protection level has taken place, but I can not draw any firm conclusions about it because the essay has not examined the issue in a completely thorough manner. I have also found a connection between labor market flexibilization and the use of fixed-term employment and that Sweden should examine whether the flexicurity-model can provide some useful solutions to increase employment without reducing workers employment protection level. Gender equality regarding the share of fixed-term employment contracts has slightly increased, both in Sweden and in the EU, since the origin of the Council’s directive 1999/70/EG. Also I have found that the new rules for fixed-term employment may have resulted in a shift of power that favors the employer. / Uppsatsen syftar främst till att undersöka huruvida det skett en korrekt implementering av visstidsdirektivet i svensk rätt avseende kravet på åtgärder för att förhindra missbruk av flera på varandra följande visstidsanställningar. För att uppnå detta syfte krävs en utredning av gällande rätt. Uppsatsen har också några underordnade syften. Ett av dessa underordnade syften är frågan om huruvida implementeringen av visstidsdirektivet inneburit en minskning av arbetstagarnas anställningsskydd, som är nära kopplat till min huvudsakliga fråga och överträdelseärendet. Mina andra underordnade syften är att koppla reglerna om tidsbegränsade anställningar till arbetsmarknadens flexibilisering och flexicurity, att se om reglerna om tidsbegränsade anställningar påverkat jämställdhet mellan könen och att diskutera huruvida det skett förändringar i maktförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Jag har kommit fram till slutsatsen att Sverige inte har implementerat visstidsdirektivet på ett korrekt sätt avseende kravet på åtgärder för att förhindra missbruk av flera på varandra följande visstidsanställningar. Jag har konstaterat att de svenska reglerna som gäller idag kan kringgås genom att olika former av tidsbegränsade anställningar kombineras och att vissa av anställningsformerna kräver en tydligare definition. För att förhindra missbruk av flera på varandra följande visstidsanställningar föreslår jag att det införs en övre sammanlagd tidsgräns för alla tidsbegränsade anställningsformer kombinerat med en regel om maximalt antal gånger ett tidsbegränsat anställningsavtal får förnyas. Jag har funnit faktorer som visar på att en minskning av arbetstagarskyddet har skett, men jag kan inte dra några säkra slutsatser om det eftersom uppsatsen inte behandlat frågan på ett uttömmande sätt. Vidare har jag funnit ett samband mellan arbetsmarknadens flexibilisering och användandet av tidsbegränsade anställningar och att Sverige borde undersöka om flexicurity-modellen kan bidra med några lösningar för att öka sysselsättningen utan att minska nivån på arbetstagarnas anställningsskydd. Jämställdhet mellan könen rörande andelen tidsbegränsat anställda har ökat något, både i Sverige och EU, sedan visstidsdirektivets tillkomst. Jag har också kommit fram till att de nya reglerna om tidsbegränsade anställningar kan ha inneburit en maktförskjutning som gynnar arbetsgivaren.