Då arbetslösheten under lång tid varit ett problem inom EU:s medlemsstater har sysselsättningspolitiken fått en allt större plats i EU:s arbete. Med Flexicurity som ledord avser man att öka både flexibiliteten och arbetstagarnas trygghet på arbetsmarknaden. Som ett led i detta arbete ingick arbetsmarknadsparterna ett ramavtal som antogs genom beslut av Europeiska rådet och mynnade ut i Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (visstidsdirektivet). Direktivet riktas till visstidsanställningar och har två syften. Dels att säkerställa att principen om icke-diskriminering omsätts i praktiken och dels att förhindra missbruk av upprepade visstidsanställningar. Med anledning av Sveriges implementering av visstidsdirektivet genomfördes ändringar i lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS). När ändringarna trädde i kraft anmäldes den svenska regeringen till Europeiska Kommissionen (Kommissionen) av Tjänstemännens centralorganisation (TCO), då de ansåg att LAS inte uppfyllde direktivets krav avseende visstidsanställdas skydd mot missbruk av på varandra följande visstidsanställningar. Anmälan ledde till att Kommissionen inledde ett överträdelseärende mot Sverige. Den svenska regeringen har konsekvent framhållit att de inte delar TCO och Kommissionens ställningstagande. Regeringen har trots skiljaktigheten vidtagit åtgärder och lagt fram två förslag till ändringar av LAS. Förslagen har inte vunnit stöd i den politiska processen och har således inte kunnat genomföras. De har inte ansetts åtgärda de bestämmelser som, enligt Kommissionen, står i strid med visstidsdirektivet. Kommissionen riktade ett kompletterande motiverat yttrande mot Sverige där de påpekade att rättsläget fortfarande är oförändrat och uppmanade återigen den svenska regeringen att vidta ytterligare åtgärder. Regeringskansliet har gett SCB i uppdrag att genomföra en statistisk undersökning om förekomsten av på varandra följande visstidsanställningar under längre tid, Regeringen har i sitt svar på Kommissionens kompletterande motiverade yttrande framhållit att de inte avser att vidta ytterligare åtgärder förrän man fått resultatet på undersökningen som beräknas vara färdig i slutet av år 2014. Vårt syfte med uppsatsen är att, med utgångspunkt i visstidsdirektivet och EU-rättslig praxis, undersöka huruvida skyddet mot missbruk av upprepade tidsbegränsade anställningar i LAS är förenligt med direktivet. I vår undersökning har vi använt oss av den rättsdogmatiska metoden. Vi har funnit att LAS vid en helhetsbedömning inte kan anses uppfylla de krav som enligt visstidsdirektivet ställs på skyddet mot missbruk av på varandra följande visstidsanställningar. Den nuvarande regleringen möjliggör för en arbetsgivare att kombinera visstidsanställningar på ett sådant sätt att en arbetstagare kan vara visstidsanställd under obestämd tid utan att anställningen övergår till en tillsvidareanställning. I uppsatsen identifieras brister i LAS reglering och således finns det ett behov av lagändringar. I ett avslutande kapitel med egna synpunkter diskuterar vi hur viktigt det är att arbetsmarknaden är flexibel och underlättar för visstidsanställningar. Bland annat då de är en viktig väg in på arbetsmarknaden för unga och nyutbildade. Dock har missbruk från en arbetsgivares sida stor påverkan på den enskilde arbetstagaren. Strävan mot en flexibel arbetsmarknad får inte ske på bekostnad av den enskilde arbetstagarens skyddsnivå.

In the European Union and in Swedish labor law, permanent employment is the main goal for employment of workers. An exception to that rule is temporary employment. The Swedish rules relating to temporary employment have undergone several changes since the Employment Protection Act was implemented in 1974. The last reform in 2007 has received criticism by respondents for not following the Union directive on fixed-term work, which went into effect in 2001. In 2010 the European Commission opened an infringement case against Sweden, after a complaint from a Swedish employees’ organization. The Commission argues that Sweden has not taken the directive on fixed-term work into account sufficiently in its last reform. Therefore, in the spring of 2011, the Swedish government published a department investigation regarding further modification, taking the provisions for temporary employment in the Employment Protection Act into consideration. The department investigation stated that the purpose of the legislative changes is not to change the legal situation, but to clarify the legal position with respect to the fixed-term work directive. The proposal for legislative change is in regards to the directive’s requirements to prevent abuse of successive fixed term contracts. An employer will not be able to combine fixed-term contracts for 5 and 6 § § in a manner that is abusive.   This paper aims to examine how well the legislative changes live up to the requirements for the fixed-term in the directive. The author concludes that there is a need to extend the protection of the prohibition of abuse of fixed term contracts. However, the author considers the government’s proposal to be inferior, because it is doubtful whether it can solve the problems in question, because, for example, the directive lacks clarity and the term “abuse” is not well defined. / Reglerna kring visstidsanställningar har genomgått ett antal ändringar sedan lagen om anställningsskydd trädde i kraft 1974. Den senaste reformen 2007 mottog, redan innan införandet, kritik från remissinstanser för att inte följa visstidsdirektivet som trädde i kraft 2001. EU-kommissionen inledde 2010 ett överträdelseärende mot Sverige efter en anmälan från Tjänstemännens Centralorganisation. Kommissionen anser att Sverige inte tagit tillräcklig hänsyn till visstidsdirektivet. För att gå Kommissionen till mötes kom regeringen våren 2011 ut med en departementsutredning angående ytterligare ändring av LAS bestämmelser om visstidsanställningar. Syftet med lagförslaget är inte att ändra rättsläget utan regeringen avser endast att förtydliga rättsläget med anledning av visstidsdirektivet. Förslaget om lagändringen berör direktivets krav på att förhindra missbruk av på varandra följande visstidsanställningar. En arbetsgivare ska inte kunna kombinera visstidsanställningar i 5 och 6 §§ på ett sätt som utgör ett missbruk.   Den här uppsatsen har till syfte att utreda hur väl departementsutredningens lagförslag lever upp till visstidsdirektivets ändamål. För att komma fram till en slutsats går uppsatsen igenom en beskrivning av svensk rätt angående visstidsanställningar och Unionens arbetsrättsliga ändamål främst utifrån visstidsdirektivet. Därefter genomförs en framställning av överträdelseärendet mot Sverige och slutligen en redogörelse av utredningens lagförslag och remissyttrandens synpunkter på detsamma.   Författaren kommer fram till att det finns ett behov av att utöka skyddet av förbud mot missbruk av visstidsanställningar, däremot anses utredningens förslag vara undermåligt då det är tveksamt om det kan lösa de problem som är tänkt att lösas eftersom det till exempel saknar tydlighet och definitioner på vad som utgör missbruk.

No description available.