I denna uppsats undersöks förhållandet mellan engelska och svenska inom högre utbildning i Sverige. Syftet är att undersöka hur mycket undervisning och kurslitteratur som är på engelska, samt att undersöka studenternas upplevelser av engelska i undervisningen. Två enkäter delades ut till studenter på Högskolan i Skövde. Enkät 1 innehöll korta frågor om hur mycket kurslitteratur och undervisning som var på engelska, och delades ut till 50 studenter inom flera olika ämnesområden. Enkät 2 innehöll samma frågor som Enkät 1, kombinerat med ett antal öppna frågor. Denna delades ut till 22 studenter på fem olika utbildningsprogram. Resultaten från enkät 1 visade att de flesta studenter har den mesta undervisningen, och även en del kurslitteratur, på svenska. Enkät 2 visade att de som hade mest undervisning och kurslitteratur på engelska var studenter på biomedicinprogrammet och programmet för medvetandestudier, samt att studenterna på lärarprogrammet hade minst inslag av engelska. Kommentarerna från studenterna tyder på att det saknas medvetenhet och diskussion kring hur engelska och svenska används i undervisningen. Utifrån resultaten tillsammans med tidigare forskning, dras slutsatsen att det i framtiden vore bra om lärare och studenter i större utsträckning diskuterade och uppmärksammade språkfrågor, och att parallellspråkighet blir något som eftersträvas.

Engelskan sägs i debatter om språkförändringar inte sällan inta en alltför stark ställning jämfört med svenskan. Detta gäller framför allt användningen inom domänen forskning och utbildning, vilket har lett till farhågor om att det sker så kallade domänförluster som leder till att svenskan inte längre kan brukas fullt ut som vetenskapligt språk. Den här uppsatsens syfte är att ge en bild av hur språksituationen inom forskningen vid svenska lärosäten ter sig och att undersöka vilka aspekter som påverkade den språkliga utveckling som skedde under perioden 1990–2020. I undersökningsmaterialet, som analyseras genom en triangulering av kvantitativa och kvalitativa metoder, ingår data från Kungliga biblioteket, bl.a. sammanfattningar i avhandlingar, språkpolicyer från ett urval svenska lärosäten och intervjuer med tidigare doktorander.  Undersökningsresultaten visar att andelen engelskspråkiga avhandlingar ökade under undersökningsperioden, så att de numera dominerar även inom ämnesområden där svenskan var i majoritet i början av 2000-talet (humaniora och samhällsvetenskaper). Andelen svensk-språkiga sammanfattningar i engelskspråkiga avhandlingar, som kan betraktas som ett sätt att bevara svensk terminologi, kan till viss grad förklaras med krav på sådana i lärosätens språkpolicyer. Doktorandernas språkval styrs däremot av överväganden som är av strategisk natur men även ämnestraditionen och möjligheten att förmedla innehållet till en särskild målgrupp är relevanta. Parallell språkanvändning inom högre utbildning tematiseras både som chans och utmaning. För att undvika framtida domänförluster för svenskans del som en följd av internationaliseringen kan det diskuteras om inte universitet och högskolor borde förstärka sina ansträngningar att öka parallellspråkigheten, t.ex. genom att uppmuntra sammanläggnings-avhandlingar där språk kan blandas.