I samhället finns olika instanser som ska bistå individer med hjälp och stöd när behov uppstår. Föräldrar är de som har det yttersta ansvaret för att stötta och hjälpa sina barn, men personer som har en neuropsykologisk funktionsnedsättning (NPF) är ofta i större behov av stöd och hjälp i sin vardag. För personer som inte följer normen finns en risk att en känsla av stigmatisering uppstår Syftet med denna studie var att undersöka hur föräldrar till barn med NPF framställer sitt föräldraskap, stöd från samhällets instanser och stigmatisering, utifrån inlägg skrivna på Instagram och bloggar.  Frågeställningarna som använts för att svara mot syftet är: Hur framställer föräldrar till barn med NPF sina upplevelser av föräldrarollen?·       Hur beskriver föräldrarna samhällets stöd från skola, sjukvård, Försäkringskassan och socialtjänsten? Om och eventuellt hur kan man förstå dessa familjers situation kopplat till utanförskap/stigmatisering?Detta är en kvalitativ studie som bygger på netnografi. Denna studie har utgått ifrån inlägg publicerade på Instagram av åtta olika föräldrar samt från tre olika bloggare. För att kunna analysera empirin har Goffmans teori om stigmatisering, Goffmans teori om självframställning och Giddens och Suttons stämpelteori använts, samt tidigare forskning om föräldrar till barn med NPF. Resultatet visar att föräldrarna använder plattformarna till att förmedla kunskap och ge andra förståelse kring hur det är att leva i en familj med NPF. Användarna beskriver mycket stress och oro kopplat till sitt föräldraskap. De olika instanserna de har kontakt med saknar ofta kunskap om NPF, vilket innebär att stöd kan utebli eller bli fel. En upplevelse föräldrarna beskriver är att det är lite som lottdragning om de får träffa en person med kunskap om NPF när de besöker de olika instanserna. Om personen har kunskap blir bemötandet bättre och föräldrarna upplever att de blir förstådda. Ingen förälder skriver att de öppet känner sig stigmatiserade, men de väljer ändå att ofta stanna hemma för att inte utsätta barnet för allt för många intryck. Stigmatiseringen kopplas mer mot deras barn som saknar vänner eller inte kan delta i idrotter. / In society there are different instances that are supposed to assist individuals with help and support when needs arise. Parents are the ones who have the ultimate responsibility for supporting and helping their children, but people with a neuropsychological disability are often in greater need of support and help in their everyday lives. When you do not follow the norm, there is a risk that a feeling of stigma arises. The purpose of this study was to investigate how parents of children with NPF portray their parenting, support from community instances and stigma, based on posts written on Instagram and blogs. The questions used to answer the purpose are: ·       How do parents of children with NPF present their experiences of the parent role? ·       How do parents describe society's support from schools, healthcare, the Social Insurance Agency and social services? ·       If and if necessary how can one understand the situation of these families linked to exclusion/ stigma? It is a qualitative study based on netnography, which is a new method based on the internet in its analysis. This study has been based on posts on Instagram by eight different parents as well as from three different bloggers. To analyze the empirical material, Goffman's theory of stigma has been used as well as previous research on parents of children with NPF. The results show that the parents use the platforms to convey knowledge and give others an understanding of what it is like to live in a family with NPF. Users describe a lot of stress and worry linked to their parenting. The various instances they have contact with often lack knowledge of NPF, which means that support may not be provided or wrong. One experience the parents describe is that it is a bit like drawing lots if they get to meet a person with knowledge of NPF when they visit the different instances. If the person has knowledge, the treatment becomes better and the parents feel that they are understood. No parent writes that they openly feel stigmatized, but they still choose to often stay at home so as not to expose the child to too many impressions. The stigma is linked more towards their children who lack friends or cannot participate in sports.