Humor är så integrerad i mänskliga interaktioner att det ofta uppstår spontant och utan eftertanke eller planering. Humor förknippas vanligtvis med skratt, glädje och känslor av gemenskap och välbefinnande. Forskning visar att det är patienter som initierar mest humor i vårdrelationer. Denna litteraturstudie är en metasyntes och består av tio vetenskapliga artiklar. Syftet var att belysa obotligt sjuka patienters upplevelse av humor i den palliativa vården.  Det visade sig att humor var viktig och tjänade otaliga funktioner. Enligt patienterna var humor en värdefull del av kommunikationen generellt och den medkännande personliga omvårdnaden i synnerhet. Humor var närvarande igenom alla studiers intervjuer och observationer. En stor majoritet av patienterna värderade humor mycket både före och under sin sjukdom. Humor beskrevs av patienter som en bro till deras friska identitet. När vårdpersonalen använde humor kände sig patienter sedda som människor inte bara som mottagare av vård. Mild humor var den mest utbredda och bestod av leenden, spontana kommentarer, godmodiga skämt, stunder av värme och lättsam lekfullhet. Den empatiska, respektfulla, terapeutiska användningen av humor som personalen skapade genom sitt sätt att vara, skyddade patienternas integritet, självkänsla och känsla av värde. Humor hade en stor betydelse i vårdrelationer som blev djupare och mera personliga. Humor visade sig vara en viktig del i den medkännande och mera personliga omvårdnaden. Kombinerat med professionell skicklighet och empati, är humor för värdefull för att förbises.

Bakgrund: Den psykiatriska slutenvården ska hjälpa patienten att lindra lidande. Det är av betydelse hur personalen bemöter patienten samt hur patienten vill bli bemött för att de ska kunna bygga upp en relation till varandra. Mötet med patienten är en viktig del i vårdandet och hur vården upplevs. All psykiatriska slutenvård bör sträva efter att vara personcentrerad och individuellt anpassad. Syfte: Syftet var att undersöka patienters upplevelse av mötet med vårdpersonalen i den psykiatriska slutenvården. Metod: En systematisk litteraturöversikt med tolv kvalitativa artiklar. Resultat: Patienterna vill bli sedda, de vill att personalen ska vara tillgänglig och engagerad. Patienten önskar att personalen ska värna om patienternas integritet och autonomi. Patienterna vill att personalen tar kontakt med dem och försöker skapa en relation. Om patienterna har en god relation till personalen, har patienterna en större benägenhet att prata om deras psykiska hälsa. Patienterna kunde känna att personalen “gömde” sig när de hade andra arbetsuppgifter som inte var patientnära. Detta kunde leda till att vissa patienter blev agiterade och irriterade över att personalen var osynlig på avdelningen.  Det framkom att vissa patienter upplevde att personalen använde sig av maktmissbruk över dem, till exempel när någon undersökning skulle se eller bara ett samtal. Detta upplevde patienterna som att det hela tiden var vårdpersonalen som bestämde, vad som skulle hända och när. Slutsats: Vi som är ansvariga för omvårdnaden av patienterna som lider av psykisk ohälsa har ett stort ansvar, och det är att se till att alla patienter blir sedda, och får den uppmärksamhet var och en behöver. Vi måste prioritera våra patienter före exempelvis kontorsarbete eller att vara i köket. Vi måste bemöta patienterna med respekt och inte se dem som en sjukdom utom att de faktiskt är människor / Background: Psychiatric outpatient care should help the patient to relieve suffering. It is important how the staff responds to the patient and how the patient wants to be treated so that they can build up and relationship with each other. Meeting with the patient is an important part of caring and how they experience spring. All psychiatric inpatient care should strive to be person-centered and individually adapted. Purpose: The purpose was to explore the patients´ experience of the meeting with the healthcare staff in the psychiatric inpatient care. Method:A systematic literature review with twelve qualitative articles. Results: Patients want to be seen, they want staff to be available and engaged. The patient wants the staff to protect the patients' integrity and autonomy. Patients want the staff to contact them and assure to create a relationship. If patients have a god-relationship with staff, patients have a greater tendency to talk about their mental health. Patients could feel that the staff "hid" when they had other tasks that were not patient-friendly. This could cause some patients to become agitated and annoyed that staff were invisible in the ward. It turned out that some patients felt that the staff used abuse of power over them, for example when an investigation would see or just one call. The patients felt that it was always our staff who decided what would happen and when. Conclusion: We who are responsible for the care of patients suffering from mental illness have a great responsibility, and that is to make sure that all patients are looked after, and receive the attention everyone needs.We must prioritize our patients before, for example, office work or being in the kitchen. We have to treat patients with respect and not see them as a disease except that they are actually people.