Bakgrund: Empatitrötthet beskrivs som ett successivt slitage på vårdpersonalensförmåga att engagera sig samt värna om sina patienter och kollegor.Sjuksköterskor löper en stor risk att drabbas av empatitrötthet. Minskadarbetsglädje, irritabilitet och kronisk trötthet är exempel på kännetecken avempatitrötthet. I längden kan empatitrötthet ha negativ påverkan på denpersoncentrerade och patientsäkra vården. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka sjuksköterskors hantering avupplevd empatitrötthet. Metod: En icke-systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats.Litteratursökningarna gjordes i Cinahl, Psycinfo och PubMed. Valdavetenskapliga artiklar kvalitetsgranskades enligt SBU:s kvalitetsmall förkvalitativa studier och resultatet analyserades med innehållsanalys. Resultat: Tre teman för sjuksköterskors hantering av empatitrötthet framkom:positiva copingstrategier, negativa copingstrategier och organisatoriskt stöd.Utifrån dessa framkom åtta underteman. Konklusion: Det var viktigt för sjuksköterskorna att hitta verktyg och strategiersom underlättade hanteringen av empatitrötthet. De positiva copingstrategiernapåverkade omvårdnaden positivt medan de negativa copingstrategierna varkengynnade sjuksköterskornas välmående eller den utförda omvårdnaden.Organisatoriskt stöd visade sig vara av stor vikt för sjuksköterskorna i hanteringenav empatitrötthet. Att förebygga och hantera empatitrötthet var såledesbetydelsefullt för sjuksköterskornas välmående och bidrog till bättre möjligheteratt kunna utföra personcentrerad och patientsäker vård. / Background: Compassion fatigue is described as a successive harm to healthcareproviders’ ability to care about their patients and colleagues. Nurses are at agreater risk of developing compassion fatigue. Signs of compassion fatigueinclude reduced job satisfaction, irritability, and chronic fatigue. Compassion fatigue can ultimately affect patient safety and patient-centred care negatively. Aim: The aim of this literature review was to explore nurses’ management ofperceived compassion fatigue. Method: A non-systematic literature review based on a qualitative approach.Literature research was performed in Cinahl, Psycinfo and PubMed. Selectedresearch articles were quality reviewed according to SBU:s template forqualitative studies and the results were analysed using content analysis. Results: Three main themes emerged: positive coping strategies, negative copingstrategies and organizational support. From these, eight sub-themes weredeveloped. Conclusion: It was important for the nurses to find tools and strategies that easedthe managing of compassion fatigue. The positive coping strategies had a positiveeffect on nursing, while the negative coping strategies were neither beneficial tothe nurses’ wellbeing nor to the nursing. Organizational support was crucial toenable nurses to deal with compassion fatigue. Accordingly, preventing andcoping with compassion fatigue was essential for the nurses’ well-being andcontributed to better opportunities to perform patient-centred care and patient safety care