Bakgrund: Lungcancer är efter bröstcancer den andra vanligaste cancerformen i världen och den cancerform med högst mortalitet. Diagnostisering sker ofta i ett sent skede då symtom sällan yttrar sig tidigt i sjukdomsförloppet. Patienter med lungcancer kan ha många olika omvårdnadsbehov, däribland symtomlindring, som sjuksköterskan behöver bemöta. Personcentrerad vård och omvårdnad förespråkas för att kunna bemöta patienters individuella och multidimensionella behov vid lungcancer, men forskning gällande patienters erfarenheter av det saknas. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka erfarenheter av personcentrerad omvårdnad hos patienter med lungcancer. Metod: Litteraturstudien genomfördes med kvalitativ metod och baserades på tio vetenskapliga artiklar. PEO (Patient-Exposure-Outcome)-strukturen användes vid databassökningar i databaserna Pubmed och Cinahl. Utifrån ett systematiskt tillvägagångssätt kvalitetgranskades de tio artiklarna. Artiklarna analyserades utifrån ett systematiskt tillvägagångssätt där meningsenheter, koder, subkategorier och slutligen huvudkategorier formades. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och nio subkategorier (inom parentes); Betydelsefulla relationer (Vikten av en god relation mellan patient och sjuksköterska, anhörigas stöd), vikten av personcentrerad symtomlindring (Erfarenheter av utebliven symtomlindring, erfarenheter av god symtomlindring), vikten av personcentrerad information (Behov av information och kommunikation, behov av anpassad information, erfarenheter av anpassad information och god kommunikation), personcentrerad planering av vården (Vikten av personcentrerad planering, delaktighet i vårdplanering). Konklusion: Resultatet visade på att personcentrerad omvårdnad i vissa fall implementeras vid lungcancer och anses positivt ur ett patientperspektiv. Det framkom också att det finns utrymme för förbättring genom att i större utsträckning implementera en personcentrerad omvårdnad vid lungcancer.