Bakgrund Suicid är ett folkhälsoproblem världen över och enligt WHO begår cirka 800 000 människor självmord varje år. Tidigare suicidförsök är den främsta riskfaktorn till suicid. En central del för omvårdnaden är att bygga upp en relation med den man vårdar. Mötet är avgörande för hur patienten upplever situationen, då det är där bilden av oss själva och världen formas. Syfte Syftet med denna studie var att belysa betydelsefulla aspekter i mötet mellan vårdpersonal och personer som är suicidnära utifrån patientens upplevelser. Metod Metoden var en icke-systematiskt litteraturöversikt baserades på 15 artiklar som både hade kvalitativ och kvantitativ design. Artikelsökningarna gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo samt genom manuell sökning. Kvalitetsgranskning gjordes för att säkerställa det vetenskapliga artiklarnas kvalité. En integrerad analys gjordes för att framställa resultatet. Resultat Fem kategorier identifierades efter analys av samtliga artiklar: Relationen mellan vårdpersonalen och patienten, att bli sedd, empatiskt bemötande, aktivt lyssnande samt stigmatisering och attityder. Resultatet visar att personer som är suicidnära belyser vikten av en god relation med vårdpersonalen där tillit och förtroende är väsentligt. Aktivt lyssnande från vårdpersonalen var en viktig teknik för uppbyggnaden av en relation då det gav en känsla av hopp och minskat lidande. Ytterligare ett fynd var att patienten ville bli sedd som en värdefull person av vårdpersonalen och inte bli sedd som en diagnos. Personer som är suicidnära upplevde att bristande empati var det mest problematiska hos vårdpersonalen. Ett empatisk bemötande uttrycktes gör stor skillnad och rekommenderas från många patienter för framtida vård. Patienter upplevde även dåliga attityder och stigmatiseringar vilket involverade förminskning på grund av suicidförsök, otillräcklig kunskap och utbildning för att jobba med suicidnära personer. Slutsats Genom att förstå och ha kunskap om de betydelsefulla aspekterna i mötet ur patientens perspektiv kan vårdpersonalen bemöta personer som är suicidnära och deras behov på ett individanpassad och professionellt sätt.

Bakgrund: Under år 2016 upptäcktes 64 000 maligna tumörer i Sverige. Cancer uppstår när det blir en rubbning i celldelningen och cellerna börjar dela sig okontrollerat. När det inte finns någon chans att en kurativ behandling skulle lyckas går man in i en palliativ behandling. Denna fokuserar på symtomlindring och stöd till både patientenoch närstående. Det är viktigt för sjuksköterskan att vara medveten om hur patienter med obotlig cancer upplever sin situation för att kunna ge en så god omvårdnad som möjligt. Syfte: Att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med obotlig cancer samt beskriva vilka datainsamlingsmetoder som använts i de valda artiklarna. Metod: En deskriptiv litteraturstudie som inkluderade tolv vetenskapliga artiklar, varav nio artiklar av kvalitativ ansats och tre av kvantitativ ansats. Sökningarna skedde i PubMed och Cinahl. De valda artiklarna analyserades sedan objektivt. Huvudresultat: Trötthet var ett av de vanligaste upplevda symtomen hos terminalt sjuka cancerpatienter. Rädsla för framtiden samt rädsla inför döden var vanligt upplevda känslor. Känsla av hopp ansågs viktig, likaså relationen till nära och kära. Kontakten med sjukvården kunde upplevas som frustrerande, dock beskrev många att de var tacksamma över den hjälp de fick. Slutsats: Att leva med en obotlig cancer påverkar personerna i både den fysiska, psykiska, sociala och existentiella delen av livet. En rädsla inför framtiden och döden beskrevs. För att minska personens lidande är det viktigt att vården fungerar och att sjuksköterskan kan bemöta den drabbade på dennes nivå. / Background: In 2016, 64,000 malignant tumors were discovered in Sweden. Cancer occurs when there is an abnormal cell growth and the cells start to divide uncontrollably. When there is no chance that a curative treatment would succeed the palliative treatment takes place. It focuses on symptom relief and support for both the patient and his/her relatives. It is important for the nurse to be aware of how patients with incurable cancer experience their situation in order to provide as good care as possible. Aim: To describe adult experiences of living with incurable cancer as well as to describe the data collection methods used in the selected articles. Method: A descriptive literature study, which included twelve scientific articles. Nine articles of qualitative approach, and three of quantitative approach. The searches took place in PubMed and Cinahl. The selected articles were then objectively analyzed. Key Findings: Fatigue was one of the most commonly experienced symptoms in terminally ill cancer patients. Fear of the future as well as fear of death were common feelings. Feeling of hope was considered important, as well as the relationship to loved ones. The contact with health care could be perceived as frustrating, however, many described that they were grateful for the help they received. Conclusion: Living with an incurable cancer affects the people in both the physical, mental, social and existential part of life. A fear of the future and death is described. In order to reduce the person's suffering it is important that the health care works and that the nurse can respond to the patient at his level.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som ökar globalt och som är den främsta orsaken till global dödlighet. Sjukdomen uppstår när kroppen blir resistent mot insulin och inte producerar tillräckligt med insulin. Behandling vid diabetes typ 2 kräver livsstilsförändring i form av egenvård för att bromsa utvecklingen och för att förhindra komplikationer. Sjuksköterskans roll utöver den medicinska omvårdnaden är att bedöma patienters behov och erbjuda undervisning om egenvård för att patienten ska kunna upprätthålla hälsa och välmående. Syfte: Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelser av egenvård vid diabetes typ 2. Metod: Litteraturstudie som baseras på 9 artiklar med kvalitativ metod. Artikelsökning gjordes i Cinahl och PubMed. Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier och sju underkategorier. De två huvudkategorierna var: ”Utmaning och begränsning” och ”Främjande aspekter”. Konklusion: Motivation och stöd från omgivningen och vårdpersonal underlättar för att klara egenvård vid diabetes typ 2. Dock beskrev deltagarna att det försvårade för dem att utföra egenvård på grund av bristande stöd från närstående och socialt nätverk. Brist på förståelse och kunskap vid diabetes typ 2 var ett hinder för egenvården. Informationen från vårdpersonalen var inte tillräcklig och inte kulturellt anpassad. Som sjuksköterska är det viktigt att arbeta utifrån personcentrerad vård vid bemötande av patienter för att underlätta egenvård. / Background: Type 2 diabetes is a chronic disease that is increasing globally and is the leading cause of global mortality. The disease occurs when the body becomes resistant to insulin and does not produce enough insulin. Treatment for type 2 diabetes requires lifestyle changes and self-care to slow the progression and prevent complications. A nurse's role in addition to medical care is to assess the patient's needs and offer instruction on self- care in order to maintain the patient's health and well-being. Purpose: The purpose is to describe patients with type 2 diabetes experiences of self-care. Method: Literature study based on 9 articles with a qualitative method. Article searches were performed in Cinahl and PubMed. Results: The analysis resulted in two main categories and seven subcategories. The two main categories were: “Challenge and Limitation” and “Promoting Aspects”. Conclusion: Motivation and support from the surrounding and healthcare staff make it easier to cope with self-care in type 2 diabetes. However they described difficulties for the patient to perform self-care due to a lack of support from relatives and social networks. Lack of understanding and knowledge in type 2 diabetes led to an obstacle to self-care. Information from the healthcare staff was not sufficient and not culturally adapted. As healthcare professionals it is important to ensure that you have person-centered care in mind when treating patients to facilitate self-care.

Background: With a shift in psychiatric care where inpatient places have been reduced and the psychiatric care will increasingly take place in outpatient settings, patients are expected to take greater responsibility for their well-being. The difficulty for patients with serious and complex disease may be that they potentially be at risk of being refused admission when they seek help at an early stage. Therefore they might feel compelled to signal deterioration in one's health dramatic and in a destructive way, which can lead to compulsory psychiatric care with sometimes long periods of care. Aim: To explore patients experiences of the method brief admission in psychiatric care. Method: A literature study with 16 articles that were investigated using a qualitative approach and reviewed with thematic analysis. Result: The results are presented in three themes with two associated subthemes. The main finding was that the participants perceived brief admission as safe. The predictability and the increased control before and during hospitalization contributed to the participants becoming more responsible for their mental well-being, they were able to focus on their coping strategies and their recovery and experienced increased health. With increased responsibility, the care relationship changed to the nurse and became more equal. Conclusion: Brief admission increases participation, promotes self-care and changes the care relationship with the nurse. With Orem’s self-care theory, the nurse can promote cooperation with patients and contribute to increased quality of life.